Österbotten.
Fyra fallna fosterlands-
försvarares griftefärd.
Senaste söndag jordfästes i Nykarleby kyrka stoftet av följande fyra den 25 oktober vid Svir fallne fosterlandsförsvarare från Nykarleby landskommun: bonden, soldaten Valter Backlund, arbetaren, korpralen Ragnar Westerholm, bondesonen, soldaten Birger Nylund och bondesonen, soldaten Jarl Åman.
Medan de vita kistorna inburos i kyrkan, utförde lektor Maria Castrén på orgel Beethovens sorgmarsch i e-moll. Vid altaret officierade trenne prästmän. Före jordfästningsakten sjöng Soklot sångkör under lär. J. Sundkvists ledning »Vänd, o höga himlars Herre!« Griftetalet hölls av pastor Runar Still över orden:
Människosonen har inte kommit för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.
Det har talats mycket om samhörighet, men vår syn bör ytterligare vidgas för de stora sammanhangen i skapelsen, från dess lägsta till dess högst stående livsformer. Människor och djur, ja, Gud själv beträder offervägen och giver sitt liv till lösen för andra. Det är den universella kärleken, som verkar detta »Större kärlek har ingen, än att han giver (frivilligt) sitt liv för sina vänner».
Termiterna — en insektsart som närmast påminner om myrorna — ha den sociala instinkten starkt utpräglad. En del av dem utgöra termitsamhällets soldater. Utrustade med mod och kraft kasta de sig mot varje annalkande fiende och få därvid ofta giva sitt liv till lösen för andra. Även människor få giva sitt liv för andra. Hur ofta inträffar det ej, att en mor får giva sitt liv till lösen för en kommande generation. Den moderna människan, som i kortsynt själviskhet hellre tager avkommans liv till lösen för sitt eget, har ej sinne för samhörigheten med kommande generationer och blir därigenom släktets fiende. De, som ej vilja beträda offervägen, ha ingen framtid. Finlands folk har nödgats beträda offervägen. Den lösepenning, som erlagts för kommande generationers frihet, är icke liten. Tungt är det att gå offervägen, tung den börda som tynger deras skuldror, vilka nu sörja sina egna och kära. Men, kommen ihåg, även Gud har beträtt offervägen oss till godo! Han gav sitt liv till lösen för många, för oss alla. Det offer han gav, då han icke skonade sin egen son, utan utgav honom för oss alla, blev oss till frälsning och evigt liv. Må vi akta på hans gärning och tacka honom för den, slutade pastorn sitt tal.
Jordfästningen förrättades av prosten Alarik Forsblom, och fältpastor Folke Nyberg framsade trösteord ur Skriften. Efter välsignelsen sjöng församlingen från psalmen 314, verserna 7—9 »Bekymmer hav städs om din dyrbara själ». Kören sjöng sedan: »Du fridens land«.
En rik blomsterhyllning ägnades de fallna. Utom av de närmast sörjande och anförvanter nedlades kransar bl. a. från Nykarleby landskommun, varvid fullmäktiges ordförande J. Sundkvist talade till de stupades minne. Kompanikamraternas kransar framburos av permitterade stridskamrater. Också Vasa skyddskårsdistrikt nedlade en krans på varje bår, likaså Nykarleby skyddskårer.
På Valter Backlunds bår nedlades även en krans från Nykarleby Lotta Svärd.
Jarl Åman hedrades med blommor av Kovjoki ungdomsförening, Kovjoki Lotta Svärd, samt av enskilda vänner.
Vesterholms bår smyckades med kransar av Soklot Lotta Svärd, Soklot ungdomsförening, sångkören, arbetskamrater samt enskilda vänner.
På Nylunds kista nedlade likaså Soklot ungdomsförening och Lotta Svärd kransar.
För att hedra de fallna krigarna hade inbetalningar till särskilda fonder gjorts av kompanikamraterna, Hilma och Vilhelm Kronqvist, Otto Nylund, Alfa och Amanda Strandén, Johannes Nygård, vänner på Högbacka m. fl.
Efter blomsterhyllningen sjöng menigheten ps. 320 v. 7—10, varpå kistorna utburos till tonerna av en sorgmarsch, medan kransbärarna bildade spaljé.
Under militära hedersbetygelser sänktes fosterlandskämparnas stoft sedan i den gemensamma krigargraven.
Under gravläggningen utförde kören sång.
Församlingsmedlemmar bevistade i stort antal den högtidliga sorgeakten, som avslöts med psalmen »Uti din nåd, o fader blid». |
