Brand i seminariets huvudbyggnad 1881

— Från Nykarleby skrifves den 10 febr. till H. D. Den 8 febr. kl. mellan 2 och 3 om morgonen ljuda brandsignaler. Seminariet brinner! Folk strömmar till. En tjock rök strömmar ut från ett af klassrummen, beläget i tvåvånings hufvudbyggnaden. Der är elden! Vi rusa in! Dock — den ena efter den andra tumlar tillbaka, ty röken bokstafligen qväfver en. Elden? Den se vi icke, ty elden finnes under golfvet. De första lågorna, hvilka slagit upp genom golfvet, hafva seminaristerna redan släckt med tillskottad snö. Nu gäller det att bryta upp golfvet. Käckt rusa några seminarister in. Det arbetas med ifver. En faller ned — kamraterna bära ut honom, en annan störtar ut genom fönstret, yr af röken. Andra seminarister och äfven sjömän inta de förstas plats. Sprutslangen ledes in och släckningsarbetet vidtar. Efter c. 2 timmars arbete är man herre öfver elden.

Samlingar, möbler, allt är bergadt. Skadan är således ringa, faran är öfverstånden — men saken har äfven en annan sida. Huru kom elden lös?

Allt sedan det i senaste korresp. omnämnda elektriska fenomenet på södra himlahvalfvet, har kölden varit ovanligt sträng — ja temp. har sjunkit ända till —30 gr. C. Dagarne före eldsvådan eldades i vissa rum på seminariet 6—7 (säger sex till sju) brasor dagligen i en enda kakelugn. I det ifrågavarande rummet visade en term., upphängd midt på väggen, den 7:de middagstiden + 10 gr. C. Samma dag på eftermiddagen visade en term. vid golfvet af det varma (!) konferensrummet + 4 gr. C. Lägges härtill att före seminariets brädfordring senaste sommar det engång under pågående lektion regnade in — tvärs genom väggen, så torde det vid den rådande kölden vara förklarligt att det efter vanligheten den 7 om aftonen eldades tre brasor. Spjellet sköts och luckorna stängdes strax efter kl. 8 e. m. I öfver en timmes tid efteråt satt en elev och spelade piano i samma rum.

Kl. 2,10 den 8:de om morgonen kommer seminaristen Simons, trogen sin pligt, att påbörja eldningen till dagens lektioner, hvilka vidtagas kl. 7. Han varsnar faran och gör allarm. Som sagdt — mellan 4 och 5 på morgonen är man herre öfver elden, som derunder antingen helt och hållet eller till en del förstört golfbjelkarne och spridt sig under hela golfytan. Det är klart att eldfaran på ett eller annat sätt orsakades af den starka eldningen och denna åter af det oförsvarliga, ja usla sätt, hvarpå hela den till det yttre statliga byggnaden blifvit uppförd. Här om någonstädes borde styrelsen ingripa, genast låta hyra upp nödiga rum i staden för seminariets behof och under första sommar låta helt och hållet nedrifva samt ånyo uppföra byggnaden.

Det är ej blott eldfara som manar härtill, utan äfven omsorgen för flere menniskors helsa och lif. Dödlighetsprocenten har varit 6 — en ovanligt hög siffra vid en läroanstalt, att icke tala om dem, hvilka lemnat anstalten med bruten helsa. För läraren går det nog: i väl tillknäppta pelsar och ytterstöflar uppträda de som förut inför sina klasser, men — eleverna! Illa försedda i klädesväg sitta de 7—9 timmar om dagen i rum der temp. numera midt på väggen visar + 7°, + 8°, och vid golfvet + 1° C. Stå ut dermed, den som kan! — För sin pligttrogenhet borde väl seminaristen Simons och för sitt raska och hurtiga uppföranden 3 à 4 andra seminarister erhålla någon sorts belöning. Det vore ej bortkastadt, ty nog var det just de, som främst bidrogo att rädda byggnaden.

— En för vårt seminarium glädjande nyhet meddelades härom dagen. Vordne lektorn vid seminariet Josef Lindskog har donerat 2,000 mk till en stipendiefond. Kapitalet utbetalas vid donators död och skall räntan derå användas till stipendier åt fattiga seminarister. En ädelt tänkt och frikostig gåfva.