Domarbacka



Huvudbyggnaden (Häradshövdingsgården)


Vexala ”Wäcksalö” ladugård

Den 13 december 1608 förlänades Jacob de la Gardie (1583—1652) Pedersöre och Nykarleby socknar. Förläningen innebar att han lyfte skatteinkomsterna som lön. Han var Karl IX:s befälhavare för den svenska armén som då deltog i det ryska tronföljdskriget kallat den ”stora oredan”, som pågick. År 1609 bestämdes att en ladugård skulle anläggas på Wäcksalö.

Sockenbornas tidigare dagsverksskyldighet överfördes då från Pinnonäs ladugård i Pedersöre till Wäcksalö ladugård. En landbonde var anställd för att driva ladugården.

Efter de la Gardies död förlänades Nykarleby socken till greve Claes Tott och han bestämde att ladugården skulle bli en avelsladugård. Han sålde år 1654 sin gård Liuksiala i Kangasala till drottning Kristina och tog boskapen därifrån till Vexala. Det var fyra dragoxar, en tjur, fem stutar. fjorton kor, åtta kvigor och tjugotre får. Det sägs att ingen följde med djuren från Kangasala.

De drevs dag och natt av bybor från by till by den omkring 500 km långa vägen. Färden tog nio dagar.

Från Sverige infördes två avelstjurar och sex bässar som avelsdjur.

Domarboställe

År 1686 gavs till känna, att häradshövding Nils Clerck av överheten förunnats residera på Wäcksalö ladugård. Det benämndes därefter justitiehemman och omfattade 1 mantal. Innehavaren var häradshövding i domsagan vars namn och omfattning ändrat under åren och från 1862 blev Nykarleby domsaga.

Följande domare har residerat på Domarbacka:
(av dessa var dock inte alla bosatta där)

•1686 — 1690 Nils Clerck
•1690 — 1708 Jakob Ross
•1708 — 1734 Thomas Mollin
•1735 — 1752 Isak Wessman
•1752 — 1762 Johan Ignatius
•1763 — 1768 Fredrik Forsén
•1769 — 1772 Magnus Miödh
•1772 — 1777 Herman Ross
•1777 — 1793 Jonas Synnerberg
•1793 — 1805 Henrik Johan Synnerberg
•1805 — 1840 Christian Sundius
•1840 — 1842 Tillander
•1842 — 1871 Nils Magnus Barck
•1872 — 1888 Erik Alarik Castrén     
•1888 — 1904 Johan Fredrik Barck
  [Häradshövdingar 1904–53.]

Den 12—14 april 1736 hölls Nykarleby sockens häradsting på Vexala gård för första gången. Dessförinnan hölls det i socknens länsmansgård.

1.

Nedre våningen i huvudbyggnaden
2.


Tingshuset

[Siffrorna hänför sig till kartan längre ner.]
  


Karta över Domarbacka häradshövdingeboställes ägor år 1924 (alla ägor syns inte på denna karta)

1. Huvudbyggnaden (häradshövdingsgården) uppfördes år 1670. År 1907 flyttades denna byggnad och blev Vexala ungdomshus (år 1980 Vexala byagård).

2. Tingshuset (drängstugan) med landbondens bostad i ena ändan. Byggnaden användes som epidemisjukhus under 1940-talet. Den revs på 1950-talet och uppfördes i Munsala som kommunalgård.

3. Fähuset uppfördes år 1656 med foderlador, men först tio år senare var alla behövliga boskapshus, stall och skjul iordningställda.

4. Ria.

5. Fånghus. [Flyttat från Nykarleby.]

På området fanns ytterligare två bodar, vagnslider, mangelhus, utekällare, väderkvarn, bastu och loftesbyggnad.


Domarbacka har betytt mycket för byn. När verksamheten inleddes togs mark och skog, som varit i bybornas hävd under långa tider, ifrån dem.

Omkring är 1663 förstorades ladugården genom att de ödehemman som fanns i byn tillfördes denna. Detta visade sig dock inte lönsamt eftersom ödehemmanens åkrar låg på långt avstånd fån själva ladugården. Hauptmannen uppmanades att byta de bästa åkrarna och ängarna inom de närbelägna hemmanen och sätta landbönder att bruka de längre bort belägna ödehemmanen.

Efter häradshövdingstiden brukades jorden av arrendatorer. Efter år 1928 fick torparna rätt att inlösa sina torp. Stomlägenheten såldes på auktion 1935. Efter århundraden kom området sålunda ånyo i bybornas ägo.

Domarbacka ”herrgåån” kom även att vitalisera byn på flera sätt. Byns isolering bröts. Människor från andra byar och socknar flyttade till byn, både herrskap och tjänstefolk. En del flyttade vidare, många stannade kvar.

Flyttningsrörelsen ledde till att Vexala kom att kallas ”herrskapsbyn”. Ladugården gav impulser, en förädling av husdjursstammen skedde och nyare jordbruksredskap kom till byn via Domarbacka. Byns söner och döttrar blev pigor och drängar, en de blev torpare och landbönder.

Den trädgård som anlades nedanför huvudbyggnaden ansågs som en av Österbottens främsta på sin tid.



Vällingklockan och en del av de många husen på Domarbacka

 


Vexala byaforskare r.f. år 2002


Texten finns på två tavlor vid Domarbacka och har även publicerats i en av byaforskarnas böcker.

Lars Pensar tillhandahöll utdrag ur boken och F.L. fotograferade tavlorna i juli 2004.


Också i juni 2006 besökte vi Domarbacka. Förstoring.




Läs mer:
Domarbacka – nu skövlat, ett minne blott, domarställe med häradshövdingar, ting av Vilhelm Nyby.
Lagman Christian Sundius i Munsala. Hans härstamning och efterkommande av Woldemar Backman.
(Inf. 2006-06-20, rev. 2020-05-22 .)