Även den andra efter branden kvarstående gården i kvarteret [den första var Trivialskolan], den långa byggningen strax söderom kyrkan, har gamla anor. Den hade i tiden tillhört staten och varit uppbördsställe för den s.k. lilla tullen. Denna bestod, som tidigare nämndes, i en avgift, som både i Sveriges och Finlands städer måste erläggas för alla produkter, vilka från inrikesort vare sig sjö- eller landvägen infördes till städerna för att säljas eller förtäras. Varje stad omgavs med ett staket, här i Nykarleby längs Staketgatan [inte dagens Staketgatan i Nystan]. Vid stadsportarna inrättades tullstugor, där tullavgifterna uppbars. Tullen tillföll staten, icke staden. Emedan tullen betalades också i varor, fanns så nära tullstugan som möjligt en källare för dessas uppbevaring. Tullkällaren i tomtens västra hörn har kvarstått ända till 1930-talet.

Byggningen hade varit Nykarleby södra tullstuga. Emedan Storbron den tiden låg söderom den nuvarande, måste alla resande söderifrån passera tullstugan. För tullbehandling av produkterna norrifrån svarade den norra tullstugan [Nykarleby museum i dag].

När gården uppbyggts, vet man inte. Lilla tullen infördes redan år 1622, men så gammal kan byggnaden knappast vara, om den ej liksom pedagogin blivit ombyggd. Den finns upptagen på en karta av år 1750 med rubrik: Tull. Lilla tullen upphörde i Finland år 1808, och platsen blev kort därefter stadstomt och innehades såsom byggnadstomt en kort tid av doktor Zacharias Topelius d.ä., innan han köpte Kuddnäs. Byggnaden hade ursprungligen bestått endast av den södra delen. Först omkring år 1880 tillbyggdes det norra, mot kyrkan vettande rummet (nuvarande kaférummet) av dåvarande ägaren, och gården kallades efter honom i flere tiotal år ”Sundströmska gården”. Gamla nykarlebybor har helt visst i särskilt gott minne den från nuvarande Döbelns gränd ledande, ålderdomliga ingångsdörren; delad i en övre och en undre halva, av vilka endast den övre slogs upp, tills man förvissat sig om vem den besökande var — en känd, mycket gammal dörrtyp. Benämningen Döbelns gård var icke vanlig på 80—90-talen, ehuru traditionen om Döbelns sjukhusvistelse där naturligtvis var välbekant.

Lars Pensar tillhandahöll.
(Inf. 2007-04-11.)]

Gården har tillvunnit sig ett särskilt intresse på grund av traditionen om, att det skulle varit där, Döbeln legat sjuk före slaget vid Juthas. Denna tradition, som är allmän på orten, har spritts även utom densamma, och att uppgiften stundom återgivits även i tryck har i allmänhetens ögon givit den ytterligare stöd, vilket förstärkts därigenom, att den förbi löpande korta gatstumpen i en stadskarta från början av 1900-talet givits namnet Döbelns gränd. Emellertid synes tidigare en helt annan version ha förekommit, enär Z. Topelius i sina självbiografiska anteckningar skriver, att vid stadens brand ”nedbrann också Wennerholms gård vid torget, där Döbeln låg sjuk före slaget vid Juthas”, (sjökapten Wennerholms gård låg på Topelius tid vid nordvästra delen av nuvarande Borgaregatan 6, Knutar). Denna uppgift, som märkvärdigt nog ej tycks ha blivit observerad, när det varit fråga om ”Döbelns gård”, borde tillmätas så mycket större värde än den förra, som den ju härstammar från tider som låg händelserna nära. Också om Z. T. skulle nått sin studentålder, innan han fått höra om hemstadens minnen från 1808-års krig, var ju dessa då ännu alldeles färska, endast 25 år gamla.