Fina fotografier. Leif Sjöholm, pensionerad journalist och fotograf, känd av den här tidningens läsare, har samlat fina fotografier tagna i Nykarleby. Sjöholm har kompletterat sitt urval med upplysande och charmiga texter.
Ett verk som öppnar ögonen
Leif Sjöholm: Upptäck Nykarleby
i bild. Labyrinth Books 2009.
____________________________
»» Fotografen har rört sig i stadsmiljö, i skärgården och i alla stadsdelar. Han har dokumenterat lådbilsrallyt och Juthbackamarknaden, dockmuseet i Pensala och hängbron i Ytterjeppo för att ta några exempel. En katt som promenerar på Kärleksstigen hör till mina favoriter, inte bara för att jag är stor kattvän, utan för att bilden är så fin.
En avslutande del av boken har författaren kallat Galleriet. Det är en välfunnen rubrik till urvalet av mycket vackra bilder, som kanske ändå inte hör riktigt hemma i den här boken. I den avdelningen ingår också Topelius dikt ”Den flydda”. Bara fyra strofer har fått rum på sidan, vilket betyder att dikten har stympats på ett olyckligt sätt. De två sista stroferna finns inte med. Om Sjöholm hade varit manskörssångare, hade han vetat att man, om man sjunger Järnefelts melodi, håller sig till den första och de två sista stroferna. Det skulle ha varit en bättre lösning. Det är tråkigt att det gick så, eftersom idén att komplettera bildurvalet med texter av stadens författare är alldeles utomordentlig. Att Topelius har blivit ihågkommen med flera texter är naturligt. Den flydda var ungdomskärleken Mathilda Lithén, och dikterna i anslutning till avsnittet om Majniemi är välvalda.
Lars Huldén och Nörråkers har också blivit ihågkomna, liksom Joel Rundt. En som är bortglömd är R. R. Eklund. På sidan 72 finns en gammal bild av huset han bodde i under sin barndom. Det stod där bensinstationen nu finns. Det är trevligt att se hur det har sett ut i staden en gång.
Jag lärde mig mycket under läsningen. Jag har inte haft möjlighet att röra mig i skärgården och jag läste med förtjusning om jungfrudanserna. Sådana finns nog också i södra Finland och på Åland. Långöns ringväg låter fascinerande och tomtning hade jag hört talas om, men aldrig sett på bild.
Till mina skönhetsupplevelser sommartid hör potatisåkrarna i Ytterjeppo. De tävlar med framgång med vallmofälten i Frankrike.
En uppgift som jag ställer mig frågande till har anknytning till den så kallade Munkgrottan. Det är nog föga troligt att några munkar hade vandrat i Österbotten på 1600-talet. I så fall måste de ha flytt från något kloster efter reformationen.
Det är omöjligt att i en anmälan peka på alla förtjänster den här boken har. Den rekommenderas varmt och jag tror att många i likhet med mig kommer att hålla ögonen litet mera öppna än förr och kanske hitta några av de spännande dörrarna i början av boken.
|
