Från det gamla Nykarleby

Skeppsbyggeriet på Alörn.

av
G. Hedström

[Del 6]

Förut är omtalat, huru östra stranden av Alörn från norr till söder småningom blev kantad med sommarstugor, större och smärre. Även på udden av Bådan bygdes en sommarstuga av rådman Sandström (året obekant), som genom stugans anläggning här, gör det möjligt att även per landsväg nå staden. En synnerligen bekväm båtväg till denna villa utgjorde den i förra hälften av 1850 talet anlagda kanalen, som drogs genom det grunda vattnet mellan Djupsten och Leppogubben. Denna kanal var så smal, att endast en båt i sänder kunde passera densamma. Ännu så sent som 1874 var kanalen, som ofta begagnades av Majniemi borna, fullt trafikabel. Nu är här överallt fastland.

På Alörn börjar emellertid under 1850 talet skeppsbyggeriet att åter uppblomstra, sedan det legat nere efter det Djupstensvarvet upphörde med sin verksamhet. I synnerhet under krigsåren 1854—1855, rådde i skärgården en ytterst livlig trafik, varvid dock endast smärre fartyg, ja , till och med öppna båtar kom till användning. Envar som ägde eller kunde skaffa sig ett flytetyg, gjorde den lockande och ofta även rätt lönande färden till det gamla moderlandet. Mer än ett tiotal nya farkoster av växlande storlek byggdes dessutom enkom för ändamålet, de flesta i Nykarleby skärgård. Seglatsen härifrån gjordes vanligen nattetid med Granskärssund som utgångspunkt. Destinationsorten var Ratan, dit man anlände i morgongryningen. Dessa färder bidrog sannolikt i sin mån att uppliva intresset för sjöfarten. Rådmännen M. Sandström och C. W. Sundström bygger på Alörn skonerten Kiirus , 93 läster, år 1855. Följande år utsköts från Alörns varv skeppet Alexander, 263 läster, vars redare var C. J. Berger , A. Hammarin och J. Kerrman. I staden bildades ”Nykarleby varvsbolag” som får sitt första fartyg, skeppet Alku, 274 läster, färdigt år 1857. Samma år utskjuts briggen Onni , 129 läster, redare herrarna A. Westlin, J. E . Gellin, J. Häggblom och C. Blomberg. Både Alku och Onni byggdes på Alörns varv.

Vid denna tid finns på Alörn landningsbrygga för ångfartyg nära tullförvaltar Falcks villa. När den blev anlagd är obekant men av magistratens protokoll för mars 1858 framgår, att apotekare Malmberg, som var agent för Österbottniska ångfartygsbolaget, i denna egenskap, anhållit att nära landningsbryggan få anbringa två diktaler, vilket bifölls. Under de somrar ångfartyg anlöpte bryggan, hölls ett sommarvärdshus i närheten av E. J. Gellin. Vid en av de jämförelsevis sällsynta ångbåtsbesöken, medföljde som passagerare sångaren Broms, och gav vid tillfället konsert å Alörn i tullförvaltare Falcks sal — ett evenemang i Alörns historia. Stadens totala brand 1858 hade inte märkbart inflytande på Alölivet och inte heller på skeppsbyggeriet.

Sommaren efter branden utsköts briggen Toimi, 160 läster, redare O. v. Essen, Frans Hedström och G. M. Hedström. Två år senare, 1860, blir varvsbolagets andra fartyg, skeppet Toivo, 292 läster, färdigt. [Märk de finska namnen som i det nationella uppvaknandets anda gavs fartygen.] Vad denna byggnadsverksamhet betydde för stadens befolkning inses av, att Toivo utom befälhavaren hade 20 mans besättning, Alku och Alexander II vardera 16 man. År 1866 bygger varvsbolaget sitt sista fartyg, nämligen skeppet Usko på 362 läster och 1873 bygger Nykarleby varvsbolag Zachris Topelius på 133 läster, det sista fartyg som byggs på Alörn.

Emedan Alövarvet, till följd av den livliga byggnadsverksamheten i slutet av 1850 talet, var jämt upptaget, byggdes briggen Toimi på Munkgrundet i Bonäsviken. Den omständigheten blev uppslaget till en ändring i stadens hamnförhållanden. De större trafikanterna hade hittills haft var och en sin magasins- och lastageplats vid åminnet, likaså Keppo såg. Det sågade virket fördes med häst till åminnet och transporterades sedan med särskilda slupriggade lastbåtar till Alöfjärd, där de fartyg som skulle lastas låg till ankars. Transporten var sålunda både tidsödande och kostsam. O. v. Essen, dåvarande ägare till Keppo såg, beslöt därför flytta lastageplatsen till Munkgrundet. Farvattnet från Torsö redd till nämnda holme blev nu närmare undersökt, och en farled utprickades mellan Brudholmarna väster om Kråkskär till Bonäs fjärd. För den nya farledens skull, förlades en särskild lotsstation på Kubban, där också en lotsstuga anlades efter det staden genom beslut den 29 febr. 1864 upplåtit södra hälften av holmen åt lotsverket. De första lotsarna här blev Simon Söderlund och Nils Rank.