— NyCarleby 25 Juni (Korresp). Sedan man här en vecka bortåt haft 28 à 30° Cels. i skuggan, bröt sig hettan i thorsdags uti en stark åska. Här gick den lindrigare förbi, men icke så i vårt grannskap. Flera telegrafstolpar på linien häremellan och Vasa blefvo skadade och en söndersplittrad i små halmlika spånor, som lågo kringströdda på ängen. I Vörå lär två barn blifvit skadade af blixten; i Oravais säges den ha splittrat ett stort klippstycke. I Jeppo by af denna församling, 2 mil härifrån, öfverraskades en dräng och en piga, som voro ute på dikningsarbete, utaf ovädret. Drängen sprang att söka sin tillflykt i en lada; men när flickan dröjde, gick han åter ut att se efter henne. Han lärer då funnit den arma flickan bokstafligen söndersplittrad af ljungelden, som långs hela högra sidan af hennes kropp qvarlemnat fruktansvärda spår af sin framfart och ögonblickligen dödat henne. Sjelf erhöll drängen af förnyade blixtar en så stark kontusion, att han afsvimmade, men kom sig åter före och lärer vara utom all fara.

     Nämnde Jeppo byar (de äro flera), som ha 2 à 3 mil till stadens kyrka, ha sökt och erhållit tillstånd att åt sig bygga egen kyrka, hvilken denna vår blifvit uppförd. Till en början vill man åtnöja sig med att anlita församlingens nuvarande prester; men fördelen att begrafva sina döda på nära håll är icke den minsta. En annan församling i granskapet, Kauhava kapell under Lappo, har försörjt sina döda på ett storartadt sätt. Redan för många år sedan kringgärdades under ett missvextår, och, som vi tro, med allmänna understödsmedel, en ofantelig sträcka ofruktbar mark med en tjock stenmur, och denna plats blef förliden höst invigd till församlingens begrafningsplats.

     Man kan visserligen dö utan läkarebiträde, men att lefva derförutan förefaller stundom ganska bekymmersamt. Sedan d. 15 sistl. Maj saknar denna ort och hela dess stora, folkrika läkaredistrikt (för närvarande två distrikter) en oumbärlig helsovård. Ortens allmänt aktade provincialläkare, doktor Jakob  Fredrik  Blank, slöt nämnde dag sin lefnad under ett af dessa olyckliga ögonblick — en svår hjertsjukdom — då äfven den bäste och klokaste icke mer är herre öfver sina handlingar. Han var född i Vasa den 24 Febr. 1808 af fattiga föräldrar (fadren snickare) och arbetade sig fram under ständigt konditionerande, hvarföre hans studiebana blef lång. Student 1826, blef han filosof. kand. 1837, magister 1840, promoverad medicine doktor 1847 och provincialläkare i Nykarleby distrikt 1858, sedan han förestått distriktet alltsedan 1848. Hans favoritstudier voro naturvetenskaperna, hvari han ägde grundliga insigter. I många år var han en af de verksamaste arbetarne i sällskapet för finsk zoologi och botanik; företog också 1838 om sommaren en naturhistorisk resa till Lappland, jemte M. A. Castrén, hvilken äfventyrliga färd finnes beskrifven i „Nordiska resor och forskningar.“ 1856 var han rest till Carlsbad för samma sjukdom, som slöt hans bana. Doktor Blank var de sednare åren i lyckliga omständigheter; han ägde ekonomiskt oberoende, en öm maka, tillgifna vänner, allmän aktning; intet, utom hans egen helsa, kunde göra honom lifvet bittert. Om hans egenskaper som läkare och menniska vittnar bäst den allmänna bestörtningen öfver hans plötsliga frånfälle. Hvar man kommer inom distriktet, får man höra det enkla vitsordet om hans värde i bondens mun: „en sådan doktor få vi inte så snart.“ Hans begrafning blef en af de högtidligaste, som man här kan erinra sig. Flera hundrade personer af alla åldrar och samhällsklasser slöto sig sjelfmant till tåget och täflade om att få bära den saknades stoft. Der föllo många tacksamhetens tårar på denna graf, och vårens blommor frågade icke efter tillstånd att vexa på kullen öfver detta brustna hjerta.

     Tre förrymde sjömän ha inom kort tid hit återkomit. De hadde i ungdoms oförstånd låtit förleda sig af s. k. krympare i engelska hamnar och stodo sig väl på främmande botten; men ingenting, icke ens det säkra straff, som väntade dem vid hemkomsten, kunde förmå dem att glömma hem och fädernesland. De underkasta sig frivilligt sitt straff: tvenne ha fått 12 dygns vatten och bröd; den tredje, som rymt under den sednare skärpta lagens tid, dömdes till fem års krigstjenst och, då han dertill befanns otienlig till halft års fästning; ett i sanning alltför strängt straff för en frivilligt återkommen! En af de tre, en flink ung karl af det bästa uppförande, har som arbetare i San Fransisco med 6 rubel silfver om dagen samlat en icke obetydlig förmögenhet och återvänder som gentleman till vatten och bröd på Korsholm.

— En emigrant af andra könet, gift för 25 år sedan med en rysk officer och numera enka, har likaledes med icke obetydlig förmögenhet återvändt hit till hemorten.