Det nya normalskolehuset i Nykarleby. 

Den lilla idylliska seminariestaden Nykarleby har så efter många om och men fått en ny, fullt modern normalskolebyggnad. Å den s. k. stenhustomten mellan kyrkan och torget i centrum av staden reser sig mäktigt det nya huset, givande åt den närgränsande omgivningen ett något säreget, men dock ej oskönt eller oharmoniskt utseende. Till det yttre ter sig byggnaden fullt modern. Inga onödiga listverk störa de enkla, men klara och fria linjernas formskönhet. Å norra gaveln märkes dock över huvudingången en mycket vacker balkonglik utbyggnad.

Genom tvenne ingångar kommer man in i en ljus och rymlig lek- och rekreationshall, varifrån en trappa leder upp till första och andra våningen. I vardera av dessa sträcker sig en fem meter bred, ljus och luftig korridor med rader av praktiska klädhängare. Göra vi en rond, träda vi i första våningen in i den stora och ovanligt höga gymnastik- eller festsalen, vars golvyta är 136 m². Å salens södra vägg är upptill en stor bågformig öppning, som leder till en rymlig läktare. Slöjdsalen står i förbindelse med ett dusch- och ett avklädningsrum. Därefter komma vi till fjärde och femte klassens rum, och klassrummet för den sammansatta klassen. I övre våningen ha vi första, andra och tredje klassernas rum och den s. k. barnkrubban. Från andra våningens korridor gå vi vidare till festsalens läktare, uppför en spiraltrappa till lokalens vind och så vidare genom en annan trappa till ett biblioteks- och ett materialierum. Från sistnämnda trappa leder också en annan ned till det ovanför rekreationshallen belägna kanslirummet för överläraren. Bredvid detta ligger kandidaternas rum, där bl. a. kritik över avgivna prov åhöres. Golvytorna i de respektive klassrummen äro 46, 52 och 71 m². Från korridorerna leda trappor ned till jordvåningen. Här hava vi vaktmästarebostaden, maskinrummet, klosetterna samt särskilda andra rum. V. C.-system är här anordnat.

[Artikeln var illustrerad med detta vykort.]

Klassrummen äro ljusa och rymliga, ventilationen god och värmeledningen ypperlig. Rummens något ovanliga anordning, den vackra trappuppgången, de ljusa och luftiga korridorerna — allt detta bidrager i sin mån till att giva ett behagligt och glatt intryck. Den eljes så vanliga regelbundenheten och stelheten å skolhus i vårt land är här bannlyst. Allt vittnar om smak för det enkla och sköna. På besökaren verkar det hela i hög grad livande. De strålande barnaansiktena, de glada rösterna och de muntra lekarna i den rymliga hallen bära vältaligt vittne om hemtrevnad.

Invigningen av det nya skolhuset, som väntades bliva färdigt den 1 september 1906, kunde emellertid då icke ske, emedan åtskilligt ännu var ogjort. Skolbyggnaden blev ej ens färdig till vårterminens början, varför ej heller då en invigning — som ämnat var — kunde försiggå. Så avmattades feststämningen, och skolan begynte sin verksamhet den 30. januari utan någon annan högtidlighet än den, varom de glada barnaansiktena buro vittne.

Den nya byggnaden är uppförd enligt ritningar av länearkitekten i Wasa län Reinius.

”I något sammanhang med denna byggnadshistoria” — skrives i Österb. Posten — ”står frågan om normalskolans ombildning till samskola, vilken även liksom skolbyggnaden är ett verk av överinspektör G. Lönnbeck. Seminariets förra direktor satte sig envist emot denna reform, men särskilda lektorer vid seminarium ha ivrigt förfäktat den, på det att Nykarleby skulle få en livskraftig normalskola med många elever. Och staden har nu en sådan skola trots motstånd av olika slag. Elevantalet är för närvarande 145.

Och denna normalskola förtjänar verkligen att omhuldas. Den har nu en utmärkt lokal, den har en förträfflig undervisningsmateriel, och dess lärare ha en avlöning, för vilken de bästa lärarekrafter äro att påräkna. Undervisningen övervakas dessutom sorgfälligt av seminariets lärare — allt fördelar, som icke nog högt kunna uppskattas.

E. K.