Nykarleby seminarium 1873—1923 av Karl Johan Hagfors

II. SEMINARIETS ELEVER.

Till det nya seminariet hade 37 sökande anmält sig. De voro illa förberedda, så att 10 av dem föllo igenom vid inträdesprövningen, medan 1 elev blev intagen efteråt. Av de 28 på prov intagna ha dock blott 26 inskrivit sina namn i seminariets matrikel.

Sedan har elevantalet växlat rätt mycket, såsom framgår av följande tabell:

[Tabellen kommer kanske småningom.]

Såsom av tabellen framgår, hade seminariet sitt lägsta elevantal 1888—89, då det utgjorde blott 28, och sitt högsta antal innevarande år, 93 eller med hospitanterna 102.

Orsaken till de betydande växlingarna torde stå att söka i yttre förhållanden, förnämligast tillgång på lediga tjänster; seminariet har fyllt behovet av svenska lärare, men överproduktion har ej förekommit. Stundom ha även andra orsaker medverkat till minskning av elevantalet, såsom värnpliktsstrejken för tjugo år sedan och 1916 de ungas fruktan att kallas under ryska fanor, var förutom de praktiska banorna voro vid nämnda tid i högsta grad lockande.

Under de gångna femtio åren ha i seminariets matrikel inskrivits 816 elever.

Med avseende å föräldrarnas samhällsställning tillhöra de inskrivna följande grupper:

Elevernas hemort eller födelseort har varit:

Följande socknar och städer ha givit elevmaterialet:

Av det föregående synes, att Nykarleby seminarium fått sina elever i synnerhet från orter, där bönder och jordbrukare utgöra huvuddelen av befolkningen. Avståndet från Nykarleby har ock utövat inflytande. Att Nykarleby stads- och landsförsamling givit så många elever, beror dock icke blott på seminariets närhet, utan även på de betydande donationer, av vilka dessa elever med förmånsrätt åtnjuta räntorna under studietiden. Ett mycket betydande inflytande har en del ansedda folkskollärare haft på elevfrekvensen. Så länge Johan Hagman var lärare i Vörå, kommo från nämnda socken talrika elever, men därefter ganska sparsamt. Under trettio års tid ha Kimitopojkar år efter år sökt inträde. Av samma orsak har läroanstalten fått mottaga en mängd elever från östra Nyland, ja, många från det avlägsna Pyttis. Egendomligt förefaller det ock, att från Kyrkslätt kommit 23 elever, medan grannsocknen Sjundeå givit 5. Detta beror tvivelsutan därpå, att ideellt intresserade lärare i förstnämnda socken verkat i omkring femtio års tid, medan Sjundeå mycket senare anställt lärare vid en del skolor. Samma iakttagelse gör man, om man jämför Borgå med siffran 22 och Pernå med 2 elever. Helsinge stora svenska socken är mig veterligt hemort för blott 1 elev, ehuru socknen betecknas som födelseort för 3 elever. I nämnda socken torde icke en enda lärare ha anställning. Att seminariet haft så många elever från Helsingfors och Åbo, torde också väsentligen bero på lärarna vid folkskolan, ty städernas ungdom har icke sökt sig till Nykarleby seminarium; från det närbelägna Wasa har antecknats blott 2 elever.

Med avseende på förkunskaper ha av de inskrivna

Såsom av ovanstående siffror synes, ha de allra flesta av seminariets elever ägnat sig åt det kall, för vilket de berett sig.

A. Stenvall.

V. Laxström.

En del har dock gått över till folkhögskolan, såsom A. Stenvall, sedan många år föreståndare för folkhögskolan i Pargas, Erik Nylund, föreståndare för folkhögskolan i Esbo, Johannes Nyström, föreståndare för Kristliga folkhögskolan i Nykarleby, J. Nyqvist, föreståndare för Lappfjärds folkhögskola, Th. Bertell, föreståndare för Ålands folkhögskola, Jakob Nyman, under många år lärare vid Kronoby folkhögskola m. fl. Vid småskoleseminarierna ha tjänstgjort Gösta Sundholm, Helsingfors, Verner Laxström, föreståndare för seminariet i Wasa, och Erik Wiklund m. fl.

Till seminariet och dess övningsskola ha återbördats And. Nyby, K. F. Spolander, K. J. Hagfors, Alex. Björklund, Hjalmar Björkvall, Gunnar Wikström och Otto G. Holmberg.

Flere inskrivna ha avbrutit sin seminariekurs för att vid privata läroverk fortsätta studierna för studentexamen, som de ock i regeln lyckats absolvera utan alltför stora ansträngningar. Rekord i studieväg sattes år 1921 av en elev, som inträdde med vanliga folkskolekunskaper och inom föreskrivna fem år icke blott avtjänade sin värnplikt utan även avlade studentexamen samma vår, som han dimitterades.

Mårten Holmberg.

N. O. Jansson.

Många lärare ha dock ganska snart sökt sig in på andra levnadsbanor, som givit dem en bättre utkomst eller av andra orsaker varit mera lockande; somliga ha vid pensionsålderns inträde övergått till praktisk verksamhet. Märkligt är att så många vunnit anställning vid bankerna, i synnerhet som föreståndare vid filialkontoren i Österbottens svenska socknar och småstäder. Andra åter ha med framgång ägnat sig åt försäkringsverksamhet och andelsverksamhet, varom allt förteckningen i slutet av denna historik lämnar närmare upplysning.

Julius Sundblom.	Emil Forsander.
Alb. Ringvall.	Algot Jansson.

En del lärare ha gjort sig kända i vida kretsar genom annan medborgerlig verksamhet, såsom Mårten Holmberg, Helsingfors, inom föreningslivet och som föredragare, Nils Oskar Jansson, Kimito, som hembygdsforskare och samlare, K. V. Åkerblom som historiker och hembygdsforskare, jämte det han i riksdagen representerar obesuttna vänstermän i Österbotten.

Inom det politiska livet ha de svenska lärarna icke hittills spelat någon mera betydande roll; det är som om de saknat den erforderliga smidigheten eller den härdning, som gör människan okänslig för klander och anmärkningar. Ett undantag utgör dock Julius Sundblom, Mariehamn, riksdagsman, tidningsman och representant för ålänningarna i deras kamp för Ålands avskiljande från Finland. I detta sammanhang kan ock nämnas K. F. Spolander, som icke endast varit en mångbetrodd kommunalman utan även livligt deltagit i organisationsarbetet inom Svenska folkpartiet, liksom Emil Forsander, Pedersöre, och Alb. Ringvall, Houtskär.

Herman Ingo.	Anders Bäck.
Adolf Kass.	Oskar Nordling.

Nära politiken har J. Alfr. Strandberg stått, vilken i många år utgivit Vasa-Posten; ett par yngre lärare ha ock ägnat sig åt tidningsmannayrket.

Inom nykterhetsorganisationerna äro Anders Bäck, Jakobstad, och Herman Ingo, Solv, kända namn.

För musiklivets blomstring ha de svenska folkskollärarna utfört ett oskattbart arbete, och flere av dem ha vunnit namn som sånglärare och kördirigenter, bland dem Viktor Allardt, Artur Hedlund, Joel Löfstrand, Bruno Holmström och Gunnar Wikström.

Alfred Bjon.

Edvin Lindvall.

Verksamma inom det religiösa församlingslivet ha varit Karl Krokfors, Gamlakarleby, G. W. Pass, Teerijärvi, J. Sjöblad, Johannes Nyström m. fl.

Frans Österblom, Kimito, och Joel Rundt, Nykarleby, ha vunnit namn som skalder, Gigge Strandvik, Lovisa, som novellist. — Bland läroboksförfattare må nämnas Mårten Thors, Helsingfors, och Algot Jansson, känd även som utgivare av Folkskolans tidskrift och som föredragare.

I striden för vårt lands självständighet stupade 1918 vid Tammerfors Gustaf Adolf Kass, Pedersöre, och Oskar Wilhelm Nordling, Munsala, medan Alfred Bjon, född i Kronoby, och Edvin August Lindvall, Liljendal, blevo mördade av de röda, den förra 1917, då upproret förbereddes, den senare 1918 under upproret.

Vad de svenska lärarna uträttat inom det kommunala livet och som ledare av ungdomsföreningarna, kan här icke utredas. Av det ovanstående framgår dock arten av deras betydande medborgerliga verksamhet, det stora intresse de visat och det förtroende de lyckats tillvinna sig. Mest ha de gjort sig gällande i det svenska Österbotten, där de ofta varit de ledande, särskilt i landskommunerna, emedan de stått allmogen så nära och emedan andra skolade krafter saknats.