Olika åsikter har framförts om var general G. C. von Döbeln var inkvarterad i staden under 1808—09 års krig. Bekant är sägnen, att v. Döbeln bott i södra tullhuset för lilla tullen, efter 1817 nr 130, senare nr 16 eller ”Döbelns hus”. Det köptes sistnämnda år av handl. och rådmannen Joh. Erik Strömbäck. Dennes änka bodde där till sin död 1874, då gården på auktion inropades av handl. Josef Sundström (f. 28.3.1848, d. 24.7.1881). Han tillbyggde det norra gavelrummet och öppnade där butik. Denna fortsattes efter mannens död länge av änkan Sofia, f. Nikola (f. 11.3.1848, d. på Smedsbacka 2.2.1929). Gården hade redan före hennes död inköpts av fru Elisabeth Koskinen, f. Nygård, som där öppnade Nygårds kafé. [Såldes på konkursauktion 1917.]

Som tullhus hade huset en dörr på långsidan mot väster och den dåvarande bron över älven. Dörren fanns kvar ännu i början av 1900-talet, men flyttades senare till nuvarande Herlers museum. Den var halverad på mitten, så att den, övre delen kunde öppnas skilt för sig. Det är troligt, att de svenska trupperna hade en vaktpostering där, sedan bron bränts av ryssarna under striden midsommardagen 1808. von Döbeln har av allt att döma legat sjuk där eller åtminstone tagit in i huset i samband med sin förkylning, då han försökte vada över ån under striden. Däremot har han ej legat sjuk där före slaget vid Juthas, som ju utspelades först den 13 sept. s.å. Det är alltså fråga om två olika tillfällen och detta har åstadkommit en viss förvirring rörande v. Döbelns inkvartering. Bl.a. fru Brita Gyllenberg berättade, att v. Döbeln haft sitt ”stadsqvarter” i det lilla huset närmast Storbron, i rummet till vänster om ingången från åsidan. Fru Fredrika Öhman (d. 17.5.1915) berättade 1912 för Z. Schalin, att hennes far varit soldat med namnet Wacker och att han var med, då bron brändes 1808. Hennes morfar hette Lönn och var tullskrivare i staden och bodde i tullhuset vid södra tullen, ”där enligt allmän sägen i staden v. Döbeln skall hafva bott”.

(Inf. 2014-03-11.)]

13. Södra tullhuset, ”Döbelns gård”. Dörren till tullkammaren kvar. Norra delen av byggnaden senare tillbyggd. Vykort från början av 1900-talet.

14. ”Döbelns gård” sedd från söder längs ”Döbelns gränd”. Tullkammaren borta. Norra delen av byggnaden senare tillbyggd. Foto från 1930-talet. [Elledningarna som syns på fotografiet i boken är bortretuscherade på vykortet.]

Det finns i själva verket flera traditioner om var v. Döbeln legat inkvarterad. Han skall bl.a. ha haft sitt högkvarter vid ”Per Hinders” gård nära slagfältet. Vidare skall vid Juthas gästgiveri söder om uppfartsvägen ha stått ett hus, där v. Döbeln varit inne. Stenfoten var kvar ännu 1909. Då forman Oskar Häggblom (f. 1849, d. 1929) sistnämnda år skjutsade en främmande herre, hade en gammal kvinna på gästgiveriet vidlyftigt berättat för honom om detta minne.

”Stugan der v. Döbeln låg sjuk Ny Carleby 7 Sept 1885 C Sjöstrand.” Från Museiverket. Förstoring.



”Ny Carleby 8 Sept 1885 C Sjöstrand Byggnaden i hvilken v. Döbeln skref rapporten om slaget vid Juutas.” Från Museiverket
Förstoring. (Inf. 2018-01-28.)

Häggblom visste även berätta, att inne i staden hade v. Döbeln bott i sedermera sjökapten Chr. Wennerholms gård (nr 43) i övre våningen. Där hade han legat sjuk och strukit medicinflaskorna i golvet. Detta hade förra soldaten Wörlin meddelat åt Häggbloms fader, Johan Häggblom (f. i Nkby 1.1.1823, d. där 22.1.1902, viktualiehandlare), i vars gård (nr 40) han bodde.

Denna version bekräftas av Zacharias Topelius, som 1862 i sina Självbiografiska anteckningar under ett besök i Nykarleby konstaterar, att staden på nytt börjar resa sig ur askan. Staden uppstod vackrare än förr, ”men dess gamla minnen, och bland dem det hus, Wennerholms gård vid torget, där Döbeln låg sjuk före slaget vid Jutas, funnos ej mer”.

Huset ägde anknytning till släkten Topelius, ty Z. Topelius d.ä. hade bott i huset hos änkan Maria Juthe som nygift under sin första tid i Nykarleby 1812—1814.

Även Hilda Olson berättar i sina Minnen om gränden mellan apoteket (nr 42) och den angränsande Juthska gården (nr 43), ”i hvilket hus General von Döbeln var under kriget 1808 — inkvarterad”. Gården hade 1772 inropats på konkursauktion av handlanden Anders Mattsson Juthe (f. 1745, d. 1797). Mågen, sjökapten Christian Wennerholm, tillbytte sig gården den 30 sept. 1817 av änkan Maria Helena Juthe, f. Schjoman mot sin 1/2 av gården nr 38. Gården hade alltså åren 1772—1817 tillhört släkten Juthe och kallades följaktligen såsom tidigare nämnts Juthska gården, senare kapten Wennerholms gård. Att det är fråga om gården nr 43 framgår även av Hilda Olsons beskrivning av gränden, som sträckte sig från torget mellan apoteket och Juthska gården åt öster, och som var bredare i början, men sedan smalnade och krökte sig mot gamla begravningsplatsen, där det spökade.

v. Döbeln skall även ha haft sin bostad eller sitt högkvarter på Forsbacka i det gamla stora huset på Sikas Antas gård, sedermera nedrivet och ånyo uppfört vid sjön på Bonäs lötet (Liljeströms). [Min farfarsfars torp! Huset flyttades omkring 1915 till Juthasvägen mitt emot Älvbranten efter att farfarsmor Sanna haft besök av Skropel-Job och Präti-Maj. Huset är numera rivet och Odert von Essen har byggt nytt på platsen.] Det var på Forsbacka han dagtecknade sin rapport om slaget vid Juthas den 13 sept. Detta mycket gamla hus var byggt i grovt och kärnfriskt furutimmer med breda, bastanta golvtiljor. Det stod med gaveln mot landsvägen uppe på backen. Det hade farstu tvärs genom huset, en väldigt lång stuga på vardera sidan om denna (framstugan uppåt gården) och i stugorna långa synliga åsar. Prosten Joel August Heikel, som berättat detta, hade i sin barndom hört därom i sitt hem.

Sikas (senare Rifvas) Antas gård låg på en hög strand vid en stenig fors, som troligen kunde övervadas sommartid redan 1808. Strax söderom gården hade en från väster från Stenas [Stenis?] träsk kommande bäck gräft en djup ”lomo” i älvstranden, så att man nödgats anbringa en bro över bäcken. Stället hade alltså strategisk betydelse, menar Z. Schalin, och kan därför ha utsetts till högkvarter eller rättare tillfällig kommandoplats.

Johan Boman (f. 11.6.1840) hade hört, att v. Döbeln legat sjuk på Högbacka i en gammal byggnad, som ej mera fanns kvar. Där hade pastor Georg Mathesius besökt honom. Boman sade sig i ungdomen ha läst någon dikt om detta besök och återgav vad som hände sålunda:

Prosten Mathesius hade velat bestraffa v. Döbeln och skall ha sagt:

”von Döbeln är en duktig karl.
Men han är ock en viller hedning.
Om han nu icke bättring gör,
Blir helfvetet dess ledning.”

Och därpå hade krigaren svarat:

”Drif ut prelaten, annars måst han dö!”

Boman visste även berätta, att v. Döbeln före slaget vistats vid Juthas, ehuru han dessförinnan legat sjuk på Högbacka.

Känt är att även på Högbacka funnits ett batteri eller en redutt under striderna kring Nykarleby. Muskötkulor och druvhagel har hittats och en genomskjuten ria skall ha funnits där på backen.

På tal om soldater från 1808—09 års krig nämnde Johan Boman även soldaten Mikael Falk, som efter avslutad krigstjänst blev slaktare i Nykarleby (f. i Soklot 28.1.1797, d. i Nkby 10.1.1862). Han var gift med Stina Hansdotter (f. 20.4.1795 i Kovjoki, d. i Nkby 28.11.1855). Efter honom går ordstävet: ”He va stjit”, sa Falk, ”tå hustrun döödd”…

Falk hade 4 barn, varav 2 döttrar, Maja (f. 1830) och Anna (f. 1834, d. i Vasa 1856). Båda betecknas som ”osedliga”. Maja blev gift med ”Bonäs-Janne”. Då han en gång ville stjäla skogsvirke från Långörn gick han ned sig mellan denna ö och Markusholmen. Den lastade kälken blev stående på isen, men mannen försvann i djupet. — En av systrarna, troligen Maja, följde med en i staden inkvarterad rysk soldat till Kaukasien. Hon kom om några år tillbaka, lungsiktig och lidande, för att dö på hemorten.