Zacharias Topelius

På Kuddnäs gård vid Lappälvs [Sic!] strand i Finland föddes den 14 januari 1818 en gosse, vars namn en gång skulle bli älskat och ärat vida över fosterlandets gränser. Han hette Zachris, som sin fader, den blide läkaren, som i många år satt fjättrad av sjukdom i sin länstol, men som likväl troget skötte sin plikt mot de sjuka, som fördes till honom. Även över sin sons uppfostran vakade fadern med omsorg och ledde själv hans första undervisning. Det var ett gott hem, vars lycka och frid sjukdomen ej mäktat grumla.

[Lapuanjoki-Lappälv (Nykarlebyälv) fanns faktiskt i Hydrologinen vuosikirja 1980.]

Vid elva års ålder skickades Zachris till den femklassiga skolan i Uleåborg och vann där inträde i tredje klassen, främst i kunskaper av sina kamrater. I tre år varade så hans skolgång. Huvudvikten i den tidens undervisning lades på de klassiska språken och unge Zachris måste flitigt läsa sin grekiska och latinska grammatik. Men när detta studium blev honom för torrt, flydde han ut i fantasiens världar, i sällskap med andra böcker än skolböckerna. Som hans bägge fastrar i

Uleåborg hade ett litet lånbibliotek, kunde han lätt få sin läslust tillfredsställd. På den tiden funnos inga indianböcker — och än mindre detektivhistorier — men så många fler romaner om tappra och ädla rövare.

Vid femton års ålder tog Zachris studentexamen i Hälsingfors, efter ett års privata studier för magister Johan Ludvig Runeberg, den store skalden. I hela fyrtiofem år var han sedan fästad vid Hälsingfors universitet, först som lärjunge och längre fram som professor och rektor.

Men det var ej som lärd och universitetsman Zacharias Topelius skulle göra sitt namn ryktbart. Redan tidigt hade han framträtt som skald, och i den finska diktningens värld intog han snart platsen vid Runebergs sida. Hans visor och sånger flögo ut så långt svenskt språk talas och möttes överallt med förtjusning. I dem låg en fläkt från de djupa skogarna och deras enkla rena skönhet hade över sig något av glansen från Finlands otaliga sjöar.

Sitt största rykte vann dock Zacharias Topelius som prosadiktare. Med Fältskärns berättelser blev hans namn känt över nästan hela världen. Få skildrare ha som han haft makt att med fantasiens trollspö väcka historiens stora gestalter till liv och fånga läsarens sinne i andlös spänning. »Fältskärn» och de historiska novellerna höra till pärlorna i den svenska prosadikten.

Men vad som gör Zacharias Topelius mest kär för Sveriges och Finlands barn är hans sagor och hans barnvisor. De ha gått till otaliga hem och vunnit otaliga hjärtan. Under de sista årtiondena på 1800-talet var Topelius de svenska barnens erkände diktare. I de åtta banden av Läsning för barn har han nedlagt det bästa av alla de andens skatter, som lågo gömda i hans ljusa, rena själ. Detta blir hans mest oförvanskliga ära.

KUDDNÄS,  Z. TOPELIUS FÄDERNEGÅRD.
[Förstoring.]

Ända till sin ålders sena höst arbetade Topelius på det fält, som blivit hans. Han var ej blott diktare, utan även en plikttrogen arbetsmänniska. Den mängd skrifter, han efterlämnat, tala om ett idogt liv i högre idéers tjänst. Och när han omsider lade sill huvud till vila, sörjde tvänne folk vid hans bår. Sverige och Finland hade mist sin kanske renaste och ädlaste diktare, en skald, som mer än någon annan lett unga själar in på goda stigar och tidigt satt deras hjärtan i brand för det högsta, som här på jorden bjudes oss: att älska Gud och Fosterlandet.