Vackra Brudholmar med sorglig hstoria

[Karta.]

Om man från stranden vid Andra Sjön åker ut i Nykarleby skärgård och följer sundet mellan Kråkskär och Långön, så kommer man fram till en grupp små holmar, som i dagligt tal kallas för Brudholmarna. En samling större och mindre kobbar, slumpmässigt utplacerade rätt nära varandra. Under årens lopp har de beklätts med växtlighet, barr- och lövskog, gräs och enar. Genom landhöjningen har de stigit allt högre upp ur havet. Till Brudholmarna räknar man en sju till åtta stycken, som under årens gång var och en erhållit sitt speciella namn. För cirka femtio år tillbaka fanns här just inga sommarstugor. I dag finns åtminstone en eller flera på var och en av holmarna.

En tragisk händelse
Varifrån har då Brudholmarna fått sitt gemensamma namn. Bakom det hela ligger en sorglig historia, som enligt sägen med tiden framställts i något olika versioner. Enligt kulturhistoriska sägner skall ett brudpar med följe, hemma från Oravais, ha besökt Pedersöre moderkyrka sjövägen, för att där bli vigda till äktenskap. På återfärden blåste det upp till storm. Man gick då i land på en av holmarna för att invänta bättre tider. Samtidigt beslöt man att starta bröllopsfirandet. Av det medförda brännvinet blev de då alla mer eller mindre berusade. Vid den fortsatta hemfärden i den kraftiga vinden, så skall de då enligt sägen ha alla fallit överbord och drunknat. I sanning en sorglig historia som bygger på en verklig händelse, som just namnet Brudholmarna bär vittne om.

Brudholmarna i dag
När isen bär vintertid, så är det ofta trafik ute i skärgården. Särskilt mot vårsidan då solen skiner över fjärdarna. Då är sommarstugorna ett kärt utfärdsmål, mest i veckosluten.

Den vackra marsdag, då vi åker ut till Brudholmarna, så träffar vi först samman med Ulla Ågholm, som är ute vid sin villa på Fårholmen, som hon äger tillsammans med sin make Bjarne. Sonen Stefan har också sin nätta stockstuga på samma holme, liksom dottern Annika, gift med Dick Sundkvist. Ulla är mycket glad i sitt sommarställe, som hennes far Bertil inköpte av apotekare Wilkman i mitten av 1950-talet. Stugan transporterade han i flera delar från Bonäs ut till Fårholmen, där han sedan byggde upp den. Ett litet fint familjesamhälle.

Mitt emot söderut över sundet Algrundet, som ägs av Hjördis Nordling. Det var hennes, numera avlidne, man Nils Nordling som år 1954 inköpte holmen av Dagny Hedström, som ägde flera av holmarna här ute. Även för Hjördis är Algrundet ett kärt ställe. Hit ut söker hon sig sommartid, så snart tid och tillfälle därtill ges.

Ett par hundra meter västerut ligger Limpan. Holmen liknar faktiskt en limpa, så man förstår också namngivarens syn på holmen, när han givit namn åt densamma. Det var Ingmar Jouper som även på 1950-talet köpte holmen av fru Hedström och byggde sig en villa uppe på krönet. Genom köp övergick den senare i rektor Börje Caséns ägo, bosatt i Karleby. Limpan är ett fint ställe med vid utsikt över fjärden.

En bit mera norrut så har vi Kakon. Och visst har den kakform den lilla holmen, som också tillhört fru Hedström, men inköptes av postiljon Lars Viklund. I dag är det Ulf Sjöholm som äger holmen och den snygga villan.

Längre söderut har vi Kyrkogårdsskäret eller Gravskär, som holmen också heter. Varifrån den fått sina säregna namn har jag icke lyckats utröna. Men det är en fin holme som ägs av Odd Övergaard. Kanske var det just här som brudparet med följe gick i land, med den olyckliga utgång som följde.

Vi åker en bit till i samma riktning och kommer fram till Enbjörken. Här träffar vi samman med Berndt Westerlund, ägare till den holmen. Han har just varit och vittjat sina nät och visar glatt upp några präktiga sikar. För Berndt är Enbjörken något av det bästa han lyckats skaffa sig i livet. Här ute trivs han. Här lever han tillsammans med den rofyllda naturen.

Några hundra meter till söderut har vi Barlastholmen, som är något större till omfånget, än de övriga holmarna. Ägare till den är Solveig Sjöskog, född Övergaard. [Stormen 1959 av Mats Blomqvist.]

Så ett av de bästa kommer till sist. Det är Killingholmen, eller Kjiloholmen, som den kallas i dagligt tal. Det är Kjell Övergaard som här har sitt sommarställe. En stor sommarstuga lyser vackert gulfärgad uppe på skäret. omgiven av barr- och alskog. Man får en känsla av att här skulle man trivas, att bo och njuta av sommaren och skärgårdslivet.

Men alla dessa holmar, med sina sommarstugor, bildar liksom en familj, som går under benämningen Brudholmarna, med sin tragiska bakgrund.

Nu surrar det av bilar och snöskotrar mellan holmarna. Men efter ett par månader är det båtarna som fräser fram framåt över vattnet, med förväntansfulla skäribor ombord. Ut för att njuta av sol och sommar.