Nykarleby utbildningscentral

av

Nils-Erik Nykvist


I Nykarleby togs skolområdet väster om älven i besittning. Här hade ungdomar tidigare fostrats i fredligt värv. Nu skolades ungdomarna här för andra ändamål. — Kanske var vår skolning inte mindre viktig. Vi hade något gemensamt med föregångarna, vi ville se en framtid för vårt folk. Vi ville att Vårt land, vårt land, vårt fosterland också framdeles skulle ljuda fritt uti byar och gårdar i hela vårt land.

Det blev ett något sentimentalt adjö till våra civila plagg, som byttes ut mot krigarkläder. Ett gevär, några patroner, en madrass och en sovplats tilldelades oss, samt en dödsbricka. — Nu var vi nummer i armén. Så här enkelt var det att sudda ut vårt civila väsen och förvandlas till krigargestalter.

Skolområdets gårdsplaner, stadens omgivningar med små bergsknallar, Andrasjön-området och trakterna kring Jutas var våra övningsfält. Här ljöd stridsropen, här knallade platsarna, här tog vi språngmarscher eller maddlade [ålade] fram bakom stenar och tuvor för att överraska och göra livet surt för den intet ont anande motståndaren. — I Jutasområdet hade vi en större manöver. Vi övernattade där, endel sov i ungdomslokalen, andra i tält — om vi nu kan tala om sömn. Somliga gjorde kringgående rörelser, sökte sig förbi vakternas ögon. De sökte sig till någon flickvän för att få en stund av trevligare sällskap och mjukare underlag — tids nog skulle granrisbäddar och snarkande kamrater bli vår längtans mål.

Annars var vår rekryttid i Nykarleby rätt så städad och ordningsfull. Alkohol var något sällsynt, vår uppfostran och de trakter vi kom ifrån (norra Österbotten) hade en negativ inställning till allt vad sprit hette. Dessutom räckte vår lilla dagpeng inte till för något festande.

Pimsning [pennalism] förekom ibland. Ofta för obetydliga eller inga brott alls — enligt manskapets mening. Ända till kyrkan i Munsala fick 23-orna gå en gång när det var söndag och sålunda borde ha varit ledigt. Det blev ända till niotiden på kvällen, innan alla var tillbaka i Nykarleby, farten måste saktas, när manskapet började tröttna. Straffexercis förekom också, likaså språngmarscher runt hus eller utpekade mål. Likaså hamnade en och annan att borsta befälets skor flera kvällar å rad, ofta utan orsak. — Endel officerare hade det som en lek att provocera manskapet till att göra något som man sedan bestraffades för.

December kom med korta dagar och tilltagande köld. Årets största högtid stod för dörren. Och till våra öron kom en och annan viskning om att dagarna i Nykarleby snart var räknade. Med dessa faktorer för ögonen tömdes nästan hela den provisoriska garnisonen i staden. Vi for hem till julen — vi bondade helt enkelt — reste utan permission.

Våra officerare och förmän var dock alla införstådda med tilltaget. De sanktionerade vår hemresa med tystnad, ingen bestraffades vid återkomsten till kasernerna. Allt var frid och fröjd. De få, som stannade kvar i staden, levde också goda dagar — ingen exercis, inget arbete och rikligt med julmat.

Faneden svor vi i Nykarleby kyrka. — För våra unga hjärtan var ceremonin högtidlig — även om följdverkningarna inte var så stora, vi var ungefär samma personer som förr. Kanske kändes det vid uttåget ur helgedomen dock att vi fått ett större förtroende. Vår lärotid var över, vi var nu soldater, armékläderna fick bättre passform och de klumpiga skorna blev mindre löjliga. Kanske fick också våra tankebanor en större och allvarligare tyngd över sig och våra anletsdrag skarpare linjer, mera anpassade för krigets löpgravar och gevär än för hemortens blommande häggar och älskogslekar. Till den något tunga och allvarliga stämningen bidrog fakta att uppbrottets stund var nära, att det var slut med lekarna i nykarlebyskogarna — stridslinjerna väntade.

Så bröt vi upp med avfärd till Kovjoki. Marschen dit var inte så svår, vi hade gått betydligt längre sträckor förr.



Nils-Erik Nykvist (1986) Sextiettan, Infanteriregemente 61, 1941–1944, sid. 99–100.


Läs mer:
En karta uppgjord 1941 för militärens ändamål.
Två konstnärer i krigstidens Nykarleby – Gunnar Clément och Georges von Swetlik av Lars Pensar.
Innehållsförteckning till Fortsättningskriget.
(Rev. 2014-04-03 .)