Ur

Fiskaren: Organ för Fiskeriföreningen i Finland

Fiskeritidskrift för Finland

Tidskrift för jägare och fiskare

Våra fiskeriförhållanden.

Huru fisken har det i Lappo älf.

I hopp om att något, om än aldrig så litet, måtte medan tid är göras af vederbörande, för att rädda den lilla fiskstam, som ännu finnes kvar, tillåter jag mig att i denna Tidskrift blotta de svåra missförhållanden, som hota att innan kort fullständigt till intet göra fisken i Lappo älf. Väl vore om andra följde exemplet, ty säkert skulle då totalbilden af våra fiskeriförhållanden — missförhållanden skulle jag säga, te sig sådan, att äfven den likgiltigaste kände sig skamsen. Dock nu till den förr i tiden så fiskrika Lappo älf.

Se här, hvilka värksamma barrikader där finnas:

I Nykarleby:

• Stadens kvarn har sin damm dragen utmed älfstranden; där den slutar, intager den endast en del af älfvens bredd, och torde därför icke synnerligen hindra fiskens uppstigande.
• Men så komma Kantor Nesslers och Jutbacka kvarn, som äro belägna midt emot hvarandra, något ofvan om stadens kvarn, och hafva gemensam damm, som tillsluter hela strömdraget och, åtminstone vid medel vattenstånd, är hinderlig för fisken. Dammen således olaglig.
• Fyra kilom. från staden ligga åter tvänne kvarnar, Kärrfors och Gåsängs, midt emot hvarandra, och dammen är olaglig.
• Så komma Harald kvarn och såg, belägna invid hvarandra på vestra stranden, 1 kilom. högre upp. Dammen öfver hela älfven, hinderlig och olaglig.

I Jeppo:

• Kaup kvarn i vestra grenen (älfven grenar sig i Jeppo i tvänne armar). Dammen olaglig.
• Mjölnar kvarn (Kiitola Fabrik) i samma gren. Dammen, utsynad till 1 famns höjd från bottnen, är dock på en lång sträcka endast 4 fot hög; hinderlig vid medelvattenstånd, men — laglig.
• Ruoskoski kvarn. Dammen i samma gren, hinderlig och olaglig.
• Keppo såg och kvarn, dammen c:a 10 fot hög, alltid hinderlig, men — laglig.
• Silfvast kvarn-damm, i östra grenen går öfver hela älfven och hindrar fisken, utom vid högsta vattenstånd, olaglig.
• I samma gren ligga Tollikko och Jungarå kvarnar; hvarderas damm är hinderlig och antagligen olaglig.

Således in summa 15 svåra hinder, hvaraf flera för fisken oöfvervinneliga! Af alla här uppräknade kvarnar och, sågar hafva endast följande sina dämningsrättigheter från Svenska tiden, då det tilläts att hela strömdraget afstängdes med dammbygnader:

• Stadskvarnen.
• Mjölnars kvarn och
• Keppo såg.

Alla de öfriga äro uppförda under senare tider, då författningarna icke mera medgåfvo en fullständig fördämning. Vid utsynandet af Keppo och Mjölnars ansågs en afstängning där kunna ske, emedan en annan gren (den östra) fanns, hvilken betraktades såsom kungsådra. Om en grundlig ”krassning” företages, kan man således få den östra grenen (kungsådran) i sådant skick, att fisken slipper igenom Jeppo. För att han skall få samma frihet inom Nykarleby församling, måste dammarne vid Jutbacka, Gåsäng och Harald öppnas till laglig brädd. Men det befaras dessutom allmänt att stads- och landsfiskarene, isynnerhet vårtiden med de nu så moderna storryssjorna fullständigt afstänga hela älfmynningen. Antagligt är åtminstone att alla vatten däromkring äro så full besatta med dessa alt-slukande redskap, att föga eller ingen fisk lyckas inkomma i och stiga uppför älfven. För par år sedan gaf Guvernören i länet order åt kronolänsmannen i Jeppo, att, syna och inberätta hurudana dammar vederbörande bestodo sig. Helt säkert fullgjordes uppdraget, men antagligen föreföll alt att vara som sig bör, då intet därom vidare hörts. Det säkraste och värksammaste medel vore kanske, att få Distrikts ing. jämte en pålitlig medl. af Fiskeriföreningen att värkställa syner, antingen i slutet af Juli eller i början af Augusti månader d. v. s. vid lägsta vattenstånd. Dessutom vore i högsta grad önskligt, att fisket vid älfmynningen vårtiden stäldes under något slags tillsyn och att dess laga beskaffenhet närmare undersöktes. Att en mängd, antagligen olagliga, dammar i Härmä, Lappo och Kuortane finnas, det vet jag, men känner ej dessa närmare. Kuortane stora fors fiskas i Juli eller Augusti sålunda att forsnacken dämmes totalt, hvarefter ”kassa” och nät väl användas, i det fisken i dessa indrifves förmedels pulsning, då forsen är nästan torr. Då fås där lax m. m.

Utom lax fiskades vid Jeppo för c:a 30 år sedan en myckenhet braxen och id.

Braxen finnes ännu till namnet, men iden är totalt försvunnen. Uttern förekommer allmänt inom Jeppo, kanske äfven annanstädes.

Vän af lagligt fiske.

Redaktör Ossian Renters berättelse öfver en af honom sommaren 1893 verkstäld resa med syfte att sprida intresse för och meddela undervisning i rationella metoder att konservera strömming.

— — —

Från Brahestad afreste jag den 10 till Nykarleby, i hvars skärgård jag gjorde några resor, utan att dock allmogen här mera än utanför Jakobstad tycktes hysa håg att frångå sina gamla vanor. Däremot uttalade seminarielektorn G. Hedström, hvilken åtföljde mig på några af dessa resor, sitt synnerliga intresse för saken, och jag tviflar ej, att mitt besök i denna trakt redan i år skall bära önskad frakt, i det försök till en början i mindre skala med inläggning af delikatess strömming kommer att göras därstädes.

Undersökningar i anledning af fiskepidemin i Kyrö och Nykarleby elfvar.

— — —

Fiskepidemin i Nykarleby elf föranledde myndigheterna i Nykarleby att till agrikulturkemiska laboratoriet i Helsingfors insända vattenprof ur elfven för att få veta, om vattnet i sanitärt afseende vore skadligt. Enligt benäget meddelande af dr A. W. Forsberg lemnade detta vatten en återstod af 8,7 gram på 100 liter vatten, således ännu mindre fasta upplösta ämnen än vattnet i Kyrö elf. Hvardera elfvens vatten kan betecknas som normalt, hvarför fiskens dödlighet i desamma tills vidare är oförklarad. Då dylika epidemier kunna göra en oberäknelig skada, och ännu äro mycket litet kända, vore det önskvärdt, att då dödlighet bland fisken i något vattendrag inträffar, undertecknad (adress: Fiskeriinspektören, Helsingfors) genast underrättades därom för att om möjligt kunna verkställa en undersökning angående dödlighetens orsak. O. N.

Om storryssjor och storryssjefiske.

— — —

Vid mitt besök i Nykarleby såg jag ett slags egendomliga storryssjor, som blifvit konstruerade af fiskaren Frans Lassander. Beskrifning öfver denna ryssja, som skiljer sig från de vanliga ryssjorna hufvudsakligen därigenom, att den är utan gjordar, skall jag meddela, sedan Fiskerimuseet erhållit en modell af denna ryssja, af hvilka åtskilliga redan syntes vara i användning i Nykarleby elfven.

— — —

Fisket i Lappo elf.

Fiskeriföreningens ombudsman i Jeppo, fabrikör C. J. von Essen, skrifver i sin åreberättelse till föreningen: Lappo elf är för närvarande så godt som fisktom. Inom Jeppo församling fångades under förlidna vår c. 20—30 lisp. gädda och på sin höjd ett tiotal laxar. Under sommaren erhölls endast en eller annan gädda på drag, och dessa gäddor voro så utsvultna, att de voro nära nog oätbara. — Af braxen, mört och löja sågos endast enstaka exemplar. Denna ytterliga fattigdom på fisk är en följd såväl af fördämningar, hvilka fisken ej förmår öfverstiga, som också af fiskeriförhållandena vid elfvens mynning och därtill ledande sund från hafvet. — Huruvida någon hjelp för aflägsnande af nämnda missförhållande erhålles med anledning af den klagoskrift, åtskilliga föreningsmedlemmar i dagarne ärna insända till Guvernören i länet, återstår att se.

Stationsinspektorn Z. Castrén, föreningens ombudsman i Kauhava, skrifver till oss angående samma elf: Fisket har under sistförlupna år varit ytterst dåligt, beroende af den fiskepidemi, som under 1895 förödde fisken i Lappo elf; dessutom torde de många olagliga dammar, som finnas i berörda elf äfven betydligt medverkat till, att fisken, till följd af den obetydliga vårfloden och det låga vattenståndet, hindrats att stiga upp i elfven. Enligt hvad för mig berättats från fullt trovärdigt håll, stänges Lappo eller Nykarleby elf med fiskbragder såväl vår som höst redan ute i skärgården, så att det är omöjligt för fisken att slippa igenom ens till elfven. Att detta verkligen är fallet, bestyrkes äfven af följande: Å Keppo egendom i Jeppo socken fångades ännu för några år sedan i pata årligen lax till ett värde af 3 à 400 mark. I sista våras erhöllos fyra (4) laxar!

Under året hafva inga förbrytelser mot fiskeristadgan beifrats. En gårdsegare i Kauhava har behagat hugna Kauhava å med en af sten och cement murad damm! Saken är allt ännu anhängig vid häradsrätten.

Sommar- och höstfisket i Munsala.

— — —

I sammanhang med sistnämnda fakta må här antecknas, att sik- och laxfiskarena, som under nu tilländalupna 5 års arrendetid innehaft kronofiskevattnet vid Thorsö holme utanför Nykarleby, iföljd af den dåliga fångsten, upphöra med fisket där och i likhet med andra dylika yrkesmän ämna söka sig annan mera lönande inkomst, måhända på andra sidan af Atlanten.

— — —

Jakob Näs

Något om fiskarnas vägar i sjön.

— — —

Invid den på yttre sidan om Nykarleby skärgården liggande holmen Thorsön finnes en mindre holme benämnd Furuskär. Emellan detta och Thorsön är inskjutet ett smalt sund, Furuskärssundet, hvaruti framlidne kronoarrendefiskaren Johan Näs plägade fiska lax och sik. I sundet, som är temmeligen djupt och smalt, försökte fiskaren fånga fisken på uppgåendet men fångsten reducerade sig till noll, då däremot fångsten på utgåendet var vissa år ganska riklig, isynnerhet af lax. Samma försök gjordes äfven på vestra sidan om Thorsön i det större kronofiskevattnet men med samma dåliga resultat i afseende å bragder utlagda för uppgående fisk.

— — —

Jakob Näs

Diskussionsmöte.

Nykarleby stads fiskare anordnade den 28 februari ett diskussionsmöte, varvid fiskeriinstruktören And. Forsberg var närvarande och föredrog bl. a. om Finlands fiskimport åren 1890 —1910. Talaren påvisade bl. a. att landets import av fisk från Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och England år 1909 uppgick till ett värde av 3,589,000 mk samt betonade det nödvändiga av att fiskarene måtte höja sin yrkesskicklighet som fiskberedare. Instrukt. Forsberg demonstrerade flera olika inläggningsmetoder av kryddströmming.

Efter föredraget följde en synnerligt livlig diskussion. Enhälligt fattade mötet följande beslut: resept å flera olika inläggningsmetoder böra på gillets bekostnad tryckas och spridas bland gillets samtliga medlemmar; under instruktörens ledning skola gillets medlemmar förstkommande vår utföra olika försöksinläggningar; gillets funktionärer skola träda i förbindelse med affärsmän i Amerika, för att framdeles åstadkomma export av gillesmedlemmarnes fiskeriprodukter till detta land. Vidare anmodades gillets styrelse att hos respekt. representanter i lantdagen skriftligen framhålla gillets önskningsmål angående de nya fiskerilagstiftningsförslagen.

Skalden Z. Topelius som fiskare.

Likasom en äkta nordisk sångfågel besökte skalden Z. Topelius regelbundet den ort, där han blivit född och fostrad. Få dödliga torde så som Z. Topelius genom sitt umgängessätt spritt glädje bland sina barndoms- och ungdomsvänner i födelsebygden. Det blev värklig sommar och entusiasm i Nykarleby, då skalden anlände till orten för att fira sin sommarledighet. Glädjen strålade då i varje Nykarleby-bos ögon. Under yngre år bodde Z. Topelius under somrarne i sitt fädernehem å Kuddnäs invid Nykarleby stad. År 1855 flyttade han ut till Alön och sin sommarbostad därstädes kallade han Majniemi. Att fiska var såväl under yngre som äldre år hans käraste sysselsättning. Som fiskare var Topelius i värksamhet redan i dagbräckningen och njöt av fiskmåsens snabba vingslag och glada morgonhälsning, och som fiskare betraktade han det majestätiska havet om aftonen i glansen av den nedgående solen. Tvänne utav skaldens roddar- eller ”fiskarpojkar”, som äro bosatta och ännu idka fiske i Nykarleby, hava meddelat undertecknad följande spridda uppgifter om Z. Topelius som fiskare:

Vid fisket använde skalden en mindre båt 15 à 16 fot lång, vilken skilde sig ifrån andra fiskarebåtar därigenom, att den var „vit som svanen”. Skaldens fiskardräkt var även lätt att igenkänna av andra fiskare. Den var tillvärkad av enkelt, svart tyg, som av år, sol och vind erhållit en urblekt färg. Som fiskare begagnade skalden jämväl en keps, vilken vid behov veks uppåt och under ruskig väderlek skyddade hans huvud. På längre avstånd igenkände man lättast skaldens stora, svarta tvåskärmade hatt.

Z. Topelius var väl försedd med fiskeredskap. I medlet av juni månad år 1855, då skalden första gången flyttade ut till Alön för att därstädes slå sig ned för sommaren torde han medfört 34 st. smånät, 2 agnnät och bortåt 100-tal ståndkrokar, för att icke nämna metspön och krokar. Hans talrika nät omtalas ännu av Nykarleby fiskare såsom synnerligt omsorgsfullt tillvärkade och välfiskande.

Varje yrkesfiskare icke blott i Nykarleby stad, utan jämväl i närgränsande omnejder var Topelii förtrogna vän. Och utav alla ansågs han som en särdeles skicklig fiskare. Ingen i nämda trakter ansåg sig kunna tävla med Professorn i konsten att få fiskarna att „nappa på kroken”. Dock avundades ingen Professorns fisklycka. Redan kl. 3 à 4 på morgonen, då skalden under vanliga väderleksförhållanden var ute på sjön och vitjade nät och krokar, gjorde traktens fiskare ofta nog små omvägar för att kunna färdas skaldens båt så nära, att man kunde höra och besvara hans glada och vänliga: god morgon. Att fisklyckan även för Topelius stundom var bedräglig, har man skäl att förutsätta. En gång torde han för sin vän, fiskaren Olsson, beklagat sig över att på 17 nät erhållits endast 3 stycken gersar. Skaldens fiskevatten i Nykarleby yttre skärgård var i det stora hela taget mycket givande, varföre hans fiskfångster där även voro rikliga. Men Topelius samlade icke såsom fiskare skatter „i ladorna”. Talrika voro de familjer i staden, som av honom undfägnades med fisk. Då Z. Topelius befann sig i yttre skärgården besökte han i regeln varje sommar sina bekanta fiskare på angränsande skär och holmar. Vid dessa tillfällen undfägnades Topelius med kaffe av sina vänner.

Topelii förtrogna vän var bland andra fiskaren Olsson, vars fiskeläge befanns å Tjuvhällan. Då skalden gjorde sin sedvanliga årsvisit därstädes medförde han kryddor, vilka användes vid kokning av färsk strömming. Gästen bestämde själv sättet för kokningen och huru länge fisken skulle koka. Fisken serverades i träfat. Skalden prisade vanligen denna anrättning. I fråga om fiskarlivets friskhet brukade skalden uttala sig mycket berömmande.

And. Forsberg [fiskeriinstruktör]