År 1835 dyker kungasonen
Karl Johan Forsberg plötsligt
upp på Nykarlebys gator
Kungasonen
som blev
skomakare
I Nykarleby fanns på 1800-talet många, som av olika anledningar utpekades som original. De var kanske ovanliga till sitt utseende eller så var de rentav bara ovanliga spexare. Kungasonen ”Slarv Forsberg” var en av dem.
Historien kring ”Slarv Forsberg”, eller Karl Johan Forsberg, som han egentligen hette, började den 20 oktober 1810 då marskalken av Frankrike Jean Baptiste Bernadotte kom till Sverige för att så småningom bli kung Karl XIV Johan. Med kronprins på flytten till Sverige följde också sonen Oskar och hustrun Dèsirée. Men Dèsirée trivdes inte i Sverige utan flyttade tillbaka till Frankrike. Hon tyckte inte om mörkret, kylan i sitt nya hemland.
Den blivande kungen kände sig ensam och hans ögon kunde inte slita sig från vackra hovfröken Katharina Forsberg. Katharina föll också för den artige, brunögde och temperamentsfulle charmören och så gick det som det gick. Katharina Forsberg födde en son den 22 juli 1812. Men då hade Katharina redan förpassats från det kungliga slottet till Karlbergs krigsakademi där hon fick jobb som tvätterska. Då hade Dèsirée också återvänt till Sverige och då passade det sig inte att Katharina gick omkring med en växande mage i slottsgemaken. Man ville undvika en skandal.
Katharina själv var säker och många andra visste, att marskalken, blivande kungen och stamfadern för kungaätten Bernadotte var far till hennes son.
Vissa källor gör dock gällande att det var kungens son Oskar som var far till Katharina Forsbergs son. Den då 13 årige Oskar hade trots sin unga ålder många amorösa äventyr på sitt samvete och lär via en hovlakej ordnat en träff med den vackra Katharina Forsberg. Men kanske ville man skylla faderskapet på den unge prinsen så att den blivande kungen skulle klara sig undan en pinsam skandal.
År 1835 dyker kungasonen Karl Johan Forsberg plötsligt upp på Nykarlebys gator och hävdade själv att han är en kungason. Han hade kommit till Nykarleby och Oravais som sjöman på ett fartyg, som var lastat med järn för Kimo bruks räkning.
Karl Johan utsågs ganska fort till Nykarlebys främsta original och fick öknamnet ”Slarv Forsberg” eftersom han var lite slarvig och kanske lite opålitlig. En gång hade kaptenen och sjömännen på ett norskt skepp överlämnat några skor för reparation. Men Slav Forsberg sålde skorna och söp upp pengarna. P. W. Lybeck skriver i sin bok ”Den siste majgreven och andra österbottningar” att Forsberg lagt ett och annat ägg i andras bo och att hos kvinnfolket har Forsberg alltid varit en gunstling, och i unga år var han en liten Donjuan, med en viss förkärlek för gifta kvinnor. I mer än en familj i Nykarlebytrakten uppenbarade sig plötsligt i den linhåriga barnaflocken en liten pilt med pigga, bruna ögon och örnnäsa.
Det var allmänt känt att Karl Johan Forsberg liknade Karl XIV Johan. Han hade ett sydländskt temperament, svartlockigt hår, livliga bruna ögon, mörk hy och en örnnäsa som starkt påminde om Karl XIV Johan.
Redan efter ett år i Nykarleby gifte han sig med skomakare Långbergs dotter Anna Gustava. Paret fick fyra barn. Första barnet Karl Teodor dog redan efter drygt ett år. Det andra barnet döptes också till Karl Teodor. Han blev skomakare i Nykarleby. Sedan föddes Johanna, som flyttade till Vasa som 18-åring. Sist i barnaskaran var Johan Alfred som blev sjöman och bosatte sig i Danmark.
Efter några år flyttade familjen utanför stadsgränsen till Smedsbacka. Jobbet som sockenskomakare gick bra till en början men småningom fick han smak för starka drycker och i synnerhet efter hustruns död tog spriten överhanden och han blev omhändertagen av kommunen. Han bodde som rotehjon i olika gårdar och blev väl omhändertagen eftersom han skötte om folks skor och då folket hade mycket nöje av hans skämt och lustigheter.
P. W. Lybeck skriver att han brukade sätta krokben åt småpojkarna, så att de tumlade om i gröngräset.
Markattan på positivet nöp han en gång i svansen. En gång då en vacker värdshuspiga gick förbi bordet där han satt, lyfte han med käppkryckan upp hennes kjolfåll och kittlade henne högt uppe på skenbenet.
Slarv Forsberg sågs ofta gå omkring i Nykarleby i en grön urblekt långrock och på huvudet hade han en luggsliten cylinderhatt. Hans klädsel gav intrycket av den lustigkurre han i själva verket var.
Einar Hedström skriver i sin bok ”Min barndoms och min ungdoms stad” att Slarv Forsberg var klipsk, fyndig och snabbtänkt och måste ha haft en god psykologisk blick, eftersom han alltid hade klart för sig, hur det vid olika tillfällen var fördelaktigast att uppträda. Han fann sig även i situationer då han blev överbevisad för små snatterier. På några sekunder kunde han uttrycka de mest olika känslostämningar som djupaste ånger, uppsluppenhet, sorg och den mest oförfalskade glädjen. Forsberg var begåvad med en flödande vältalighet och blandade gärna in några franska ord.
Den Forsbergska släkten är numera ganska utbredd i Österbotten, främst i Oravais, Nykarleby och Munsala. Även i södra Finland och i Sverige finns det ättlingar till kungasonen.
”Slarv Forsberg” fick ett tragiskt slut. En morgon efter en stjärnklar natt i april 1894 fann man honom död i en snödriva, troligen på väg hem till sin bostad.
En ättling av kungahuset Bernadotte, frös ihjäl i en snödriva i Nykarleby.
|
