Mera småindustrier behövs

Till tjänsteåren äldst i det gyllenbergska företaget är svarvaren Valter Kvist från Forsby. Han var den första som anställdes då tillverkningen av blocksågar inleddes. Här ses han vid en ny ungersk svarv. Till höger firmans chef dir. Rolf Gyllenberg.

En nybyggd del av fabrikskomplexet. Förstoring.

Små tillverkningsserier höjer produkternas pris.

Arbetskraften är inte dyrare hos oss än i andra länder, men den är sämre kvalificerad, vilket gör att tillverkningsserierna blir mindre. Detta åter verkar prishöjande. Det är där vi skall se orsakerna till att många av våra varor inte kan ta upp konkurrensen med den utländska marknaden, säger direktör Rolf Gyllenberg, chef för Bröder Gyllenbergs mek. Verkstad och gjuteri i Nykarleby, Forsby. Vidare har man hos oss inte förmått rationalisera i samma utsträckning som utlänningarna. Hemligheten – om det nu är någon hemlighet – med snabbare produktion ligger också i ökad maskinell drift.

Rolf och Åke Gyllenberg – den senare teknisk ledare för fabriken – söner till Laborchefen A. Gyllenberg, är driftiga bröder, som på kort tid plockat ihop och kraftigt utvecklat sin industri. Den räknar nu ett 60-tal anställda mot endast en man då fabriken startades 1947 med tillverkning av sågbockar, en fabrikation som inställts för att bereda plats för bl. a. lantbruks- och transportmaskiner, traktorsläpvagnar och olika slags axlar. Nya byggnader har uppförts i takt med ökningen av produktionen. I fjol steg försäljningen till 77 miljoner mk, för i år har han redan sålt för över 100 miljoner i fast räkning. En ny och ännu rätt okänd artikel är naturgödselspridare, som finner allt fler köpare.

Vi förfäktar en idé, säger dir. Gyllenberg. Det är att man också i Finland skall kunna göra varor så billigt att de kan konkurera med utlandet. Förutsättningen är att vi får tillräckligt stora serier.

Industrin ger sysselsättning inte enbart åt ortsbor. De har folk även från Purmo, Jeppo, Pensala och Jakobstad. Några jordbrukarsöner stannar året runt, en del arbetar där endast om vintern. I allmänhet är ungdomarna i nykarlebynejden inte intresserade av att hoppa in i en industri. Alla som bara kan väljer de s.k. manschettyrkena och flyttar bort sedan de avverkat samskola och kanske handelsskola.

Bröderna Gyllenberg planerar ytterligare utvidga och undersöker möjligheterna att göra produktionen ännu mångsidigare. Två nya artiklar är på kommande, men om dem vill dir. Gyllenberg inte ännu yttra sig. Så mycket är emellertid klart, att man ända från Brasilien redan nu hört sig för om köp.

Yrkesutbildningen skral,
företaget får agera skola.

Bilden av de större småindustrierna i Nykarleby lk representerad av Ab Jouper Oy, Bröder Gyllenberg och Bröder Eng, den sistnämnda med tellblock som specialitet, kompletteras av Nykarleby Taktegel och cementgjuteri samt Högdahl & Lindskogs snickeri i Kovjoki. Sen är det stopp, men det finns fler inom ramen.

Vår produktion är liten jämförd med försäljningsmöjligheterna, säger dir. John Jouper, som har återväxten inom företagsledningen tryggad. (Bild)

Direktör John Jouper för högsta spiran inom sitt företag, som har en speciell försäljningsavdelning, Jouper-Produkt. Återväxten i ledningen är tryggad, det bli i sinom tid chefsskifte från far till söner. 65 personer är nu anställda i fabriken och därtill kommer ett par på försäljningsavdelningen. Arbetskraften har rekryterats från Nykarleby och den kringliggande landsbygden, men det finns också inflyttade finnar från Härmä.

1922 startade dir. Jouper firman med sin far, men övertog ensam ledningen åtta år senare. Bilfjädrar för alla märken och hydrauliska tippar för lastbilar är firmans specialitet och produktionen har ökat i takt med bilparken. Arbete finn övernog, efterfrågan är mycket större än fabrikens kapacitet. Det mesta går till kunderna i hemlandet. Råmaterialet kommer från Vuoksenniska och i medeltal kan fabriken framställa 35–40 ton bilfjädrar per månad. Omkring 40 lastbilstippar blir färdiga varje månad och man hoppas inom kort kunna öka produktionen med 50 procent. Vidare planeras en utvidgning av monteringsavdelningen, där man för en hopplös kamp mot utrymmesbristen. Lejonparten av tipparna sänds till monteringsverkstäder landet runt – endast en försvinnande liten del kan monteras på själva fabriksområdet.

Produktionen är liten jämförd med försäljningsmöjligheterna, säger dir. Jouper. Yrkesutbildningen är ett kapitel för sig. Företaget måste självt svara för utbildningen av de anställda, någon möjlighet att få skolat folk erbjuds i regel inte. De som anställs lär sig med tiden av fackmän.

Nu på vintern går det bra att jobba i smedjan, tycker Johannes Syynimaa, hemma från Alahärmä, men sedan 15 år tillbaka bosatt i Nykarleby. ”Myki värr är e tå he e varmt på somarn”. Här tar han ut bilfjädrar från eldhavet med en tång.