26—28 JUNI 1914

SÅNG- OCH MUSIKFESTEN

I NYKARLEBY


[Har försökt att göra en faksimil, därför finns sidnumreringar och de horisontella avgränsarna som symboliserar sidor. Se tillhörande innehållsförteckning om du kommit hit bakvägen.]


Innehåll.

    Sid.
1. Några ord om Nykarleby  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  . 3
2. Stadens restaurationer  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  . 16
3. Forman, automobiler  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  . 17
4. Bestyrelsen för sångfesten och program  .  .  .  .  .  .  . 17
5. Annonser 23

 

 

 

 

 

 

 


3

 

 

 

 


Några ord om Nykarleby.

Av K. J. Hagfors.

Nykarleby stad. År 1602 reste konung Karl IX genom Österbotten och utsåg platser för nya städer. En följd av denna resa torde varit, att „Leppo“ jämte kringliggande byar Pedersöre och Vörå utbrötos (1607) till en egen socken, som fick namnet Nykarleby, eller som det heter i en rimmad beskrivning:

                                „När man skrev ettusen sexhundrade sju
                                med flit märk detta läsare du:
                                Uti konung Carl den Niondes tid
                                utgick mandat och befallning blid,
                                att kyrkor skulle upprättas
                                och folket med flit underrättas;
                                då blef den kyrkan ny
                                först uppbyggd i Nie Carleby.
                                Av samma kristliga konung stark
                                fick hon namn och socknemark,
                                av Carl den Nionde Nie Carleby
                                en förgylld krona me C: uti.“


     Kring denna kyrka uppbyggdes Nykarleby stad, vartill grunden lades år 1617. [1620, jfr Åkerblom.] Sina privilegier erhöll staden först den 7 sept. 1620. Samma dag, men på eftermiddagen, erhöll Gamlakarleby sina privilegier, varför Nykarleby stads representanter vid allmänna sammankomster hade „företräde“, som det betonas.


4

     Stadens namn blev nu Nykarleby till skillnad från den i Karleby socken grundlagda staden Gamlakarleby och även socknens namn upphör småningom att vara Nie Carleby.
     Stadens vapen fastställdes: „En brinnande tjärutunna med tre eldsflammor uthur den öfre botnen och på bådhe sijdhor“. [För pekaren till höger om första raden i stycket!]
     Till utrymme och mulbete tilldelas staden hela Leppo by med alla dess ägor och fiskevatten jämte holmarna Frösö och Torsö eller tillsammans 25½ mantal. Frösön och Torsön synas dock aldrig fullt tillhört staden, ehuru de nämnas i privilegierna, ty staden tvistar om dem med Vexala och Soklot byamän, och år 1650 avslår regeringen stadens begäran att komma i besittning av dem, då staden har — heter det — tillräckligt utrymme och mulbete dessa holmar förutan. — På 1680-talet träffas Nykarleby av den stora reduktionen under Karl XI, då stadens jord från 25½ mantal minskas till 5½ mantal.
     Vid stadens grundläggning hade greve Jakob de la Gardie Nykarleby och Pedersöre socknar i förläning, och stadsborna hade till en början att kämpa för sina privilegiers helgd mot hans fogdar. År 1652 erhöll greve Clas Tott grevskapet Karleborg, som omfattade Nykarleby, Vörå och Lappo, och yppade sig nu varjehanda strider mellan staden och denne greves „hauptmän“, bl. a. om stadens kvarn, som greven gjorde anspråk på, men som genom en kunglig resolution av den 11 sept. 1664 uttryckligen tillerkändes staden.

     Nykarleby kyrka. Enligt den i början anförda versen byggdes Nykarleby första kyrka 1607. Om denna kyrka vet man så gott som intet, men den torde varit dålig, ty vid 1700-talets början gav biskopen befallning om dess försättande i bättre skick. Man beslöt i stället att bygga en ny efter en av assessor Elias Brenner uppgjord ritning, som av borgmästar Falander anskaffats.

 


5

Och så timrades den nuvarande kyrkan sommaren år 1708. Arbetet fortsatte 1709 och tornet blev färdigt först 1710. Tuppen, som är av koppar, beställdes i Stockholm och förgylldes där av kopparslagaren J. Petri. Handlanden Ryss hade för dess inlösande förskotterat 350 daler kopparmynt.
     Det var under stora ofreden, och ryssarna kommo i februari 1714 till Nykarleby. Då levererade handlanden Matts Andersson till kyrkans, klockornas och kyrkoskrudens samt stadens lösen 8,000—10,000 riksdaler till furst Galitzin, men då man inte vågade lita på fiendens ord, blevo de två största kyrkklockorna nedtagna på rådman Brasks förslag och nedsänkta i Karviken en mil norr om staden. Kyrkoskruden och kyrkans öfriga dyrbarheter, bland dem en silverkanna, skänkt av grevinnan Brahe, bortfördes av rådman Brask till Sverige, därifrån de avhämtades efter krigets slut. Den tredje kyrkklockan, som blev kvarlämnad, bortfördes av ryssarna på hösten 1714, då staden emot tro och loven blev plundrad. När flyktingarna återvände efter ofredens slut, ägnade de sin omsorg åt kyrkan. Den blev, heter det i en beskrivning, författad av en Myrman 1759, år 1723 brädbeslagen, rödmålad och försedd med ett nytt torn, på vars topp en förgylld koppartupp uppställdes. 1) År 1753 vart den invändigt med målning illuminerad samt med en ny altartavla, predikstol och läktare beprydd. Och kan stadens kyrka, efter den gamla kalla den S:ta Birgitta, i anseende till sina sirater m. m. med skäl passera för den propraste i Österbotten. — I samma beskrivning heter det: „Bredvid kyrkan står en ansenlig klockstapel med två välljudande klockor. Den är upförd 1702—1703 och beprydd med ett högt och spetsigt torn, varifrån de utgående och inlöpande skeppen kunna skönjas.“
____________

     1)  Denna upplysning är väl oriktig, då ju tornet blivit färdigt redan 1710.
[Det tidigare provisoriet var förmodligen av samma slag som man använde på Åbo domkyrka, som en tid hade att torn, eller rättare ett tak, i form av en flack pyramid, kommenterade Lars Pensar.]

 


6

     Av de målningar, med vilka kyrkan illuminerades på 1700-talet, finns en del kvar, nämligen de i taket. Den gamla altartavlan är upphängd ovanför sakristians dörr, sedan kyrkan år 1898 erhöll som gåva av assessor O. Lindbohm och hans maka den av Alexandra Såltin målade tavla, föreställande Kristi förklaring, som nu pryder altaret.
     Kyrkan erhöll 1786 en orgel, förfärdigad av byggmästar Anders Teliin i Gamlakarleby. Den var i bruk till år 1909, då den nuvarande orgeln uppsattes, av E. F. Walker & C:o, Würtenberg. Den har 19 stämmor, 2 manualer och pedal och har kostat 11,400 mark.

     Bildningsanstalter. I „grevens tid“ grundlades i Nykarleby år 1640 en trivialskola, som öppnades den 3 febr. 1641, och blev då med „stor pomp“ invigd. Skolan, den första i Österbotten var för sin tid betydande och hade 4 lärare. År 1660 hade den 68 elever, år1683 icke mindre än 79 och omhuldades på allt sätt av staden, men år 1684 flyttades den, trots ivriga protester, till Vasa och staden erhöll då en „pädagogie“ med en lärare.



Nykarleby seminarium.
[Från vänster: Kosthållet, huvudbyggnaden och verkstadsbyggnaden. Från sydväst.]



7


Normalskolan.
[Från ostnordost.]


Denna pedagogie var en samskola och hade vid 1600-talets slut 67 elever, av vilka 27 voro flickor. År 1843 fick den namnet lägre elementarskola. År 1856 fick den 2 lärare och var väl besökt, men då normalskolan 1876 inrättades, överflyttades samtliga elever till den, och lägre elementarskolan kvarlevde blott på pappret. Med 1884 upphör denna skentillvaro.
     Nykarleby gjorde stora ansträngningar för att få till orten landets nya svenska folkskollärareseminarium, vilket lyckades. Seminariet öppnades på hösten 1873 i av staden uppförda lokaler, villka dock sedermera övertogos av staten. Ritningarna till seminariebyggnaderna äro uppgjorda av arkitekten Basilier. — Till seminariet hör en år 1876 inrättad normalskola, som efter det den vid sekelskiftet blivit samskola fått ett så stort antal elever, att för dess räkning åren 1906—1907 uppfördes vid torget efter ritning av arkitekten V. Reinius det ståtliga skolhus, som nu pryder staden. Dess tomt är en gåva av staden.
     Nykarleby stads folkmängd har varit ringa, beroende därpå, att näringslivet på orten aldrig nått någon högre


8
blomstring. I den första bevarade mantalslängden från 1628 uppräknas 63 husfäder, av vilka 3 ha finska namn. Från samma år finnes en förteckning av över 12 år gamla invånare i staden och stiger deras antal till 223 personer. År 1700 funnos 209 mantalsskrivna personer i staden. Om man får uppskatta dem till 40 procent av hela folkmängden, så skulle den vid denna tid utgjort omkr. 525 personer. Under stora ofredens ödeläggelser 1714 blev staden nästan folktom; det uppges, att blott 10 à 12 hushåll kvarstannat. Men redan år 1730 hade staden en folkmängd av 200 personer, 1750 var antalet 544 och 1760 hade det stigit till 626, varav synes, att staden ganska raskt hämtade sig efter olyckorna. *)
     För närvarande (1914) utgör stadens folkmängd 1,294 personer, av vilka omkring 15 à 20 procent vistas i främmande land.

Näringslivet. Invånarna i Nykarleby ha under stadens hela tillvaro haft att kämpa med ekonomiska svårigheter. Handeln var under 1600- och 1700-talen betryckt genom brist på seglationsfrihet; och de förluster, som enskilda ledo under stora ofreden, uppskattades till 268,335 riksdaler, en betydande summa för den tiden. Jämte handel bedrevo dock stadsborna åkerbruk, boskapsskötsel, säljakt samt fiske, vilket skall varit synnerligen givande. I mitten av 1800-talet torde handeln varit livligare på inlandet; tjära, trävaror och spannmål voro utförsvaror. Men då Saima kanal öppnades 1856, rönte den österbottniska handeln inflytande därav. Och då
_____________

     *) Uppgifterna om Nykarleby stads framfarna öden äro till största delen hämtade ur en handskriven avhandling av häradhövding P. V. Lybeck, till väsentliga delar tryckt i Österbottniska Posten år 1908. I nämnda tidning ingår ock samma år en uppsats av Karl V. Petrell om Nykarleby kyrka. I Tidskrift utg av Pedag. föreningen har M. Strömberg år 1884 offentliggjort en uppsats om Nykarleby trivialskola och dess fortsättning pädagogien.


9

Uleåborgsbanan på 1880-talet öppnades, drog sig handeln från Nykarleby till Vasa, Jakobstad och Gamlakarleby. Här inträdde då en affärskris med stora fallissemang, och stadens affärsverksamhet har inte kunnat repa sig därefter.

Stadens hamn var tidigare vid åns mynning (d. v. s. „vid sjön“), men då den blev för grund, flyttades hamnen 1864 till en fjärd västerom staden. där man då fick „Andra sjön“, som ljuder så egendomligt i främlingars öron. Även

.

Bankgatan
[Vid korsningen med Esplanaden, Normalskolan till vänster. Från västsydväst.]


denna nya hamn har uppgrundats, så att man knappt har mera än 6—8 fots vattendjup vid ångbåtsbryggan.

Stadens smalspåriga järnväg, 12,34 km lång, byggdes åren 1898—1901 för en kostnad av 342,000 mark. Den har icke förmått rycka upp affärslivet, såsom man hoppades. Persontrafiken är dock ganska betydande, nämligen 17,000—27,000 personer per år.

Bankerna. Wasa Aktie Bank öppnade år 1883 ett avdelningskontor i Nykarleby. Den 9 sept. 1899 öppnades Nykarleby aktiebank, som vunnit en så sorglig


10

ryktbarhet genom krachen i slutet av 1913, då den nödgades göra konkurs. I juni 1913 öppnade Landtmannabanken kontor och i dec. 1913 öppnade Föreningsbanken kontor i Nykarleby. Staden har ock en anlitad sparbank.
     Det förvånar, att så många banker öppnat kontor på en ort med så ringa affärsliv, men saken är den, att allmogen i de staden omgivande socknarna är sparsam och deponerar avsevärda belopp i bankerna. En stor del av dessa penningar har förtjänats i Amerika, Afrika och Australien.

     Om stadens utseende på 1700-talet skriver den i det föregående citerade Myrman bl. a. följande: „I staden finnas två offentliga platser och torg, det ena kring kyrkan, det andra invid rådhuset, men icke flere än tre något så när regelbundna gator, nämligen Ågatan längs älven, Rådstugugatan och Östra gatan, som ligger mot solens uppgång. Gränderna äro 20 till antalet och ha merendels namn av någon där boende, såsom Kerrmansgränden och Krookens gränd efter fiskaren Krook. De vid gränderna belägna husen äro tätt sammanhängande och uti en kedja och därtill ännu täckta med nävertak; men med sina prydliga publika hus och tvåvåningsbyggnader vid torget samt näpna kryddgårdar emellan har staden ett rätt behagligt utseende.
     En fjärdedels mil norrut ligger Åminnet, där köpmännen för sina fartyg ha en säker vinterhamn och vidare beckbruk och skeppsbyggeri. Hamnen här har dock blivit obekväm och grund liksom stadens första hamn vid Nålörn, och fullastas fartygen först vid Alliance-holmen, vanligen kallad Djupsten, som ligger en halv mil från havsbandet.“
     Sannolikt såg staden så ut ännu 1858, då den brann så fullständigt, att blott några gårdar söder om kyrkan skonades, bland dem elementarskolan och rektorslokalen.


11


Esplanaden.
[Esplanaden mellan Bankgatan och Borgaregatan. Från sydsydost.]



En ny stadsplan upppgjordes då omedelbart av överdirektör A. Edelfelt, och på 1860-talet uppstod staden ur askan. Parken och esplanaderna äro planterade år 1864 under ledning av apotekaren V. Schauman i Jakobstad. De äro sålunda nu (1914) femtio år gamla.


Gatuvy.
[Grundfeldts gård från sydsydost, Topeliusparken i bakgrunden. En av de pampiga portarna (det fanns en nästan likadan mot Lybecksgatan) flyttades till Herlers museum när gården revs, men den ruttnade bort bakom en av bodarna.]

 


12


Jutas slagfält.
[Från norr.]



Gatorna erhöllo nya namn 1910, då förslag till ny stadsplan utarbetades.

Krigsminnen. I det föregående är nämnt, huru staden plundrades och ödelades under stora ofreden. Under


Utsikt över Nykarleby älv.
[Storbron från nordost, gråstenskällaren till vänster.]



13


1808 års krig genomtågades staden av fientliga trupper, vilka brände bron *) över älven. Midsommardagen dånade kanonerna här, och von Döbeln kastade sig med sin häst i forsen för att förfölja fienden. Därvid skall han ådragit sig en förkylning, varav han sedan under


Minnesstenen vid Jutas. **)

sommaren hade omak. Då svenska hären på hösten återkom, säges v. Döbeln ha legat sjuk i den lilla byggnaden (fru Sundströms) invid bron. Denna tradition är dock på intet sätt styrkt.

     *)   Den nuvarande bron, Stora bron, uppfördes i förra hälften av 1800-talet av baron K. von Rosenkampf.
     **)   Samtliga bilder i denna publikation efter fotografier av K. F. Spolander.
     [Åtminstone tre av bilderna är vykort. Mycket förvånad att jag aldrig stött på något av dem.]


14


Nykarleby Ungdomsförenings hus vid Jutas.
[Byggt 1908, rivet 1971. Läs mer i ”Forsby-Ytterjeppo hembygdsförening (1995). Juthas Ungdomsförening 1906—1961”. Juthas Ungdomsförening.]


Jutas slagfält, bekant genom Runebergs dikt, ligger 5 kilometer söderom Nykarleby på älvens västra strand. Stället är utmärkt genom en minnessten, rest 1885.


Kuddnäs, Topelius' barndomshem.
[Från väster.]



15


Topelius' park.
[Nybroviken till vänster. Från sydsydost.]



Skalden Topelius' barndomshem Kuddnäs ligger strax norrom staden invid älvstranden. Gården har blivit av landsförsamlingen inköpt och användes som fattiggård. Men trädgården med det bekanta lusthuset har bibehål-


Kommunala sjukhuset.
[Från söder.]



16

lits i oförändrat skick liksom också vindsrummet mot söder. — Skaldens sommarhem på Alörn har restaurerats av eleverna vid Nykarleby seminarium, och det överlämnades högtidligt åt skalden i augusti 1897.
     Nyckeln till bostaden förvaras hos rådman Lybecks, skalden Mikael Lybecks och förf. P. V. Lybecks barndomshem. (Under dagarna för sångfesten torde man med motorbåt komma till stället).

*          *          *

     Borgmästare i Nykarleby är för närvarande Oscar Calamnius, stadsfullmäktiges ordförande förre överläraren vid normalskolan bankdirektör K. F. Spolander.
     Kyrkoherde är kontraktsprosten Karl V. Petrell.
     Provinsialläkare: Nils Durchman.
     Stadsläkare: K. G. Ahlström.


__________


Restaurationer:

     Stadshotellet med fullständiga utskänkningsrättigheter, 5 rum för resande.
     Nykterhetskaféet, Östra esplanadgatan, servering av mat, kaffe och läskdrycker. 1 rum för resande.
     Brunnsholmarna i forsen, nykterhetsvärdshus, nedgång vid Stora bron. (Namnet Brunnsholmarna härrör av den „surbrun“, som tidigare funnits där och anlitats som hälsobrunn).
     Granbergs kafé, Köpmansgatan, kaffe, te, chokolad, smörgåsar, bakelser.
     Ölbutiken vid Köpmansgatan, utskänkning av öl och servering av smörgåsar. Besökes av arbetare.

__________


17


     Forman: K. Wikman, skjutsar inom staden, till hamnen, till Jutas, Munsala och Jakobstad enl. fastställd taxa.
     Automobilägare: V. Holmström, J. Lillqvist och K. Wikman. Bil kan beställas hos dessa pr telefon med angivande av ägarnas namn. — Under sångfesten finnas ock andra biler till förfogande. Om priset ackorderas.

__________



Sång- och musikfesten.

Festbestyrelsen.

Bankdirektör K. F. Spolander, ordf.
Fröken M. Castrén, viceordf.
Doktor G. Ahlström.
Direktor G. Hedström.
Fru Elin Jernström.
Apotekar G. Roos.

Sektionsordförandena:

Fröken M. Castrén.
Direktor G. Hedström.
Fru Selma Spolander.
Fröken Josefina Berg.
Magister O. Olin.


     Som festbestyrelsens sekreterare har överlärar Hj. Björkvall fungerat. Arkitekt Torkel Nordman har uppgjort ritning till musikpaviljongen.
     Festbestyrelsens kansli är inrymt i Normalskolans hus vid torget. Öppet enligt anslag.
     Dirigenter: Öfverste A. Stenius, kapellmästar A. Apostol, lektor I. E. Koskimies och fröken M. Castrén.
     Talare: Direktor Z. Schalin, skalden J. Tegengren och professor I. A. Heikel.


[Sid 18–22]

Anmälda sångkörer och orkestrar:

Program:]


[Sid 23–32. Några annonser för firmor i Jakobstad utelämnade.]


Annonser:

Brunnsholmarna och Landtmannabanken
Förenings-Banken i Finland och Wasa Aktiebank
G.J. Holländers Velocipedaffär och Fröken Edla Korhonens Folkkök
Aug. Casén, Fru Sofia Mahers Folkkök, Nykterhetscaféet
Karl Granberg, Aina Rönnings Pappers- & Diversehandel, Serveringen
Bokhandeln, Stadshotellet




Fick kopian av Lars Pensar, som kan känna sig mycket lycklig över att vara ägare till denna lilla unika skrift. Hittills har jag inte hittat den i en enda bibliotekskatalog. Som kompletterande information tillade han: ”Sångfesterna var tillika med idrotts- och ungdomsföreningarna samt nykterhetsrörelsen de stora ungdoms- och folkrörelserna de första decennierna i den nya republiken och samlade stora skaror besökare. Oberoende av om man var musikalisk eller sångkunnig for alla till sångfesten, för där var 'alla andra' som man kunde spana in, knyta kontakter med för ett senare sällskapande, som ledde till ett fast förhållande och slutade i äktenskap.”


K. J. Hagfors (1914) Sång- och musikfesten av K. J. Hagfors


Läs mer:
Några noteringar inför sångfesten 26–28 juni 1914 av Lars Pensar.
Otto Anderssons referat av festen.
Prologen av Hjalmar Procopé.
Sångfestmärken från denna och andra sångfester.
Nelly Fågelbärj kåserar kring festen i Minnen från ett svunnet Nykarleby.
(Rev. 2020-09-12 .)

 

 

 

"Folkhälsans 10-års fest N:by" 1922 Nykarlebynejdens sång & musikförbunds sångfest på Kuddnäs Nykarlebynejdens Sång & Musikförbunds sångfest i Socklot