Maria Castrén

Första kvinnliga organisten
i vårt lands lutherska kyrka

Maria Castrén var en märklig kvinna på många sätt. Runtom i våra svenskbygder är det många som förknippar henne med Nykarleby seminarium där hon tjänstgjorde som lärare i spelning och senare som lektor i sång och musik. Därigenom kom hon att bli den första kvinnan i Finland som innehaft ordinarie lektorstjänst i sång och musik vid ett manligt seminarium och vid lärarseminarier överhuvud taget.

Maria Castrén

Under 27 års tid var hon den första och enda kvinnan i stadsfullmäktige i Nykarleby. Ekonomi, socialpolitik och miljöfrågor låg henne varmt om hjärtat. Hon var mycket språkkunnig, behärskade sex språk och läste italienska ännu som 80-åring. Hon prenumererade på tidningen Liv och spänst, trots fyllda 95 år med orden: ”Jag har alltid tyckt om gymnastik och även undervisat i många år. Som ung vann jag pris i dans.” Vem var Maria Castrén? Hon föddes år 1871 i Nedertorneå. Följande år flyttade familjen till Munsala. Hennes far, häradshövding Alarik Castrén, blev domare på Domarbacka gård i Vexala. Familjen bestod av föräldrarna och tio barn, Maria var näst yngst. Castrénska släkten hade sedan 1600-talet utgjorts av präster och jurister.

Hennes mor Marie var född Burman och dotter till Tornedalens riksdagsman Fale Burman, ägare till stora Kopukka gård. Hennes mormor kom från ett barnhem i Stockholm. Det är troligt att musikaliteten har kommit från det hållet, eftersom den inte kommit till uttryck i den övriga släkten.

[— Änkefru Maria Castrén, född Burman, har avlidit i Alavo, Finland, vid 81 års ålder. Hon var född i Haparanda och blev gift med den för sin oväld [omutlighet], sin rättrådighet och sin värdighet uppburne häradshövdingen Erik Alarik Castrén, som innehade först Torneå och senare Nykarleby domsaga. Han avled 1800.

Dagens Nyheter den 9 mars 1915, sid 5.
(Inf. 2020-05-21.)]

Kärleken till orgelmusiken väcktes i Vasa under hennes skolflickstid. Hon satt ofta på orgelläktarn och lyssnade till organisten Hasselblatt, en yngling, som lärde henne spela orgel och som hon blev mycket förtjust i. Han dog en tragisk död som helt ung, men Maria blev orgeln trogen hela sitt liv.

I Munsala fanns en jämnårig organist. Han lärde henne orgelstycken och hon undervisade honom i pianospel. Hon förälskade sig i honom, men han var kär i prästdottern, obesvarad kärlek i båda fallen. Han tog till flaskan och Maria började studera. Efter att ha fungerat som organist i Munsala 1893—1895, studerade hon vid Helsingfors musikinstitut, nuvarande Sibelius-Akademin under två års tid. Hon kallades som organist till Nykarleby 1899, när gamle organisten Gästrin blev sjuk. Tjänsten lediganslogs, men Maria kunde inte söka den.

Enligt kyrkolagen kunde endast lämplig man komma ifråga som organist i Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Hon har själv berättat i ett brev att kärleken till musiken gav henne kraft att kämpa. Hon anhöll hos Kejserliga senaten i Helsingfors om dispens från sitt kön.

Hon fick dispens den 20 januari 1902 och därmed blev hon den första kvinnan i Finland som fick laglig rätt att söka en organisttjänst. Hon och en manlig organist sökte tjänsten och Maria fick den, alltså blev hon den första kvinnliga organisten i ordinarie tjänst.

Som organist spelade hon i gudstjänster och vid förrättningar i kyrkan samt vid konserter. Men enligt kyrkolagen fick hon inte sjunga, därför sjöng hon aldrig med i psalmerna, trots att hon hade studerat solosång. Sommartid bodde hon i sitt paradis Tunnholmen, balsam för själen enligt henne själv. Från Tunnholmen till kyrkan gick hon ofta till fots, 35 km. Hon var född före cykelns tid! Men ofta steg hon i en av sina segelbåtar och seglade med koralböckerna på båtbottnen till Andra sjön. Ibland råkade hon ut för stiltje och fick paddla iland t.ex. i Bonäs, för att därifrån ta sig till kyrkan springande med långa kjolar. Kondition, det hade hon.

Hon reste ofta utomlands och förde med sig nyheter från kontinenten, bl.a. undervisningsmetoder och läromedel. Hon var den första som ägde en riktig grammofon i Nykarleby. Den använde hon i undervisningen vid seminariet. Dessutom ordnade hon grammofonkonserter till förmån för hjälpbehövande i staden.

Hon var även den första som hade en konsertflygel i privat ägo. Den gav hon senare till sin elev och goda vän, Erik Bergman. Sin cello gav hon till Pehr Tonberg efter en konsert och violinen kom Holger Haglund att bli ägare till. Hon bjöd gärna goda vänner hem till sig, i synnerhet vid fullmåne! Hon serverade eget äppelvin och spelade Månskenssonaten medan månen speglade sig i älvens vatten nedanför hennes fönster.

[Här speglar sig inte månen i älvens vatten nedanför hennes fönster, men dock hennes hus som blivit framröjt.
Foto; FL den 12 juli 2015. Inf. 2015-12-10.]

Maria Castrén fullgjorde sin tjänst i kyrkan med ansvar och nit under 51 års tid och tilldelades director musices titel år 1951. Från sin tjänst vid seminariet fick hon statspension. Hon var sparsam och kunde därför efter sitt 98-åriga liv donera sin egendom till SFV, Åbo akademi, Borgå domkapitel, Munsala hembygdsförening och många hjälpbehövande vänner. Hon dog i Nykarleby 1969.

Maria Castréns gård Solbacka i mitten 1934. Notera banvallen till vänster, stadskvarnen och dammen i överkant samt ladan, träden och stenen där Älvbrantshusen står i dag. Detalj. Någonstans på Forsvikslindan fanns badhuset som gett upphov till gatunamnet Badhusstigen.