”Doktors Stina”
tjänarinna
på Kuddnäs
i 50 år
Socklotflickan Christina hade sunt bondförnuft, en slagfärdig tunga och kraftiga nävar som en karl. Hon gillade starka droppar och hörde främmande röster. ”He talar i me”, brukade hon säga. Men ”Doktors Stina” kände också moderlig kärlek. Ibland tog hon Zacharias Topelius i sin famn, som om han vore hennes egen son och visade honom lammen och korna i ladugården.
När Christina Mickelsdotter Sigfrids, som ung flicka på lite över 20 år, i början av 1800-talet vandrade till Kuddnäs för att söka jobb anade hon knappast att hon skulle stanna i 50 år som trotjänarinna åt familjen doktor Topelius.
Kanske visste hon redan att familjen Topelius hade fått en son, som döptes till Zacharias och att det därför behövdes fler kvinnor på gården som kunde sköta minstingen och ta i där det behövdes. Hon hade tjänat på andra gårdar och var känd som den plikttrogna och hjärtegoda unga kvinnan ”Sifris Stina”.
Christina föddes den 8 maj 1794 på Sigfrids hemman i Socklot. Hon var dotter till bonden Mickel Jakobsson Sigfrids och Brita Mattsdotter Harald. Hon var den 15:de i ordningen av familjens 18 barn. Men endast sju barn levde till vuxen ålder. De flesta dog som spädbarn eller mycket unga. Men Christina var tydligen av segt virke eftersom hon nästan fick uppleva sin 74-årsdag.
När Christina hade jobbat en tid på Kuddnäs började stadsborna i Nykarleby kalla henne för ”Doktors Stina” eftersom hon också fick i uppgift att, förutom jobbet på gården, sköta den åldrande doktor Topelius. Hon brukade skjutsa doktorn i rullstol längs gatorna i Nykarleby. Han ville ofta stanna och prata med folk. Men Stina tyckte inte om detta utan svor och sa; ”strunt, int behöver du veta allt”. Så fortsatte hon färden under doktorns vilda protester.
Efter många år på Kuddnäs började stadsborna betrakta ”Doktors Stina” som en rätt originell tjänarinna av den gamla stammen från 1700-talet. Hon var kraftfull, klok och plikttrogen. Och man kan gissa att hon påverkade Zacharias Topelius uppfostran eftersom han kommit ihåg henne i många dikter och texter.
”I femtio år stod hon på vakt
vid gamla ladugården,
höll ko och kalv och lamm vid makt
med aldrig trötta vården.
Det var en höjd av övermod
Att föra in en ann metod,
Än den hon allra bäst förstod.”
Topelius beskriver också hur hon i arbetet hurtigt tog i ”med karlatag och skonade ej näven”. Stina var ofta med när karlarna drog not efter sik och lax i älven nedanför Kuddnäs gård. Ibland tyckte hon inte om karlarnas sätt att arbeta. ”Int ska han tro di tar i så hårt all, fast di grinar”, lär hon ha sagt.
Zacharias Topelius tyckte antagligen att Stina från Socklot hörde till familjen. ”Allt vad hon i gården fann, det var som hennes eget. Och gårdens barn i leder två, de voro hennes barn också: De brås på våran släkt ändå”, skrev Topelius.
Under den gamla doktor Z Topelius tid var hon en flitig avsmakare av de första klara dropparna som kom ur brännvinspannan vid Kuddnäs bränneri. Det sades att hon ofta själv blev oklar av ”fyridropparna”, som samlades vid klarningstillfället.
När Stina blev gammal fick hon flytta som backstugohjon i egen liten stor stuga på Frill hemman på andra sidan landsvägen. Därifrån var det inte långt till Kuddnäs, dit hon ofta kom på besök av gammal vana. ”Där var hon hemma liksom förr och höll den gamla vården. Den enda skillnad var, att hon kunde bjuda barn och fru på bastu och kaffe nu”, skrev Topelius.
Nästan varje morgon kom den gamla Stina med en hink varm mjölk till Kuddnäs och bjöd doktorinnan på säng. Där satt hon en stund i sängkammaren och berättade skvaller från staden medan hon fick ett par koppar varmt kaffe.
Intill sin stuga hade Stina en utmärkt bastu, där hon rökte skinkor och fårbogar åt stadsborna.
”Och klassisk var gumman att skåda, då hon i sin korta fårskinnspäls och sin varmt fodrade bindmössa, med korg på armen och pipsnuggan i munnen framåtlutad traskade i väg på sina stadsvandringar”, skriver Zachris Schalin. |
