— I svenskt sinnade
österbottniska studenters (U. W:s)
Sommarfest i Nykarleby
den 6, 7 och 8 juli

deltogo ett fyratiotal af medlemmar äfvensom några inbjudna representanter at å orten närvarande vordne akademiska medborgare af nyländska och västfinska afdelningarna. Den beramade folkfesten måste af mellankomna oförutsedda hinder inhiberas. För att bjuda allmänheten någon ersättning, samlades några af de tidigare anlända sångarna söndagseftermiddagen i stadsparken, hvarest fosterländska sånger afsjöngos. Senare på kvällen vidtog den egentliga akademiska festen å de natursköna och lokalt minnesrika Brunnsholmarna, som dagen till ära smyckats med flaggor, vimplar och vapensköldar. En hänförd, fosterländsk och kordial stämning gaf sig här lefvande utryck i högstämda tal, deklamation och klingande studentsång. Hvarje sång åtföljdes enligt U. W:s, från det i literaturhistorien ryktbara ”Götiska förbundet” lånade traditioner af kraftiga ”hej”-rop. — Bland de många talen må nämnas det af fröken T. Antman, som å de fem närvarande kvinnliga studenternas vägnar talade vackert och varmt. Studenten fröken Signe Strömberg framsade älskligt och anslående Viktor Rydbergs dikt: ”Vi ses igen”. En för tillfället författad högstämd prolog af G. v. Numers framsades af stud. C. Tegengren äfvensom ett vackert, kraftigt hälsningstelegram på vers af Mikael Lybeck jämte andra hälsningstelegram från skilda orter i hem- och utlandet, däribland ett från Wilhelm Tells kapellet i Schweiz upplästes af lektor Wichmann.

Den å följande dagens program upptagna utfärden till Topelii sommarstuga (Majniemi) i skärgården måste huvudsakligen till följd af rådande storm och dåligt väder inställas. Däremot besöktes andra minnesrika och natursköna platser i omnäjden, liksom skaldens födelsehem, Kuddnäs, Juthas minnesvård och sista dagen seminariets vackra skogspark, där direktor Schalin hade vänligheten att för deltagarne hålla ett intressant och sakrikt föredrag om Majniemis historik. Måndagsaftonen vidtog en animerad bal med supé i stadens rådhus. Balen öppnade med ett tal på vers af t. f. stadsläkaren doktor E. Knape. Dansen tråddes med lif och lust långt in på morgonen. Till densamma och utfärderna hade infunnit sig en vacker samling från svenska Österbottens städer och deras omnejder, från Vasa, Kaskö, Jakobstad, Gamla- och Nykarleby, af inbjudna unga damer, som i sina sommarljusa toiletter gåfvo festen glans och charme.

Festdeltagarnes hjärtliga tack frambars den sista dagen vid afskedsfesten å Brunnsholmarna af (U. W:s ordförande magister G. Gummerus, hvilket tal å bestyrelsens vägnar besvarades af lektor Wichmann. Vid ankomsten till stationen, dit de resande följdes af talrika ledsagare, som ännu ville bringa dem sitt sista tack för all den ungdomsfriskhet, glädje och feststämning som de svenska österbottniska studenterna hämtat med sig till det lilla Nykarleby, deklamerade stud. Claes Tegengren med kraft och entusiasm ur Rostands  ”Cyrano de Bergerac” dikten ”Gascognare äro vi alla” och utbragte ett sista tack och lefve för det väna, minnesrika Nykarleby, hvarpå tåget satte sig i gång under deltagarnes sång och hurrarop. Den vackra åt fosterländsk och ungdomlig entusiasm burna festen måste helt säkert hos alla deltagarne lämnat upplyftande och sporrande intryck till fortsatt, hängifvet fasthållande vid det program för fosterländskt folkbildningsarbete på grundvalen af svenskt språk och kultur, hvilket de svenska österbottniska studenterna redan för par tiotal af år tillbaka så vackert och framgångsrikt påbegynt. Vi erinra här blott bland annat särskildt om tillkomsten af folkhögskolorna i Kronoby och Närpes, hvartill initiativet tagits och hufvudarbetet gjorts just af den friska, varma ynglingaskara, som fylkat sig kring namnet ”U. W.” Nästa åra sommarfest torde komma att firas i Kaskö eller Kristinestad. De föregående ha firats i Jakobstad, Gamlakarleby och senast Vasa. — Ö. P.