NYKARLEBY LANDSKOMMUN

När invånarna i Nykarleby landskommun förr skulle besöka centrum eller kyrkan var de tvungna att åka till Nykarleby stad. Något gemensamt centrum för byarna i Nykarleby landskommun fanns nämligen inte. Närmaste vägen hade de som kom från Kyrkoby eftersom gamla kommungränsen gick nästan mitt genom stan. Som självständig kommun finns Nykarleby landskommun inte längre. Den försvann i samband med kommunsammanslagningen 1975. Men byarna finns fortfarande kvar och ligger spridda som en ring kring Nykarleby centrum.

För att få en uppfattning om hur landskommunen ser ut låter vi en fiskmås ta oss med på en flygfärd. Vi startar på Tuvan, en holme i Socklot skärgård. Den ligger alldeles intill Hällgrunds gamla fyrplats där det bl.a. finns en båk från 1800-talets förra hälft. De båda holmarna är Nykarleby landskommuns yttersta utpost i Bottenviken.

När vi flyger i sydöstlig riktning mot Grisselören ser vi Torsön och Sandön på höger sida. Vid Grisselören trängs gamla båthus med moderna sommarstugor. Vi ser fiskare som lossar fisk och semesterfirare som vill köpa ett kilo strömming eller några sikar. Vi följer en slingrande väg och kommer småningom till Socklot. Byn är känd för sin långa bygata kantad av ladugårdar och fähus. I början av 1900-talet var bygatan ännu mera markant, då fanns otaliga stenladugårdar och präktiga bondstugor längs vägen. Idag finns bara ett fåtal av de gamla fähusen kvar och många bondstugor har fått ge vika för modernare hus. Socklot består egentligen av två byar, Storsocklot och Lillsocklot. Det är bara landsvägen mellan Nykarleby och Jakobstad som skiljer de båda byarna åt. Av de blänkande plåttaken och böljande sädesfälten ser vi att pälsdjursuppfödning och jordbruk är viktiga näringar i byn.

Färden går vidare mot Kovjoki och vi tar genvägen över ”Heidi” där den smala skogsvägen kantas av sandig mark och ståtliga tallar. Kovjoki är en by som består av många olika gårdsgrupper. Från luften liknar de små vägarna närmast ett spindelnät. Det är bara järnvägen och riksväg 8 som delar byn på två ställen. Också här har jordbruket och pälsdjursnäringen stor betydelse för bybornas försörjning. Kovjoki är en gammal bygd men är yngst bland byarna i Nykarleby landskommun. När Nykarleby landskommun 1607 utbröts från Pedersöre följde till en början inte Kovjoki med. Kyrkligt tillhörde nog Kovjoki Nykarleby men det var först 1875 som byn anslöt sig till de övriga byarna i landskommunen.

Från luften ser vi två små gamla ånglok som tuffar iväg längs en smal bana. Det är föreningen ”Nykarleby Jernväg” som gjort en smalspårig museijärnväg och under sommarmånaderna får alla som vill, uppleva hur det kändes att åka tåg i slutet av 1800-talet.

I början av 1600-talet fanns det sju gamla hemman i Kovjoki. Det sjunde hemmanet, Finne, fanns en mil mot sydost. Detta hemman samt tre nybildade hemman avskildes i medlet av 1800-talet till en ny by; Markby.

Idag är Markby en rätt stor och vidsträckt by. Det är främst jordbruket som ger byborna deras levebröd. När vi flyger mot Ytterjeppo gör vi en sväng mot nordväst och ser gårdsgrupperna i Sorvist och Lippjärv. Vi passerar också Pääskjärv-området där det finns urgamla spår av mänsklig aktivitet.

Forsby-Ytterjeppo hembygdsföreningen har stakat ut en vandringsled där man kan se flera tusen år gamla gravrösen och fångstgropar.

Vi närmar oss Ytterjeppo, byn vid älven. Trots att älven delar byn fungerar den som en pulsåder för byborna. Stilla flyter vattnet i nästan syd-nordlig riktning. Älvens funktion som stockflottarled är sedan länge avslutad. Däremot har fisket kommit igen, till glädje för alla fritidsfiskare. Visserligen får man inte lika stora laxar som förr, utplanterade regnbågslaxar samt en och annan huggvillig gädda får duga istället. Liksom de andra byarna i Nykarleby landskommun livnär sig de flesta Ytterjeppobor på jordbruk och pälsdjursodling.

När vi flyger över älven norrut syns Bonäs gårdsgrupp nära stranden i väster innan vi landar i Juthas, som finns på västra sidan av älven. Juthas är mest känd för sitt slagfält, där general von Döbeln stred i 1808–09 års krig. Ett monument har rests till minnet av slaget vid Juthas. På andra sidan av den blanka ån ser vi Forsby och när vi flyger över den smala byvägen passerar vi den vackra gårdsgruppen på Brännan.

Vi återvänder nu tillsammans med vår fiskmås till Tuvan på vägen ut mot öppna havet passerar vi gårdarna vid Åminne och Gråsön.

Där ligga husen, mänskors hus,
i hägnet under gröna träd,
i luft, i ljus, i sus av säd,
på öppen slätt, vid dungars bryn,
de stå i jord, de se mot skyn
i morgon- och i aftonljus.
Där ligga husen, mänskors hem,
och livet blommar upp i dem.

Rundt