Kovjoki ungdomsförening 1903—1933 en minnesskrift av Emil Kjellberg.

Förord.

Föreliggande lilla skrift vill i all sin knapphändighet skänka en bild av Kovjoki Ungdomsförenings verksamhet under de nu tilländalupna trettio åren av dess tillvaro. Den avser icke att framvisa några synnerliga arbetsresultat av varken det ena eller andra slaget, utan fastmer att vara en berättelse, som för föreningens efterkommande medlemmar vill förtälja föreningens öden under år som gått.

Kovjoki i december 1933.
Författaren.

Alfred Andersson

Bland de ungdomar, som vid tiden för ungdomsföreningens bildande kanske mer än andra intresserade sig för sin hembygds förkovran och framåtskridande, var Alfred Andersson en av de främsta. Han hade i Amerika deltagit i föreningslivet och insåg, att något borde göras här för att få ungdomen intresserad för ädlare nöjen än de då rådande. Kanske hade de då redan existerande ungdomsföreningarnas verksamhet i närliggande socknar hos honom och andra uppväckt tanken att genom en ungdomsförenings bildande denna föresats kunde förverkligas. Han blev föreningens förnämsta stöd. För ungdomshusets bygge förskotterade han nödiga penningebelopp, så att huset kunde försättas i fullt färdigt skick. Under en kortare vistelse i Sydafrika hopsamlade han medel för ett orgelharmonium till ortens folkskola. Han var även en av stiftarena av ortens inköps- och försäljningsandelslag.

Den intresserade och verksamma vännen och kamraten föll offer för den härjande minsjukan och avled den 27 april 1912 i en ålder av endast 34 år.

Emil Kjellberg.

     Då ungdomen i Kovjoki visat sig ha intresse för bildandet av en ungdomsförening, sammankallades de unga av undertecknad till konstituerande möte den 13 december 1903 å folkskolan, på vilket möte beslöts, att en ungdomsförening skulle bildas och helst med egna stadgar. Men tillföljd av de politiska förhållandena i Finland beslöts att icke hos vederbörande anhålla om godkännande av tillstånd av egna stadgar, utan man skulle försöka få bli filial av någon större ungdomsförening. Åt folkskolläraren Emil Kjellberg gavs i uppdrag att hos Mustasaari Ungdomsförening i Wasa göra anhållan om att bli filial av denna förening med rättighet att följa dess stadgar.
      På samma möte valdes styrelse i den blivande ungdomsföreningen. Till ordförande utsågs folkskolläraren Emil Kjellberg, till viceordförande bondesonen Alfred Andersson, till ekonom bondesonen Johannes Westerlund samt till sekreterare bondedottern Maria Westerlund.
      Som medlemmar antecknade sig genast 32, av vilka 12 voro manliga och 20 kvinnliga.
      Mötet avslöts med avsjungandet av psalmen »Bevara Gud vårt fosterland». Till sist önskades föreningen av ordföranden i några ord all möjlig lycka och framgång.

Emil Kjellberg.

Resolution.

     På grund av paragraf 14 i Wasa Ungdomsförenings stadgar och enligt ansökan av läraren Emil Kjellberg antages härmed Kovjoki Ungdomsförening som filial under Wasa Ungdomsförening och bör denna filial ställa sig moderföreningens stadgar till efterrättelse samt årligen meddela Wasa Ungdomsförenings styrelse avskrift av sin årsberättelse jämte uppgift över dess på årsmötet valda ordförande och styrelse.

Mustasaari den 20 januari 1903.

På styrelsen för Wasa Ungdomsförenings vägnar:

August Rosendahl

(Sigill)

Föreningens första årsberättelse.

Kovjoki Ungdomsförening hade årsmöte å folkskolan den 5 februari 1905 kl. 3 e. m.

Mötet inleddes med körsång, varefter ordföranden i ett kort tal hälsade de närvarande välkomna. Inspektorskan Hilda Henelius sjöng en solosång, och Evelina Westerlund deklamerade en dikt ur J. L. Runeberg. Teaterstycket »En cigarr» av F. Hodell gavs därpå under livligt bifall. I stycket uppträdde Selma Lukus, Anna Forsman, Johannes Eriksson och Leander Mattsson. Johannes Forsman uppläste en byralla av A. J. Nygren.

Årsberättelsen upplästes därefter av ordföranden. Den hade följande lydelse:

     »Den 13 december 1903 var ungdomen i Kovjoki samlad till möte å folkskolan för att fatta beslut i frågan om bildandet av en ungdomsförening i orten. Därvid beslöts enhälligt, att en ungdomsförening skulle bildas. Emedan orten är liten och ungdomen fåtalig, enades mötet om att icke bilda förening med egna stadgar, utan skulle anhållan göras att få bli filial under någon större existerande ungdomsförening t. ex. Mustasaari Ungdomsförening. Åt ordföranden gavs i uppdrag att göra denna ansökan.
      Den 20 januari 1904 erhölls resolution jämte svar, att Kovjoki Ungdomsförening inregistrerats som filial under Mustasaari Ungdomsförening.

Under 1904 har föreningen haft 40 medlemmar. Av dessa ha under året emigrerat 9 gossar och en har tagit tjänst å annan ort.
      I styrelsen ha suttit Emil Kjellberg, ordf., Alfred Andersson, viceordf., Johannes Westerlund, ekonom, och Maria Westerlund, sekreterare.
      Under 1904 ha hållits tvenne slörre fester. Å dessa ha förekommit tal, sång, deklamation, teaterstycken, tablåer, byrallor. Dessutom ha hållits enskilda möten och flera övningsmöten.
      Soarén å palmsöndagen var isynnerhet talrikt besökt. Stadsborna hade utfärd hit; varför denna fest gav i netto omkring 100 mk. På denna fest spelades teaterstycket »Tå Mittjil våran sku ti staan» av A. J. Nygren. I detta teaterstycke uppträdde Selma Lukus, Hulda Hannula, Maria Westerlund och Alfred Andersson. (Viktor Mattsson och Edvard Romar spelade gossarnas partier).
      I tablån »Källan» uppträdde Selma Andersson, Maria Stenfors och Lovisa Lassila. Johannes Forsman berättade en byralla.
      Fastlagstisdagen hade föreningen utfärd till Mosikas by.
      Under året har föreningen till folkskolans byggnadskassa givit 110 mk.
      Av stationsinspektor Nikolai Henelius har föreningen fått som gåva mottaga en samling böcker omfattande 98 arbeten.
      Föreningens tack frambärs till inspektor Henelius. På förslag av ordf. beslöt mötet kalla inspektor Henelius till föreningens hedersledamot.
      Därpå skreds till val av bestyrelse. Till ordf. valdes folkskollärar Emil Kjellberg, till viceordf. Johannes Westerlund i stället för Alfred Andersson, som rest till Sydafrika, till ekonom Johannes Eriksson och till övriga medlemmar fru Hilda Henelius och fröken Ruth Heikel. Till suppleanter valdes Johannes Forsman, Amanda Eriksson och Anna Forsman.

Mötet avslöts med avsjungandet av »Vårt Land».

Föreningens lokalfråga.

Ungdomsföreningsarbetet gick med liv och lust fram ända till sommaren 1906. Folkskoldirektionen i samråd med läraren Emil Kjellberg upplät beredvilligt skollokalerna för föreningens möten och fester. Vid större fester fick läraren ofta flytta ut sina möbler, då hans lokal upplåts som serveringsrum. De enskilda uppoffringarna voro stora, men för det allmänna intresset sparades ingen möda. Tid, arbetskraft, besvär, allt ägnades i det allmänna och härmed hembygden och fosterlandet.

Hösten 1906 blev en vändpunkt i föreningsarbetet. Skolan upplåts ej vidare för föreningens möten och fester som förr. Nu blev frågan om anskaffandet av en egen lokal aktuell. En ny styrelse med gårdsägaren numera handlanden Anders Blomqvist som ordförande tillsattes. Ungdomsföreningsarbetet tog ny fart, och medel begynte hopbringas för ett eget hus.

En sammanslutning av ortens kulturföreningar och enskilda bildas för ett eget föreningshus.

Den 9 februari 1908 hölls ett allmänt möte å folkskolan, där uppförandet av ett eget hus beslöts. På samma möte bildades en sammanslutning av samtliga kulturföreningar på orten och antogos stadgar för denna sammanslutning. Protokollet över detta möte har tyvärr förkommit, varför det ej varit möjligt att få in det i denna berättelse.

Stadgar för sammanslutningen emellan Ungdoms- Nykterhets- och Marthaföreningarna, Lantmannagillet och Svenska folkpartiet i Kovjoki.

§ 1.

För att samarbetet skall bliva av någon betydelse varaktigt, beståndande och effektivt, väljes en delegation, som ordnar samarbetet mellan de särskilda föreningarna. I övrigt verka föreningarna skilt för sig enligt egna stadgar, så länge tills tidsförhållandena annat påkalla.

§ 2.

Delegationens främsta uppgift blir den att verkställa och fullgöra de beslut samtliga föreningar på allmänt möte avfattat samt att förbereda sådana ärenden och förslag, som till delegationen inlämnats av allmänt möte, förening eller enskild person.

§ 3.

Delegationen, vars medlemmar tillika äro befullmäktigade ombud för den förening, de tillhöra, består av (9) nio personer jämte (3) tre suppleanter. Varje förening tillkommer rätt att till delegationen utse tvenne medlemmar. De övriga jämte suppleanterna utses å allmänt möte, som hålles årligen i januari månad. Årligen avgå tre medlemmar i delegationen, de två första åren genom lottning sedan i tur. Av suppleanterna, avgår årligen en. Avgångna medlemmar kunna återväljas. Vid in- eller återval tillses, att samtliga föreningar bliva till bestämt antal representerade. Delegationen utser inom sig ordförande och sekreterare. Delegationen är beslutför, när 7/9 av dess medlemmar är närvarande. Förening äge taga avskrift av delegationens protokoll. Förslag och frågor, vilka beröra samarbetet, insändas till delegationens ordförande.

§ 4.

Av praktiska skäl bör delegationen tillkomma rättigheten att utöva husbondeväldet över gemensamma uppförda byggnader och tillhörigheter, ävensom att övervaka att god ordning är rådande såväl på möten som på repetitionerna, samt rättigheten att beivra ofog o. d.

§ 5.

De gemensamma byggnaderna, som uppföras, såsom föreningslokal, ägas med lika och full rätt av varje förening oberoende av den ena eller andra föreningens större eller mindre bidrag. Likaså tillkommer varje förening rätt att å föreningslokalen föranstalta sådana möten, kurser och tävlingar, vilka kunna anses befrämja bildning och god sed.

§ 6.

Den blivande gemensamma föreningslokalen uppföres främst i syfte att i densamma kan inrymmas en fast småbarnsskola för ortens barn. Lokalen bör även inrymma gemensamt bibliotek och läsrum, där för läsning intresserade personer äro i tillfälle läsa tidningar, tidskrifter m. m.

§ 7.

Vid uppförandet av sådana byggnader, som nämnas i § 6, anordnandet av gemensamma kurser, fester, tävlingar, insamlandet av penningebidrag för föreningshus samt till annat bildningsändamål, skall varje förening och enskild person utom förening frivilligt och verksamt bidraga med penningar, innatura föremål, eget arbete till det gemensamma företagets förverkligande och fromma.

§ 8.

Sångkören, som anses vara gemensam för alla föreningar bör i sin helhet uppträda å enskild förenings möte och fester. Medlem i sångkören får ej utan laga förfall undandraga sig sina skyldigheter.

§ 9.

Ändringar och tillägg till de bestämmelser, som ingå i dessa stadgar, få ske å allmänt möte, där varje förening med minst hälften av sitt medlemsantal är representerat. Dessa stadgar skall för att utgöra rättslig lag undertecknas av alla de personer, som önska uppkomsten av ett samarbete.

§ 10.

Detta protokoll jämte förslag för samarbetets ordnande godkänna vi och förbinda oss med våra underskrifter att för samarbetet, vars ändamål i ovanstående paragrafer angives, enigt, frivilligt och utan tvång arbeta för framåtskridandet å denna ort såväl i andligt som ekonomiskt hänseende.

Kovjoki den 9 februari 1908.

På ett allmänt hållet möte antogs och undertecknades ovanstående stadgar av så gott som alla bysbor.

Originalet till denna urkund har även förkommit, varför undertecknarenas namn icke kunnat meddelas i denna berättelse.

Intresset för företaget var således stort och allas önskan var att så fort som möjligt få ett föreningshus uppfört. Ansökan om tillstånd till ett lotteri inlämnades. Marthaföreningen och andra arbetade under högtryck med att förfärdiga vinster till lotteriet, som hölls å folkskolan den 28 juni 1908 och gynnades av ett härligt sommarväder. Till lotteriet hade samlats mycket folk. Lotterna hade en strykande åtgång och slutsåldes på en halv timme. Inkomsten från lotteriet steg till 1,600 mk och därmed hade en vacker grundplåt för det blivande ungdomshemmet lagts.

Ungdomslokalen bygges.

Det ena sammanträdet efter det andra hölls angående platsen, var lokalen skulle byggas. Man enades sist och slutligen om högsta stället på ”Helga berget”. Av markägaren inköptes tillräckligt stort område för ändamålet.

Efter det några sånger blivit sjungna av sångkören, framträdde folkskollärar Emil Kjellberg och redogjorde för mötets ändamål, nämligen utseende av plats för det blivande samlingshuset.

§ 1.

Härefter följde val av ordf. och sekreterare. Till ordf. valdes enhälligt E. Kjellberg samt till sekr. Anders Blomqvist.

§ 2.

Följde så diskussion om stället, var huset skulle placeras, och enades alla om byggmästar J. Högdahls förslag att uppföra huset på den högsta platsen på berget.

§ 3.

Tillfrågades ägaren av det område, som behövdes som tomt och plan, huru mycket han ville ha i ersättning för stället, och förklarade han sig nöjd med 10 mk som köpesumma samt 50 p:i som årligt arrende. Att uppgöra köpekontrakt valdes ordförandena för de skilda föreningarna.

§ 4.

Att justera protokollet valdes Willian Lundqvist, J. Jakobsson och Matts Mattsson.

A. Blomqvist

Sekr.

J. Jakobsson. W. Lundqvist. Matts Mattsson.

Arrendekontrakt.

Härigenom upplåter och försäljer jag Johan Mattsson med min hustru Edla Isaksdotters samtycke en halv ½ hektar av det s. k. Helga berg, som hör till vårt ägande Biggas 5/48 dels mantals skattehemman N:o 5 i Nykarleby sockens Kovjoki by till tomtplats för Kovjoki samlingshus.

1:o Samlingshuset, som redan är uppfört å tomten, äges av Kovjoki bys föreningar och alla för bildning intresserade personer;

2:o Området, bestående av en halv ½ hektar å Helga berg, gränsar i vester till Kovjoki byaväg, i söder till Johan Westerlunds skiftesrå;

3:o Området sälja vi till en tid av etthundra (100) år mot en köpesumma av tio (10) Fmk samt ett årligt arrende av 1 mk;

4:0 detta berg med förenämnda areal får nu genast tillträdas och som Samlingsplan utan vårt vidare hörande intecknas i vårt förberörda Bigges 5/48 del mantal skattehemman N:o 5 i Kovjoki by; vilket med våra underskrifter bestyrkes.

Kovjoki den 12 november 1909.

Johan Mattsson, Edla Mattsson.
Säljare.

Med förestående köpeavhandling förklara vi oss å de skilda föreningarnas vägnar nöjda. Ort och tid som ovan.

Bevittna: Johan Åman. Alfred Åman.

.

År 1909 den 13 nov. meddelade Häradsrätten i Nykarleby m. fl. socknars tingslag inteckning i 5/48 del mt av Biggas sk. hm., N:o 5 i Nykarleby sockens Kovjoki by, Kovjoki Nykterhetsförening, Kovjoki Ungdomsförening och Kovjoki Marthaförening till säkerhet för beståndet av detta arrendekontrakt; och gäller denna inteckning i tio år från denna dag, intygas

På Häradsrättens vägnar:

Isidor Taucher.

Lösen 1:50 p:ni.

Förestående köpesumma stor Fmk 10: — för samlingshustomtplatsen är betalt som härmed erkännes och qvitteras.

Kovjoki den 18 mars 1911.

Johan Mattsson.

Bevittna: Johan Westerlund. Maria L. Westerlund.

Ritningar till den nya ungdomslokalen införskaffas.

Byggmästar J. Högdahl anmodades att uppgöra ritningar. Stationsinspektor V. Henelius inkom även med ett förslag, vilket avsåg att uppföra lokalen i ett slags allmogestil. J. Högdahls förslag gick i modernare stil och hade uppgjorts med tanke på den dominerande plats, huset skulle få uppe på Helga berget. I sitt ursprungliga förslag hade byggmästar Högdahl tänkt sig huset uppfört med ett torn, som skulle tjänat som utsiktsplats, men av ekonomiska skäl slopades detta och ersattes med den fasad, som huset nu har. Onekligen skulle det första förslaget varit bättre och givit icke allenast åt platsen, utan även åt omgivningen en särskild prägel.

Byggmästar J. Högdahls ritningar antogs, och huset uppfördes enligt dessa med den ändring, som redan framhållits.

Bygget påbörjas.

En byggnadskommitté utsågs att övervaka arbetet och anskaffa material. Genom sedvanliga ”körtalkon” erhölls vintrarna 1908 och 1909 en tillräcklig mängd stock, som Kovjoki Kvarn- och sågbolag sågade gratis till plankor, spiror och bräder. Ungdomshuset skulle nämligen byggas enligt amerikanskt sätt på spirverk, vilket byggnadssätt en del av de manliga medlemmarna lärt sig känna i Amerika. På våren 1909 kilades sten för stenfoten. Platsen för bygget jämnades. Skrevor och klyftor fylldes med sten och jord. Midsommartiden 1909 var stenfoten färdig, och byggandet kunde vidtaga. Byggmästar August Öst från Pedersöre antogs till byggnadsledare, och utförde med fackkunskap och skicklighet byggandet till allas belåtenhet. I början av december 1909 var ungdomshuset färdigt och övertogs av ortens kulturföreningar. Ungdoms- Nykterhets- och Marthaföreningarna, Lantmannagillets- och Svenska Folkpartiets Kovjoki avdelning.

Invigningsfesten.

Den 12 december 1909 invigdes samlingshuset. Den då avfattade redogörelsen över invigningsfesten införes här.

”Sedan en stråkseptett utfört en ouvertyr och publiken infunnit sig till ett antal av 400—500 personer, bestegs estraden av ortens lärare Emil Kjellberg, som i vältaliga ord tolkade betydelsen och nyttan av ett hus som det nu uppförda. Han gav en historik över det nya husets tillkomst och alla de svårigheter och bekymmer föreningarna fått genomgå, innan de fått sin egen härd. Ortens sångförening sjöng några sånger, varefter teaterstycket ”Magister Bläckstodius” gick av stapeln under livligt bifall. Efter en kortare paus, varunder publiken var i tillfälle förse sig med förfriskningar, uppträdde direktor K. E. Wichmann och höll festtalet. Talaren anförde bl. a. en jämförelse mellan förhållandena i mitten av 1800-talet och vår tid och skildrade huru man, den tiden, utan alla våra moderna kommunikationer, reste vanligen till Ryssland på arbetsförtjänst och huru sådana resor då kunde taga åtskilliga år i anspråk, innan man åter var hemma, och huru hemtrakterna redan på den tiden kunde förändras, så att de från arbetsförtjänst återvändande hade svårt att igenkänna de trakter där de som barn hade lekt. Särskilt framhöll han som exempel några Närpesbor, som vid sin hemkomst hade svårt att igenkänna sin födelsebygd tillföljd av de många kyrkor som uppstått under deras bortavaro.

Så är det och med vår tid, sade talaren. Orter, man ej årligen besöker, förändra utseende och talrika ungdomstempel resa sig i bygderna till glädje och fromma för nutid och eftervärld. Talaren bad att få uttrycka sitt uppriktiga och hjärtliga tack till alla, som bidragit till uppförandet av ett sådant elegant och smakfullt, hemtrevligt och praktiskt hem för både unga och gamla. Talaren framförde till byggmästar J. Högdahl sin personliga lyckönskan och tack, liksom ock till byggnadsarbetets ledare byggmästare Aug. Öst, och företagets outtröttlige och uppoffrande kassör Alfred Andersson. Med sin kända förmåga vann talaren allas uppmärksamhet och belönades med rikliga applåder, sedan han föreslagit ett niofaldigt leve för det nya templets välfärd och framgång.

Programmets sista nummer utgjordes av en tablå ”I ungdomens leende vår”, föreställande några friska och blomstrande ungmor i en blomstergunga vilken tablå — en träffande framställning för invigningstillfället — belönades med kraftiga bifallsyttringar.

Till sist tråddes dansen med liv och lust. Tvenne kupplettsångare uppträdde med trevliga och humoristiska nummer. Festen fortgick till kl. 3 på morgonen och skall väl fortleva i alla närvarandes hågkomst såsom ett högtidligt, storslaget och oförgätligt minne för all framtid. Därmed var Kovjoki samlingshus invigt för sin uppgift.”

Byggnadskostnaderna.

Utöver allt gratisvirke som erhölls för samlingshusets uppförande och allt frivilligt arbete, som presterades, stego de direkta penningekostnaderna till 11,000 mark. Då föreningen vid tiden för byggandet icke hade så mycket penningar, förskotterade byggnadskommitténs kassör Alfred Andersson av egna medel 6,000 mark och 2,000 mark av sin broder Emil Andersson. Föreningarna hade nu en gemensam skuld på 8,000 mark. Meningen var, att en garantiförbindelse på de förskotterade medlens återbetalande skulle ges till Alfred Andersson, men denna kom icke tillstånd. Någon i laga form utfärdad skuldsedel hade heller icke utfärdats, utan Alfred Andersson, hade på god tro och goda löften förskotterat de nämnda penningarna under byggnadstiden. Alfred Andersson avled den 27 april 1912 å Eira sjukhus i Helsingfors i minsjuka, utan att dessförinnan ha hunnit ordna om huru med hans till samlingshusbygget förskotterade penningar skulle förfaras.

I egenskap av byggnadskommitténs kassör hann Alfred Andersson ej heller framlägga slutlig redovisning över till bygget faktiskt åtgångna medel. En slutlig redovisning uppgjordes först på hösten 1913. I december 1913 valdes bönderna Jakob Hermansson, Johan Westerlund d. ä., William Lundqvist och telegrafisten Väinö Hermansson att granska byggnadsräkenskaperna. Den 24 januari 1915 vände sig Emil Andersson till ungdomsföreningen med anhållan om att de 2,000 mark, som av hans penningar utgivits för samlingshusbygget, skulle till honom återbetalas eller revers på beloppet uppgöras. Ungdomsföreningen ansåg sig icke kunna göra något till saken utan att sammankalla alla föreningar och utomstående till ett allmänt möte. Ett sådant möte hölls den 18 april 1915 i samlingshuset och valdes vid detta möte en kommitté bestående av 2 personer från vardera av ungdoms- och nykterhetsföreningarna och 4 utomstående. Till de senare valdes bönderna Johan Westerlund d. ä., August Rundt, William Lundqvist och Johan Andersson Mannfors. Denna kommitté sammanträdde den 25 april och beslöt framställa ett sådant förslag, att för den händelse Alfred Anderssons arvingar vore nöjda med 4,000 mark i ett för allt, samhället i sin helhet skulle ansvara för skulden, och att ett nytt möte hållas, till vilket Alfred Anderssons arvingar skulle kallas. Detta möte hölls den 20 januari 1918 såsom byaråd, och voro nu Alfred Anderssons arvingar tillstädes. Arvingarna gingo in på att nedsätta sin fordran till 4,000 mark, men önskade i så fall erhålla penningar så fort som möjligt. Genom insamlingslistor hopbringades nu det erforderliga beloppet. Å dessa listor tecknade bl. a. ungdomsföreningen 500 mk, nykterhetsföreningen 90 mk, Martaföreningen 60 mk. Följande kvitto över den inbetalade skulden erhölls:

Undertecknade arvingar efter avlidne bondesonen Alfred Andersson, som till Kovjoki samlingshus enligt uppgift under samlingshusets byggnadstid till detta uttagit av sina egna medel 6,000:— mk och av sin broder Emil Anderssons medel 2,000: —, avstå härmed nu och framdeles från all fordran i de penningesummor som bemälde Alfred Andersson i livstiden lagt i samlingshuset, inbegripet egna och broderns Emil Anderssons medel, till byamännen i Kovjoki by och Mannfors hemmansnummer av Soklot by emot en med bemälde byamän i byastämma, hållen den 20 januari 1918 å samlingshuset i Kovjoki, överenskommen summa stor i ett för allt fyratusen (4,000: —) finska mark. Valuta bekommen som försäkras.

Kovjoki den 22 januari 1918.

Sålunda hade byasamhället och föreningarna genom en gemensam ansträngning avvecklat den på samlingshuset vilande skulden; och detta med all erkänsla och tacksamhet för den stora uppoffring avlidne Alfred Andersson haft för samlingshusets tillblivelse ävensom för arvingarnas tillmötesgående vid skuldens avveckling.

(Inf. 2005-10-27.)

Bysamhället tar hand om samlingshuset.

Å bysammanträdet den 20 januari 1918 valdes en kommitté om 10 personer, som skulle omhändertaga samlingshuset. I denna kommitté invaldes: Emil Kjellberg, William Lundqvist, John Åman, Johan Lassander, W. Romar, Väinö Hermansson, L. J. Andersson, August Rundt, Emil Andersson och Alfred Blomqvist. Denna kommitté valde inom sig till ordförande Emil Kjellberg, till sekreterare Väinö Hermansson, till vice ordf. W. Romar och till kassör Johan Åman.

Denna kommitté handhade förvaltningen av samlingshuset till år 1925. Det visade sig i längden bli för arbetsdrygt och obekvämt att på detta sätt ha hand om förvaltningen och kontrollen över alla fester och tillställningar och handhava från dessa erlagda hyresavgifter; varför beslut fattades att överlämna samlingshuset i den å orten existerande största föreningens, ungdomsföreningens vård.

§ 1.

Förelåg frågan, om ungdomsförenings- eller samlingshuset skall överlämnas åt någon enskild inom Kovjoki arbetande förening eller om det skall omhänderhavas av ägarena som hittills, samt närmare, huru samlingshuset för framtiden skall omhänderhavas och skötas, förvaltas, och gjordes i ärendet många förslag. En del ville, att ungdomsföreningen helt skulle få övertaga samlingshuset; en annan större del ville, att ungdomsföreningen nog skulle få en viss rätt att ordna möten och bestämma avgifter för samlingshuset, men att äganderätten till huset ifråga är Kovjoki och Mannfors byar. Av de olika förslagen antogs det av bonden Johannes Blomqvist utarbetade, som var sålydande:

§ 2.

För efterlevandet av ovan fattade bestämmelser och för husets vidmakthållande beslöts välja en styrelse av sex personer och två suppleanter. I denna styrelse väljes alltid 3 medlemmar och 1 suppleant från ungdomsföreningar och de övriga medlemmarna av ägarena och de övriga föreningarna.

Styrelsen utser inom sig ordförande, som årligen väljes. Av styrelsen avgår efter lottning efter första årets utgång två medlemmar, därefter städse två i den ordning de invalts. Avgående medlemmar eller i tur avgående kunna återväljas.

§ 3.

Till revisorer valdes bönderna Alfred Blomqvist och Alfred Ek.

§ 4.

I styrelsen invaldes från ungdomsföreningen bonden August Westerlund, bondesönerna August Söderman och William Rundell och suppleant bondesonen Alfred Backlund, från ägarena och övriga föreningar valdes bönderna L. J. Envik, Alfred Ek och Johannes Blomqvist och suppleant William Lundqvist.

§ 5.

Om ungdomsföreningen icke kan gå in på ovan fattade beslut, förblir skötseln och vården av samlingshuset som förr.

§ 6.

Att justera och underskriva detta protokoll valdes August Westerlund, Anders Broberg och August Söderman.

Å mötets vägnar:

Emil Kjellberg.

August Westerlund.      Anders Broberg.      August Söderman.

Genom sistnämnda mötets beslut förverkligades den ursprungliga tanken, att samlingshuset skulle vara en gemensam lokal och härd för alla ortens kulturföreningar, oaktat ungdomsföreningen, såsom varande den största sammanslutningen, skulle få utöva husbondeväldet. Ungdomsföreningen har i likhet med övriga föreningar genom denna anordning, huru tiderna än växla, ett säkert och fast stöd i att hela byasamhället är ägare av lokalen. Resultatet har visat sig vara praktiskt och icke medfört några förvecklingar. Huvudsaken är, att ungdomen och föreningarna ha en lokal, ett hem, där de kunna mötas och samlas till möten och fester. Den tanken bör vara klar för alla och för det efterkommande släktet, att det är alla inom byasamhället från bonden till backstugusittaren, vilka bidragit till detta hus. Det har under de år som gått visat sig vara behövligt icke allenast för en förening utan behövligt för många ändamål och sålunda i stort sett oumbärligt för hela byasamhället. Allas tro och hopp är, att goda andar måtte bo under dess tak, att ungdomen inom dess väggar vänjes vid goda seder och att dess strävan är att föra ungdomsarbetet framåt till lycka och glädje för efterkommande släktled.

Föreningsverksamheten.

Teater.

På ungdomsföreningarnas fester och soaréer utgör ett teaterstycke alltid ett viktigt nummer. Ett gott teaterstycke drar publik, som det säges. På en ort med fåtalig ungdom är det svårt att fördela rollerna i en teater på riktiga och lämpliga händer. Man får nöja sig med de förmågor, som stå till buds. I regeln klara ju sig de unga amatörerna rätt väl.

Många och bland dessa några större teaterstycken har föreningen vågat sig på. I början av föreningens verksamhet hade den goda krafter att tillgå, då något större teaterstycke skulle inövas. Till inspektorskan Hilda Henelius och fru Senna Kjellberg står föreningen i stor tacksamhetsskuld för alla de teaterstycken, de varit medverkande i samt för alla de tablåer de arrangerat. Även bland ungdomarna ha funnits goda amatörspelare, vilka i långa tider varit föreningens stöd tills de gift sig, då de vanligen lämnat allt föreningsarbete.

Någon gång har föreningen med något inövat teaterstycke gästat andra ungdomsföreningar och däremellan haft andra ungdomsföreningar som gäster. Främmande teatersällskap ha någon gång gästat orten, och då ha de egna amatörerna varit i tillfälle se, huru vana teaterspelare uppträda.

Sång och musik.

Sången är och bör ju vara en förenings a och o. Den unisona sången har mest förekommit. Ett antal exemplar av sångboken ”Sjung” har vid fester och möten utdelats. En blandad kör har under olika tider varit verksam. Den nuvarande kören har hållit ihop redan i flera år. Den deltog i den senaste sångfesten i Helsingfors samt har deltagit i de flesta lokala sångfester, som Nykarleby nejdens musik- och sångförbund föranstaltat. Som körledare har fungerat läraren Emil Kjellberg. År 1916—17 leddes kören av folkskollärar J. Eriksson. De tvenne senaste åren har även läraren Lars Kjellberg vid olika tillfällen anfört kören och inövat sångfestprogram.

Goda fiolspelare har föreningen haft i avlidne August Ekblom samt i bröderna Väinö och Valter Bränn, Einar Blomqvist, Emil och Erik Fors.

Bland dem som uppträtt med solosång, kunna nämnas Selma Johansson, Ida Lundqvist, Irene Fors, Daga Kjellberg m. fl.

Månadsmöten.

Månadsmöten har under vissa tider hållits regelbundet, ibland endast någon gång årligen vid dessa har förekommit läsning av lämplig litteratur, någon diskussionsfråga o. s. v. Under någon period har en handskriven tidning sätt dagen.

Idrott och gymnastik.

Under föreningens första tider höllos ofta idrottsfester. Även de senare åren har intresset för idrott varit ganska stort. En gymnastik- och idrottsavdelning är fortfarande i verksamhet. Folkdanser har ofta inövats.

Nykterhetsarbetet.

Något direkt nykterhetsarbete har icke bedrivits. Frågan om att sammanslå nykterhets- och ungdomsföreningarna ha flera gånger varit före, men ej lett till resultat. Till följd av att de flesta ungdomsföreningsmedlemmar samtidigt varit medlemmar i nykterhetsföreningen har nykterhetstillståndet alltid varit gott. Tiden till 1918 ansågs det som en skam att visa sig på minsta sätt berusad. Även efteråt har föreningen ej haft besvär med berusade personer. Visserligen har det inträffat under senare år, att man fått se berusade personer, men ha de, om de uppträtt på minsta sätt opassande, blivit uppmanade att avlägsna sig.

Kurser.

En folkhögskolekurs hölls i Kovjoki år 1910 med nuvarande bankdirektören Einar Hedström som föreståndare. Dessutom har hållits flere matlagningskurser, aftonkurser m. fl.

Läsning, tal m. m.

Särskilt de många ordförandena ha fått öva sig att hålla hälsningstal vid olika fester. Några ha uppträtt med självständigt utarbetat föredrag. Sedvanliga uppläsningar av berättelser, humoresker, byrallor, deklamationer m. m. ha de flesta medlemmar fått lov att uppträda med.

Detta är endast i allra största korthet en sammanfattning av vad föreningen i allmänhet sysslat med. Men, när man går igenom alla protokoll från månads-, årsmöten, fester o. d. under en förenings 30-åriga verksamhet, finner man, att om man ville detaljerat framhålla allt, berättelsen härom skulle bli alltför diger och vidlyftig. Säkert är att bakom allt detta ligger ett mycket stort arbete. Den ena upplagan efter den andra av ungdomar har fått lov att deltaga i arbetet. De ha från den ena till den andra haft sin arbetsuppgift, som säkert varit dem till gagn. De ha åtminstone lärt sig, vilken krävande uppgift det är att sammanhålla en förening och uppehålla både dess inre och yttre anseende. Där uppgifterna tagits med allvar, har detta varit en förskola, som varit medlemmarna själva till gagn i livet. En ansvarsmedveten ungdom bör ju sträva framåt. Har några allvarliga föresatser i sådan riktning förefunnits hos medlemmarna så har ungdomsarbetet ej varit förgäves.

(Inf. 2005-11-03.)

Joel Rundt.

Den sång som sjöngs för oss.

Kovjoki Ungdomsförening vid dess 30-årsfest tillägnad

av Joel Rundt.

Den sång, som sjöng för oss, var jordens sång,
vår hembygds sång kring vida, gröna slätter.
Den steg så ljus i vårens vita nätter,
så varm av färg kring sommarns blomsterfång.

Den ljöd som lärksång över gråa fält,
där arior följde plöjaren i spåren.

Den böljade en vårlig kväll i snåren,
dar dimman reste sina vita tält.

Den sjöng kring mörka alarna vid ån,
där strandens blomvärld ljuv och älsklig brinner.
där drömmande det mörka vattnet rinner
och sorlar tyst bland starr och fräkenstrån.
Den ljöd kring öde myr och lavgrå mo.
Den dallrade i boskapshjordens klocka
och i den klara röst, som hördes locka
kring svala ängarna i aftonro.
Den svävade i tjärdalsrökens doft,
som flöt så kärv i milda aftonljuset.
Den hördes tona i det kära suset
av rönnens krona över åldrigt loft.

Den dröjde tyst kring gamla, trygga hus,
fast murade på tunga, urgrå stenar.
Och i de höga trädens dunkla grenar
den sjöng sin sång med eget, kännspakt sus.
Den brusade så dov i höstlig lund,
när trädens gula löv för vinden flydde,
tills stilla över tysta skogar grydde
den underbara, höga morgonstund.
Den talade i vinterdagens frid
med dämpat ljud i bjällerklangens daller
då solen sken på trädens iskristaller
och rymden lyftes morgonklar och vid.

Du hörde den längs skogens tysta stig
och över ljusa gläntorna i hagen
och kanske allra klarast just den dagen,
då hon som var dig kärast mötte dig.
Så ljöd den för oss denna sång. Den var
vår egen jords, vår hembygds milda stämma.

Den sade: här blott hör du hemma,
här är din rot, här bör du bliva kvar.
Oss, fjärran farna, nådde denna röst,
och ofta som en stilla klang, ett eko
den trädde fram, när dagens röster veko,
och tonade i vemod i vårt bröst.

— Du gömda bygd, i dina skogars famn
du växer, blommar, lever glömd och ringa.
Av rika, stora öden har du inga,
som gåve dig ett stort och frejdat namn.
Du stilla bygd, må rika skördar gro,
där fädren hårt mot hårda öden stridit.
Där genom sekler segt de kämpat, lidit,
må städse deras barn i trygghet bo.
Vår hälsning och vårt varma tack till dem,
som bygd ur hårda ödemarken brutit,
som kämpat segt och lidit tyst och njutit
sin karga lön och byggt de trygga hem.
Vårt tack till dem, som brutit sten och sand
och tvingat kärr och myr att skänka skördar.
En eftervärld er trogna gärning vördar.
Det är det verk, som murat upp vårt land.