NyCarleby eger äfven en annan särdeles behaglig plats, den lilla parkanläggningen vid stadens norra ända. Belägen tätt invid forsen och smakfullt planterad, röjer densamma tydligt att dess anläggare (apothekaren Vikt. Schauman? [ja!]) egt ett för naturens skönhet öppet sinne och äfven förstått tillämpa det uppå denne anläggning. Under en vacker sommarafton, då solen lutar mot sin nedgång, är det särdeles angenämt att taga plats i den lilla, af unga björkar bildade bersån uti nordligaste delen af parken, och att der vid forsens stilla brusande glömma all dagens oro och jägtan, samt försänka sig uti njutningen af naturens stilla, fridfulla skönhet. — Kasta vi härifrån våra blickar tvärt öfver forsen, så se vi midt emot oss uppå dess venstra sida det nyanlagda seminariet för folkskollärare af vårt lands svenska befolkning. Detta unga läroverk, hvilket redan låfvar så mycket, är anlagdt på just samma plats der enligt sägner NyCarleby grefliga slott [slott är lite att ta i] fordom torde hafva stått, men ej en sten, ej ett enda det ringaste minne från fordom finnes qvar som erinran om denna tid. [Källaren under stadsträdgårdsmästarbostaden är från tiden.] Platsen, som af staden blifvit upplåten för seminariet, är ej vidsträckt, men dock tillräckligt rymlig. Byggnaderna, uppförde af stock, bestå af trenne stora skilda tvåvåningshus, hvaraf det mellersta är dubbelt och till sin plan liknar ett liggande latinskt . Sammanbindningsbyggnaden är envånings, och utgöres af en enda, särdeles hög och rymlig gymnastiksal med hvälfdt tak och höga fönster liknande dem uti en kyrka; de båda tvåvåningsflyglarne innefatta lektionsrum. På något afstånd från denna hufvudbyggnad ligga de öfriga tvenne, interneatet mot norr, och normalskolan mot söder. Alla lokalerne äro särdeles rymliga, med höga, ljusa och luftiga rum. Seminariets utmärkte och så högt aktade styresman [Conradi] bebor för närvarande en anspråkslös, hyrd lokal uti läroverkets allra närmaste närhet; en nybyggnad för detta ändamål blifver således i närmaste framtid af nöden, några smärre dylika för skolans betjening torde äfven med första komma att behöfvas. — Seminariet egor sträcka sig ända till elfvens venstra strand, och innefatta således äfven det smala bälte af löfskog, som bekransar densamma; belägenheten är ganska vacker och blifver det ännu mer då den temmeligen sterila och otacksamma jorden blifvit mera uppodlad och de planteringar, som redan derstädes börjat anläggas, hunnit vexa upp och riktigt kommit sig till att frodas, samt ytterligare blifvit ökade med nya.

Läroverkets samtelige byggnader undergingo sistlidne sommar såväl ut- som invändigt en total och genomgripande reparation, och under sådant förhållande var det svårt att bilda sig något fullständigt begrepp om dess inredning, möblering m. m. d. Hvad jag häraf såg gjorde dock detta behagliga intryck, hvilket enkelhet i förening med ändamålsenlighet aldrig undgår att verka. Seminariet är försedt med en samling utmärkta verktyg och verktygsmaskiner, bland hvilka jag ej kan undgå att omnämna en särdeles instruktiv större svarf med utvexlingar. Samlingarne af läromateriel samt såväl naturvetenskapliga som musikaliska instrumenter är äfven utmärkt, och musikens sköna konst tyckes bland eleverne omfattas med synnerlig förkärlek. Ofta under de vackra sommaraftnarne lyssnade jag med nöje till de musikaliska öfningar, som på egen hand utfördes å piano utaf några elever, hvilka öfver ferierna qvarstannadt vid läroverket eller i dess närhet; öfningar som vittnade både om smak, känsla och en i betraktande af den korta lärotiden ingalunda vanlig färdighet. Under resor i katolska länder har jag varit i tillfälle att iakttaga den bildande verkan som en om ock enbart elementär musikalisk bildning utöfvar uppå eleverne; ämnet är i allmänhet vid våra skolor tillräckligt försummadt för att tåla vid denna anmärkning, desto mera glädjande är det att finna ett läroverk der läraren lyckats bibringa eleverne en sjelfständig, lefvande håg för ytterligare utbildning uti denna sköna konst.

———

Min korta vistelse uti den lilla, frid fulla staden nalkades sitt slut. Det är alltid påkostande att lemna en ort der man blifvit bemött med en så okonstlad hjertlig och af intet missljud störd välvilja som den hvilken jag så allmänt rönte under min vistelse i NyCarleby, och jag beder alla såväl gamla som nya vänner, med hvilka jag derstädes råkade i beröring, vara öfvertygade om att jag med glädje begagnar detta tillfälle att försäkra dem om min varma och innerliga tacksamhet.