Spöpålen påminner
om hur det var förr

En spöpåle enligt gammalt snitt skall påminna Nykarlebyborna om hur man bestraffade brottslingar förr i tiden.

Spöpålen är gjord av Forsby-Ytterjeppo hembygdsförening, med finansiellt stöd av Nykarleby stad. Den skall placeras på Sockenstuguberget, som ligger mellan rådhuset och byggnadskontoret i Nykarleby centrum.

Det var Forsby-Ytterjeppo hembygdsförening som i fjol kom med idén till pålen, efter att ha inspirerats av Ekenäs och Kimito, där man också har spöpålar som fungerar som minnesmärken.

- Det är ett sätt att dokumentera historien. I det här fallet rättsväsendet, och ta vara på det som har hänt, motiverar Gunnar Östman, ordförande i hembygdsföreningen.

Spöpålen är cirka två meter lång och är försedd med järnfot och ett halsjärn som hänger ner i en kedja. Smidesarbetet har utförts av Peter Hedman.

FOTO: MICHAELKARLSSON

Gunnar Östman kedjar fast Gustaf Strandberg vid den nya spöpålen i Nykarleby. Bilden är arrangerad, Strandberg klarade sig därifrån med skinnet intakt.

Straff på 1800-talet

I Nykarleby bestraffades brottslingar med spöstraff på 1800-talet. Sista gången någon dömdes till ett sådant straff var 1870. Exakt när man började med det är det ingen som vet, möjligen redan på 1700-talet.

Spöpålen var portabel. Stadsbor bestraffades ganska nära den plats på Sockenstuguberget där den nya pålen finns, medan landsbor fick sina straff vid lånemagasinet.

Det magasinet låg en bit längre bort, mot det hållet där tingshuset fanns förr i tiden och byggnadskontoret står idag.

På 1800-talet var Sockenstuguberget en central plats. Vägen från Härmä gick längs ån och ledde runt berget mot centrum. På ena sidan av berget fanns alltså tingshuset, och på den andra sockenstugan, som var en viktig samlingsplats där man bland annat fattade administrativa beslut.

Sådana brott som ledde till spöstraff kunde vara till exempel stöld eller hor (äktenskapsbrott). Män slogs med vide- eller sälgspön, medan man använde ris för kvinnor. Straffen verkställdes av en så kallad profoss, och händelserna lockade vanligen gott om publik.

Antalet rapp berodde på brottet, men i boken om Nykarleby stads historia nämns 40 rapp för litet grövre brott, och 15 rapp för lindrigare förseelser. Det bör påpekas att de spön man slog med oftast hade två ändar, vilket betyder att 40 rapp i princip kan ses som 80!

- Då man såg den här pålen tänkte man sig säkert för innan man gav sig in på brottets bana, funderar Gunnar Östman.

Jo minsann. Sett med dagensögon är nog spöstraff i det brutalaste laget.

- Säkert finns det folk som tycker att man skall glömma bort såna här saker och inte påminna människor om vad som har hänt, gissar Gustaf Strandberg, även han medlem i Forsby-Nykarleby Hembygdsförening.

På berget nedanför spöpålen skall en platta fästas, på vilken det står vad pålen användes till och att ”en senare generation reste sommaren 2000 en ny spöpåle i tacksamhet för humanare straffmetoder”.

Något att tänka på

Tar man en titt på spöpålen och läser texten på plattan är det inte alls svårt att tänka sig hur det måste ha sett ut när bestraffningarna skedde.

Det ger en något att fundera på.

Den nya spöpålen i Nykarleby avtäcks klockan l4 på lördagen den 12 augusti. Juthbacka Teater kommer att bjuda på en dramatisering vid pålen, och Bo Kronqvist gör en historisk tillbakablick.

- Vi kan inte prata om invigning, eftersom spöpålen inte skall tas i bruk, skrattar Gustaf Strandberg.

Tur är väl det.