Nykarleby Min barndoms och min ungdoms stad av Einar Hedström
Nybron
Nybron åsyftar icke någon över älven ledande f.d. bro, utan en kaj, alltså en längs stranden gående landningsbro, (jämför t.ex. Skeppsbron i Stockholm!). Wislanders stadskarta av år 1750, som troligen grundar sig på förhållandena före Stora ofreden, upptar en dylik landningsbro, som sträcker sig från nuvarande parkens södra hörn ungefär till nuvarande kraftverket. Enligt vad man av den lilla skalan kan avläsa, var bron c. 45 alnar (27 m) lång och 9 alnar bred. Till bron ledde en ungefär lika bred nedfartsväg, den nuvarande Nybrobacken. När bron byggts, är icke känt, men den utpekas av traditionen som stadens första hamn. Detta äger sin riktighet främst såtillvida, att den utgjorde den allmänna landningsplatsen för stadsbefolkningen och den landsortsbefolkning, som sjöledes kom till staden. Möjligen hade stället tjänat samma ändamål redan före stadens grundläggning. För staden spelade Nybron tydligen även rollen av inre hamn sålunda, att den tjänstgjorde som tilläggningsplats för pråmar och lastbåtar, som förmedlade varutransporten mellan staden och den dåtida fartygshamnen vid Nålörn. Även den förutnämnda kajens dimensioner tyder på, att den varit avsedd för varutrafik. Platsen hade ett synnerligen lämpligt läge helt nära stadens dåtida centrum. Den omnämnes dock ej som hamnplats i stadsbeskrivningarna från 1700-talet, tydligen emedan de i dem förefintliga uppgifterna avser de egentliga fartygshamnarna. I strandklipporna vid Nybron finns, ehuru numera dolda under kraftverket och nyare terrassanläggningar, flere grova ringar, som påtagligen använts till förtöjning av farkoster. Efter kraftverkets tillkomst är Nybron det sista stället, dit man från saltsjön kan färdas upp längs älven, ehuru numera endast med roddbåtar genom Ragnörns fors. |
Einar Hedström (1958) Nykarleby
Min barndoms och min ungdoms stad, sid. 63.
|
Nybrons sydvästra ände i högerkant omkring år 1900. Notera mängderna med 
Foto: Johannes Schalin, Åbo museicentral, Finna.fi. Bilden lite restaurerad. Kolorering: Peter Gullback.
(Inf. 2022-03-24.)
Fortsättning
på kapitlet: Färgargrund.
Läs mer:
Einar Hedströms inlägg
i debatten när bad- och tvättinrättningen skulle byggas 1949.
(Rev.
2022-03-30
.)