Vi återgår
nu till Sockenstuguberget, denna stadens bastanta hörnsten i sydväst [strax väster om f.d. mejeriet].
Det var en plats, som var djupt rotad i allas medvetande, både hos gamla och unga, hos stadsbor och landsbor, och ett ställe av mångfaldig
betydelse. Här gick gränsen mellan staden och landskommunen över mitten av berget på dess högsta del. Här, just på
gränsen låg den gamla sockenstugan, som härstammar åtminstone
från förra hälften av 1700-talet, eftersom den finns upptagen på en karta av år 1750.
På sluttningen
stod fordom landsbornas ”kyrkstugor”, som de använde
vid sina kyrkobesök. Här var även platsen, där spöstraffen hade utdelats ända till omkring år 1870. Då
uppställdes skampålen utanför sockenstugan [på olika ställen beroende på om det var en från landskommunen eller staden
som skulle bestraffas], brottslingen fastbands, och varje spöslag efterlämnade blodspår på delinkventens rygg. Till dessa obehagliga
förrättningar samlades en mängd åskådare av alla åldrar.
Socknens lånemagasin stod också på sin nuvarande plats; det är nu tillbyggt på höjden. Över berget tog man genväg mellan staden och Nygården
dels längs en smal och dålig vägstump, som utgjorde början till den nuvarande vägen, och dels en bit över hälleberget.
Men
i synnerhet var Sockenstuguberget barnens och den yngre ungdomens idrottsplats om vintern. Den var kälkbacke och skidbacke och platsen för vinterfälttåg
med snöbollskrig och stormning av branter. Och nedanför låg ”Herkepeusas pottin”
med sin skridskois. |