III. NÅGRA NYKARLEBYFAMILJER. BORGARE, TJÄNSTEMÄN OCH VANLIGT FOLK

En nykarlebykonstnär

[Hilda Olson 1832–1916]

År 1828 inflyttade sjökaptenen Olov Olson (Olsen) till Nykarleby, såsom tidigare nämnts. Han var hemma från Korshamn i Norge och hade därifrån flyttat till Gamlakarleby, där han gift sig med Karin Palm, som tillhörde en gammal sjöfararsläkt. Sonen Carl Oskar Olson blev också han sjökapten och var bl.a. befälhavare på ”Österbotten” 1858—1873 samt ägare till Kuddnäs efter Kerrman. Hans son var stadsfiskalen i Nykarleby Fritz Olson och hans syster målarinnan och mönsterriterskan Hilda Olson. Hon föddes 1832 i Nykarleby och dog 1916 i London.

Familjen hade tydliga konstnärliga anlag. Såväl Carl Oskar Olson som sonen Fritz målade tavlor, den förre bättre än den senare enligt Topelius. Hilda Olson växte upp i Nykarleby före branden. Hon har skildrat staden och vissa av dess invånare i bevarade anteckningar, 27) men framför allt i sina målningar, akvareller och teckningar. Dessa återger vyer och platser i det gamla Nykarleby på ett närmast naivistiskt sätt, medan hennes karikatyrer träffsäkert karaktäriserar samtida stadsbor.

I slutet av 1850-talet flyttade Hilda Olson till Helsingfors för studier i målning vid Finska konstföreningens skola. I mars 1858 deltog hon med tre originalmålningar och tjugo kopior i föreningens första tävlan och erhöll det mindre priset (10 dukater) Hon fick nu av prof. Alex. von Nordmann 28) i uppdrag att teckna och avrita föremål av naturhistoriskt intresse. Hon hade av fadern lärt sig en del engelska i hemmet och fick 1852 en översättning antagen av Helsingfors Tidningar. Hon begagnade i fortsättningen signaturen O eller A-n och översatte noveller för nämnda tidning, Helsingfors Dagblad, Hufvudstadsbladet och Åbo Underrättelser. Hon skrev även en och annan dikt, ofta med motiv från hemstaden.

24. Hilda Olson vid 26 års ålder. Foto.

År 1860 fick hon ett erbjudande från prof. Nordmann att medfölja honom och hans döttrar på en studieresa till Sydryssland och Krim. Resan började den 27 maj 1860 ombord på ångfartyget Grefve Berg. Färden gick över Stockholm, Lübeck, Halle och Leipzig till Dresden, där bl.a. bildgalleriet besöktes. Man fortsatte genom Sachsiska Schweiz och Prag till Wien, där Liechtensteinska bildgalleriet besågs. Över Budapest gick resan vidare längs Donau till Serbien, Turkiet, Bulgarien och Moldau. Den 23 juni anlände man till Odessa. Efter en vecka där fortsattes resan längs Dnjepr till Jekaterinoslav (Dnjepro Petrovsk).

Här stannade man för att taga itu med arbetsuppgiften, att emottaga och till Helsingfors Universitet expediera de herbarier och böcker finländaren Chr. Stewen skänkt detsamma. Hilda Olsons uppgift var att avteckna de spindlar, som var föremål för prof. Nordmanns specialstudium.

Den 29 sept. fortsatte man resan till Krim, där man övervintrade. Återresan gick över Moskva och Petersburg och den 27 maj var man åter i Helsingfors. Hilda Olson tillbragte sommaren i Nykarleby, som då höll på att hämta sig efter branden. Hösten 1861 återvände hon till Helsingfors. Hon skrev på lediga stunder skådespel, uppfann och ritade flera omtyckta tärningsspel och utförde ritningar och illustrationer till naturvetenskapliga arbeten. År 1864 företog hon en ny resa till Krim.

[Stationschef A. W. Öller kör fru Öller och Hilda Olson på dressin. Förstoring.
Hilda Olson 1864, 39x31 cm. Finlands järnvägsmuseum från Finna.fi.
(Inf. 2022-09-28.)

[Modell av ovanstående tavla märkt ”Dressin av år 1862. Modellen gjord av byggmästar G. A. Sahrman 1920.” Troligen Finlands första dressin. Finlands järnvägsmuseum från Finna.fi.
(Inf. 2022-09-28.)

Hilda Olson hade nu blivit ett namn bland konstnärerna. År 1867 nämnes hon i Helsingfors Dagblad i samband med en utställning jämsides med v. Becker, Lindholm, Munsterhjelm m.fl. För att försörja sig tog hon nu tjänst som renskriverska vid magistraten, vilken befattning hon innehade till 1873. Hon fortsatte även sitt översättningsarbete och sina dramatiska försök. Hennes ”familjeteckning” Satunge och Sötunge i två akter och sångspelet Markisinnans Fregatt i fyra akter fick teatercensurens tillstånd att uppföras på Svenska teatern i Helsingfors.

Hilda Olsons rum på Herlers museum. Foto.

År 1873 flyttade Hilda Olson tillbaka till Nykarleby för att vårda sin moder. Fadern hade avlidit 1851. Efter moderns död 1877 antog hon ett erbjudande om en plats som mönsterriterska i London. Här fortsatte hon sina konststudier och målade flera tavlor, de sista så sent som 1908.

Hilda Olsons konst utmärkes, då den är som bäst, av en ganska säker färgbehandling och karakteriseringsförmåga. En viss stelhet och schablonmässighet gör sig dock gällande. Någon stor konstnär blev hon ej. I London trivdes hon väl, umgicks flitigt med därvarande finländare och tillbragte sina semestrar vid Nordsjön eller Kanalen, där hon avbildat flera hamnplatser och städer, bl.a. Le Havre, Rotterdam och Oostende 1886 och Dover 1908. Havsluften gjorde henne gott. Hon besökte även hemlandet på 1890-talet och levde nu på en mindre pension från London. År 1906 besökte hon sista gången Nykarleby. På Kovjoki station möttes hon av brorsonen Fritz och åkte med ”lilla tåget” till staden. Brodern Oskar levde ännu på Åminnegården och några gamla bekanta fanns fortfarande kvar i staden. Hon fann dock Nykarleby mycket förändrat, trivdes ej mera och återvände på hösten för alltid till London. Här levde hon sina sista år inackorderad hos en av sina vänner, var med och lade grundstenen till den nya finska kyrkan på 30-årsdagen av Finska sjömansmissionens tillkomst i London och umgicks i The Anglo Finnish Society. Hennes sista år förflöt i stor ensamhet, enda sällskapet tycks ha varit katten. Världskriget förde med sig soldater, mörka gator och stigande priser. I bostaden 40 Whiteheads Grove, Chelsea S. W., var det ofta ej mera än 9 grader Celsius varmt. ”Man får taga dagen som den kommer”, skriver hon i sitt sista brev den 15 juli 1915. Följande år avled hon och ligger begravd i London.

Mag. Torkel Hellström, som publicerat den biografiska uppsats om Hilda Olson 29) ur vilken ovanstående uppgifter är tagna, har förtecknat 27 oljemålningar och 21 akvareller av Hilda Olsons hand. Dessutom uppger han (1938) att 11 akvareller föreställande Nykarlebybor på 1850-talet tillhör honom och ett 50-tal dylika frk Annie Hongell i Gamlakarleby. Ett antal tavlor tillföll vid hennes död genom testamentarisk donation Svenska Folkskolans Vänner i Helsingfors. En del akvareller finns numera på Herlers museum i Nykarleby.