[Förstoring. Kompletterad med större text.]

Prognos över trafikutvecklingen i Nykarleby

Kartskissen på sidan 1 utvisar vilka andelar som avses med de olika beteckningarna. Den korta sträckan 5—6 vid södra infarten blir enligt förslaget och prognosen den livligast trafikerade vägen — innan trafiken delar sig inne i staden.

— DET ÄR SJÄLVKLART att en stad som ”förlorar” en stor riksväg gör en förlust, som måste kompenseras, om stadens utveckling inte skall stagnera, säger stadsdirektören i Nykarleby Ernest Eklund i ett samtal med JT. Hur mycket Nykarleby förlorar på att riksåttan ”fråntas” staden är det svårt att bilda sig någon säker föreställning om. För att ”mildra” verkningarna eftersträvar vi förstklassiga förbindelsevägar till riksåttan och snabba förbättringar på stamväg 67 — Jeppovägen.

— Vi kan inte fordra att en stor riksväg skall gå genom staden, omfartsvägar är aktuella i nästan alla städer. Men vi skulle verkligen önska att det förslag (skissen) som VoV uppgjort på basis av våra önskemål skulle förverkligas, och gärna då inom de närmaste åren.

Stadsdirektören har nyligen uppvaktat VoV-distriktet i Vasa för att påskynda planerna. Bl. a. arbetar man mellan Seinäjoki och Lappo. VoV-distriktet ansåg dock att det i detta skede inte är skäl att ändra på arbetsplanerna.

Enligt de förberedande undersökningar som gjorts skall 67:an, som i framtiden går västerom Nykarleby älv, korsa älven strax söder om Juthbacka (8 på skissen) där vägen från Munsalahållet skulle anslutas. Men varken den sistnämnda eller den korta anslutningsleden från Jeppovägen eller anslutningen till riksåttan i Kovjoki är projekterade. Staden skall dock göra allt som göras kan för att vägplanerna skall kunna förverkligas.

Servicenäringarna sitter emellan

Under de senaste åren har Nykarleby satsat djärvt på turismen, främst då vattentornskaféet, och stadsdir. Eklund räknar med att en fortsatt satsning på turistfrämjande projekt (en ny broschyr är på kommande) skall mildra verkningarna också för de näringar som är mest beroende av vägar, dvs. servicenäringar av skilda slag, såsom bensinstationer, kaféer, butiker osv.

Bilparken ökar dock i sådan takt att stadsdirektören tror att ökningen ordentligt skall kompensera det bilbortfall som man får räkna med den dag nya riksåttan är ett faktum. Men det betyder, vilket stadsdirektören också påpekar, att man i stället för en normal ökning får arbeta hårt för att hålla den nuvarande omsättningen.

Och här skulle goda infartsvägar vara ett gott ”kampmedel” — som staden också kommer att arbeta hårt för att få förverkligade. Men vad säger nykarlebyborna i gemen — reflekterar de över vad det betyder att bli ställd på sidan om allfartsvägen. Ja, den frågan skall vi återkomma till i annat sammanhang.

Jakobstadsfullmäktige
diskuterar riksåttan

Den mycket omdebatterade frågan om riksåttans sträckning och det nya förslaget om en helt ny landsväg Bennäs—Kovjoki—Ytterjeppo—Munsala i anslutning till riksåttan kommer upp vid stadsfullmäktiges möte i morgon. Tidigare har som bekant de kommuner, vilka skulle beröras av den planerade vägen av länsstyrelsen fått sig tillsända vägdistriktets förslag för utlåtande. Stadsstyrelsen i Jakobstad har anhållit hos länsstyrelsen om att också staden borde få uttala sig om projektet, enär riksvägsfrågan i hög grad berör stadens intressen. Denna anhållan har nu villfarits.

Stst erinrar i sin beredning av ärendet om att fullmäktige vid sammanträde den 12 juni 1957 enhälligt beslöt förorda att vägen Sundby—Jakobstads omfartsväg—Larsmo—Gamlakarleby omfartsväg måtte förklaras som riksväg och denna uppfattning har stötts av handelskammaravdelningen, Gamlakarleby handelskammare, distriktsing. T. Nordström och förrättningsing. W. Waselius, Vasa. På stadens under årens lopp upprepade gånger till Vasa väg- och vattenbyggnadsdistrikt, väg- och byggnadsstyrelsen och statsrådet gjorda framställningar att Larsmovägen skulle förklaras som riksväg har aldrig kommit något svar. Senare har framkommit att riksåttan dock kommer att byggas ut via Kronoby, där en omfartsväg redan är under uppförande.

Stst konstaterar med beklagande att Jakobstads- och Pedersörebygdens intressen inte beaktats i tillräcklig grad då det gäller planeringen av riksvägnätet och uttalar sin förvåning över den brist på generalplanering som det aktuella vägbygget (Bennäs—Storsved) uppvisar. ”Frågan har gång efter annan kommit fram i form av dellösningar som ideligen manat fram irriterande åsiktsbrytningar mellan kommunerna och skapat olust och splittringstendenser i denna annars av bästa samarbetsvilja besjälade landsända”, framhåller Stst  bl. a. i föredragningslistan.

Efter att ha citerat Nykarleby lk:s skrivelse till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifråga om riksåttans sträckning från Bennäs söderut, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens resolution i ärendet samt särskilda lagrum ur väglagen och dess förordning, framhåller Stst  som sin åsikt att de statliga vägmyndigheterna förbisett Jakobstads betydelse som trafikcentrum i ett rätt betydande ekonomiskt område. Stst skriver: ”Till Gamlakarleby löper riksvägar in från norr, öster och söder och till Vasa likaså utan att man veterligen gått för att förkorta riksvägen förbi dessa städer, vilket ju är det viktigaste motivet för planerandet av riksvägen på betryggande avstånd från Jakobstad. Ett godkännande skulle för all framtid göra Jakobstad beroende av ett ”stickspår” till riksväg på samma sätt som staden beträffande järnvägsförbindelserna haft och städse kommer att ha mycket omak av stickspåret från Bennäs, vilket sistnämnda efter många om och men byggdes och då främst på grund av en privat Jakobstads-donation . . .”

Stst framhåller vidare att vägen Sundby—Bennäs—Kållby—Lepplax i skyndsam ordning byggs om och uträtas med tanke på bygdens lokala trafikbehov, medan riksvägen Oravais—Nykarleby—Sundby samt Larsmovägen till största delen nybyggts under de senaste åren och därför fyller högt ställda fordringar. Också Jakobstads omfartsväg fyller högt ställda anspråk som fjärrtrafikled. Den n. v. vägens (från Sundby söderut) bibehållande som riksväg och samlarväg motiveras även av att bosättningstätheten är dubbelt större på ömse sidor av denna väg än vid den tilltänkta vägen via Ytterjeppo och Kovjoki norrut.

Som ytterligare stöd för sina ovanrelaterade synpunkter hänvisar Stst  till en artikel i Tielehti skriven av ing. Mikko Koppa vari regionplaneringen och vägfrågorna berörs. Utdrag ur artikeln bifogas som bilaga jämte en karta över det aktuella området med de olika vägförslagen inritade.

Med hänvisning till allt vad som ovan sagts föreslår Stst att Stfm måtte besluta:

1) motsätta sig ett godkännande av Nykarleby landskommuns framställning om den nya sträckningen av riksvägen och föreslår att framställningen måtte förfalla,

2) föreslå att statens vägmyndigheter måtte verkställa en noggrann undersökning beträffande riksvägens sträckning från Sundby norrut varvid Stfm som sitt förslag måtte föreslå att vägen Sundby—Jakobstads omfartsväg—Larsmo—Gamlakarleby omfartsväg måtte förklaras som riksväg och i nödiga delar ombyggas ifall detta fordras, samt att till framställningen fogas en i § 5 i förordningen om allmänna vägar förutsatt karta i skala minst l:400.000.