Julen 1885.

     — Vargaväder om julafton!
     — Orkan, orkan sydvest.
     — Kommer just från Kovjoki.
     — Mycket folk?
     — Far, tre passagerare hit. Stort tåg.
     — Ja, jultiden, ja.
     — Man tycks alldeles glömma bort oss.
     — Hur' så?
     — Inte ens stationen fick bibehålla sitt namn efter Nykarleby.
     — Hvad gör det i det hela taget, om den heter Kovjoki,
          Jeppo eller Nykarleby?
     — Ah! för varornas skull. Hvarje kolly ska nu ha dubbel
          adress: Kovjoki o. Nykarleby. Också lära stadsful-
          lmägtige beslutit ingå med begäran om ändring häri.
     — Lycka till!
     — Och så tyckes Åbo domkapitel glömt bort oss.
     — Bror menar kyrkoherdetjänsten, som icke blifvit
          lediganslagen.
     — Ja, och ingen har blifvit förordnad att sköta tjänsten
          under tiden.
     — Nå, men kapellanen?
     — Ja, han sköter, men något förordnande har jag ej
          sett i tidningarna.
     — Inte jag heller.
     — Domkapitlet har förgätit oss.
     — Ser så ut — — — —
     — Ståtlig byggning den der!
     — Doktor Synnerbergs?
     — Ja, häradsskrifvar Rydberg lär ha köpt den.
     — Hvad gaf han för den?
     — Weiss nicht.

     — Gårdarna stå i lågt pris.
     — Skaffa bort den der olycksaliga paragrafen ur
          byggnadsordningen för stan.
     — Hvilken paragraf?
     — Den som förbjuder eldning i vindsrum. Du ska få se
         att gårdarna stiga i pris.
     — Hur' så?
     — De flesta gårdar få två rum till, två vackra vindsrum.
          Bra att bo i — bra att hyra ut.
     — Hur! kanske.
     — Adjö Murrvax!
     — Vänta litet. Vet du af att vi ska ha lotteri i jul för
          Kuopio lyceum.
     — Hva sa du? När?
     — Omkring den 13 januari.
     — Hvem står i spetsen för det?
     — Stadens unga tärnor.
     — Bra, då går det nog. Hvad kvinnor vill etc.
     — Du ska ge vinster.
     — Javisst, javisst. Bäst vore att man sen skulle skicka
         vinsten af lotteriet till H:fors — till den der komitén
         för svenska skolors understöd.
     — Må icke meningen också är den.
     — Glad jul!
     — D:o, d:o och många klappar!
     — Tack, tack!
     Så gingo de åt hvar sitt håll, balanserande på de hala trottoarerna och piskade af stormen på motsatta sidor, samt försvunno snart inom privatlifvets fridlysta område. Men ute röt stormen, portarna smälde, en och annan lös byggnadspartikel påminde om sin tillvaro, fönsterpappren musicerade, skymningen tjocknade till mörker. Det ena ljuset tändes efter det andra: snart strålade byggnad vid byggnad i julgransljus, i högtidsskrud! Och julbocken och julklapparna! Samma gamla historia, samma fröjd hos unga och densamma smittar de äldre: julfröjd. Men altsom ljuset strålar, stiger fröjden, och altsom ljusen släckas, aftager fröjden den aftonen, och natten sänker sig öfver den slumrande staden. — — —
     Besynnerliga julsed i Nykarleby. Om julmorgonen stickes en spira snedt ut från och hvilande på porten. I ändan på spiran en tvaga och tätt under en transparent i form af en stjärna eller 4 transparenta kulörta lyktor i form af kors. I brist på bättre åtminstone en lykta i toppen på upprest stång. Längre fram i helgen komma stjärngossarna och sjunga, illa kostymerade, sina jämmerliga visor, — — —

Mera?    Kanske en
„Atterdag“.