Veckoprat

[Lågvattenprat av Erk.]

Det här blir nu visserligen åter om skärgården, men det är lågvattnet skuld till.

Jag har flere gånger tänkt ge en framtidsvy av Nykarleby skärgård, sådan den kommer att te sig efter 100, 200, och 500 år, ty jag inbillar mig ganska väl känna dess djupförhållanden, och då är det inte någon nämnvärd konst att låta strandlinjen ändra form, sund försvinna och nya holmar och grund växa upp. Men allt detta fick jag häromdagen se i verkligheten d.v.s. begränsat till c.a 100 år framåt.

Det var lågvatten, som trollade fram bilden. Ett lågvatten som, aldrig i mannaminne, säger man. Jag undrar dock, om det ej var minst lika lågt en gång förr.

Men det var intressant nog i söndags. Utanför villorna vid Andrasjön utbredde sig ett solbelyst sandfält, som både mot norr och söder sträckte sig så långt ögat nådde längs den långgrunda stranden, där varje decimeter sänkning av vattenståndet låter vida arealer stiga upp. Nu var sänkningen 1 meter, vilket vill säga detsamma som att landet stod lika högt som efter 100 år. De långa bryggorna stodo så långt uppe på torra land, att man knappt anade avsikten med desamma. Ångbåtsbryggan reste sig till halva sin längd från torrlagt land som en hög fästningsmur, och vid yttersta ändan var djupet 4 fot. Utanför lilla bryggan lågo ett antal båtar förankrade på land. Grundet utanför var en ansenlig, en meter hög holme. Där blir med tiden en eftersökt villaplats. Roos´grund, som i vanliga fall sticker upp sin ensten, var av ansenliga dimensioner, och Malmbergska stenen, som endast undantagsvis skvalpar i vattenytan, avslöjade sig som toppen av ett vidsträckt och förrädiskt grund.

En snabbtur genom skärgården påföljande dag gav liknande syner. Tyvärr hade vattnet då redan stigit något. Långörn hade fått ett ansenligt landområde vid södra udden mittemot ångbåtsbryggan. Kråkskärssund är med sitt djup den sista i den inre skärgården som ungefär år 2500 visar sin botten, men därutanför bland Brudholmarna hade stenarna blivit små berg och grunden små holmar, och vem vet vilka överraskningar som lurade under kölen. Där stiga nog många nya brudholmar upp i sinom tid. Beklagligt att Kråkskärssund och fjärden västerom holmen med tiden skall bli insjöar.
     På söndagen hade sundet vid Majgrund, där jag i augusti gladeligen kryssade, varit fullständigt torrlagt, och där en 4 fot djupgående yacht för några dagar sen gick ut mellan Badstulavan och Larsholmen, hade man ledigt vadat över.

Tyvärr hunno vi ej ut för att se, i vilket skick det beryktade Schjomansgrund på Thorsö-fjärden avslöjade sig. Men i stenracklet mellan norra Långörn och Ägirsholmen var det sorgligt – ett helt alplandskap. Och i det vanliga faret vid Frillholmen var det stopp. Genom att söka nya slingrande vägar mellan stenarna lyckades vi dock taga oss in i Långörnssund, som tyvärr efter allra högst 150 år är fullständigt avstängt i norr och bildar en lång och smal vik, begränsad i öster av det förlängda Storgrundet, som då sträcker sig halvvägs till Andrasjö stranden.
     Lägg härtill en hastigt uppväxande vegetation på de nya landen, så har nog skärgården väsentligt ändrat utseende.

Även inne i älven hade lågvattnet sträckt sin inverkan. Vid Nålörn lågo båtarna mycket ordentligt fastgjorda vid bryggan men för övrigt inkilade mellan torra stenar, och vid Åminne var det rena svabådan bland alltsköns flytetyg.  Mellansanden, som så sent som i våra farföräldrars tid uppkom, så att säga genom ett misstag var en holme på flera hundar meter, och huru det antagligen såg ut vid Djupsten ville man helst inte tänka på.

Erk

[Hittade en notering om att svabåda (свобода) är frihet på ryska.]

Ett otroligt väder; 26 igår, 25 hittills idag. Och lågt, lågt sjövatten, vilket föranleder sändandet av denna text. Erk var inte den första eller sista som filosoferade runt lågvatten, ett återkommande fenomen som blottar ansenliga arealer av sjöbotten vid Bonäs och Andrasjötraktens långgrunda stränder. ”Filosofen i Bonäs” hade för ett antal år sen en god förklaring till fenomenet då han sade att ”det är nog EU som fari iväg med vattnet”.

Dagens vattennivå, den 18 maj 2013, är likartad med den som föranledde Erks filosoferande 1936.

Roosas grundet.

”Badstranden” vid Andrasjön, skrev jag – ett resultat av 25 års boende i Sverige.
Det är ju simstranden! Förstoring.