Automobiltrafiken.

     Den första här stationerade automobilen har redan ett par tre veckor trafikerat våra gator och vägar. Ägare är herr Joel Lillqvist. Auton, vilken är tillverkad i Amerika hos den världsbekanta automobilfabriken Studebaker, utmärker sig genom en lätt och ljudlös gång, i vilket avseende den på ett förträffligt sätt skiljer sig från många av de bilar, som dag och natt töffa fram längs våra gator. Motorn har 25 hästkrafters styrka och kan enligt verkställd provkörning utan risk framdriva automobilen med 8,5 mil i timmen. Ägaren har uppgett, att den med lätthet går 5,5 mil pr timme, och emellanåt kör hr L. på 12 min. mellan Soklot och staden. Ifall man sålunda har lust att t.ex. dricka sitt eftermiddagskaffe i Jakobstad, kan man med herr Lillqvists bil göra en angenäm tripp dit på några minuter. Bilen rymmer fem personer. Taxan är inte hög; med vanlig landsvägsfart blir det blott 1,50 per mil, således billigare än t.ex. med gästgivarhäst, vilken dessutom förmår draga blott två passagerare.
     Såsom av annons i tidningen framgår, erhålles bilen efter uppringning i telefon till stadshotellet.

     PS. Stadsfullmäktige ha beslutat föreslå hos vederbörande, såsom högsta tillåtna körhastighet med automobil å stadens gator och vägar: 1 mil i timmen nattetid samt dygnet om å vägen till Andra sjön, ävensom 1 ½ mil i timmen på dagen.

Text på baksidan: ”Lillkvists lastbil med det första fotbollslaget på väg till J-stad för en match därstädes. Valdemar Bergman (trädgårdsmästaren) framme till höger. Lastbilen den första i Nykarleby i början av första världskriget. Fått kortet av Helga Mårtens.” Förstoring.
Elisabet Sund tillhandahöll.
(Inf. 2010-02-04.)

————

Det var med andra ord inte alltid problemfritt i busstrafikens barndom. Det fick inte minst Nykarlebybon Joel Lillqvist uppleva. År 1916 började han frakta passagerare mellan Nykarleby och Jakobstad på flaket av sin lastbil. Bilen av märket NAG hade byggts om så att aderton passagerare rymdes med.
     Busstrafiken var viktig för Nykarleby som sålt den smalspåriga järnvägen mellan Nyakrleby och Kovjoki i augusti samma år.
     Men bara ett år senare blev det ett abrupt slut på trafikförbindelsen mellan Nykarleby och Jakobstad då vägrenen brast under Joel Lillqvists lastbilsbuss. Fordonets skador fick honom att ta beslutet att upphöra med busstrafiken för gott och emigrera till Amerika.

————

     Vi ha flerfaldiga gånger blivit uppmanade att göra herrar chaufförer uppmärksamma på att verkligt missnöje råder både i staden och på landet. Men det är väl ganska lönlöst att framställa en offentlig anmärkning, som helt säkert ej leder till något som helst resultat. Var och en är ju dagligen i tillfälle att se, huru bilarna jaga fram på våra gator och landsvägar. Ofta inträffar ju större malörer — bl.a. blev helt nyligen en ko överkörd i Sundbyn. Att någon större olycka ännu ej inträffat är högst anmärkningsvärt. När automobilerna på landsvägen möter en häst, ge sig chaufförerna aldrig tid att stanna förrän i sista ögonblicket, utan försöker på ett eller annat sätt krångla sig förbi med full fart. Dock är det ofta fallet att körsvennerna i förtid lämna sina hästar vind för våg och själva fly till skogen.