M E Mantere monterade
nykarlebyborna cyklade


På den här bilden från slutet av 20-talet står Emil Mantere till vänster och en anställd, Elis Grötas vid högen av bildäck. Grötas var kusin till Aili Manteres mor. Förstoring.


M
ärket M E Mantere Original Nykarleby prydde ramen på många cyklar som såldes i Nykarleby under den första halvan av detta sekel. Bakom märket stod Matias Emil Mantere, cykelmontör och -försäljare, bilverkstadsinnehavare och bensinförsäljare fram till sin död 1962.

— Ännu idag träffar jag på folk som berättar att de köpte en cykel av min far, berättar Emil Manteres dotter Aili. För ett antal år sedan återvände Aili Mantere till sin uppväxtstad efter 27 års vistelse i Sao Paolo, Brasilien.


— Min far skulle ha fyllt 100 år nästa år om han hade fått leva. berättar Aili Mantere. Redan i tjugoårsåldern började han intressera sig för cyklar och han öppnade en cykelaffär i Jeppo. Där föddes jag. Jag var 13 är då mor dog.

1924 flyttade Emil Mantere in till Nykarleby. Då köpte han ett hus tillsammans med W. Pihlainen som hade skoaffär. Huset stod i hörnet av Bankgatan och Gustav Adolfsgatan. I dag står ett våningshus på samma tomt.

— Far köpte in olika cykeldelar bl.a. från Jakobstad och Karleby, säger Mantere. Dessa plockade han ihop till cyklar som han försåg med eget märke. Någon egentlig cykelfabrik hade han inte.

Förutom med cyklar sysslade Emil Mantere också med bilar. Han upprätthöll en verkstad för bilar samt bensinförsäljning. På den tiden stod bensinpumpen ute vid gatan. Dessutom sålde han skidor och sparkstöttingar. I telefonkatalogen är 1928 annonserar Emil Mantere. telefon 3 i Nykarleby sina produkter: Velocipeder och delar, Firestone ringar, järnvaror.

— Far var en godhjärtad man, säger Aili Mantere. Han hjälpte andra människor. En av mina morbröder var en av dem som far hjälpte. Morbror fick hjälp att komma igång med en egen cykelaffär i Seinäjoki. — Så värst mycket om min fars verksamhet minns jag inte; jag var borta mest hela tiden. Jag for hemifrån redan som 15-åring. I Nykarleby fanns då inget att göra. Jag utbildade mig till barnskötare i Helsingfors varefter jag flyttade till Borgå. 1953 fick jag arbete som barnskötare i Teheran. Där stannade jag två år. Under vistelsen där kom jag i kontakt med en finländare vars dotter behövde en barnskötare till Brasilien. Det nappade jag på.

— 1955 kom jag då till Sao Paolo. Jag hade kontrakt att sköta familjens barn i tre år. Men de fick tillökningar och det slutade med att jag stannade hos familjen i åtta år. Efter det flyttade jag ihop med en vän.

Men hemknutarna drog till sist. Efter 29 års utlandsvistelse återvände Aili Mantere till Nykarleby.

— Jag blev utan bekanta i Sao Paolo, säger hon. En del dog och andra flyttade bort. Därför valde jag att återvända.

— I Nykarleby är det lugnt och fridfullt jämfört med miljonstaden Sao Paolo. En del hade naturligtvis förändrats under åren jag var borta men mycket finns kvar ännu. Jag har många skolkamrater kvar.

Under de 27 åren i Brasilien besökte Aili Mantere Nykarleby endast två gånger, 1978 och 1981.

M. E. Manteres varumärke på cyklarna
var en vanlig syn i Nykarleby förr
.

 

Har någon en Mantere cykel?

När Emil Mantere dog sålde änkan, Aili Manteres moster, så småningom lagret. Mattsson hade börjat med egen cykelmontering i Nykarleby och köpte in det mesta. Men en del fanns kvar när Aili Mantere kom hem. — Jag vet inte om den finns några cyklar kvar som bär M E Manteres märke. Men då far var som mest produktiv, från 30-talet framåt, sålde han de flesta cyklarna i stan.

Inte heller Nykarleby museum har något exemplar av Emil Manteres cyklar. Anders Fors som basar för den tekniska sektionen hoppas på att någon skall donera sin Mantere-cykel till museet. Några gamla cykeldelar, bl.a. M E Mantere Original Nykarleby-märket, har han lyckats komma över.


Aili Mantere betraktar varum
ärket som hennes far Emil skruvade på de cyklar som han monterade. Huruvida del finns någon cykel med det märket kvar, är osäkert. Förstoring.


Johan Sandberg, Jakobstads Tidning, söndagen den 15 februari 1987.
Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Konkursansökan i Österbottniska Posten 1929.
Fler artiklar ur JT.
(Inf. 2014-10-16, rev. 2019-12-08 .)