S t a d s p l a n e n  i  N y k a r l e b y 
g ör e s  f e m  g å n g e r  s t ö r r e

Järnvägen ger staden nytt liv.

Sandtåg och godståg rullar redan på den nybyggda banan Kovjoki-Nykarleby skriver Hbl:s Österbottenredaktör Br. Byfält.

Ännu har man dock inte satt i gång med den ordinarie trafiken, banvallen måste sätta och stadga sig först. Ej heller är bangården i Nykarleby färdigt utbyggd och någon stationsbyggnad finnes ej. Men efter tre månader räknar man med att allting skall vara klart för trafikens igångsättande.

Nykarlebybanans öppnande innebär ej blott förbättrade möjligheter för person- och godstrafiken till och från staden, det gör även att den idealiska staden vid Bottenviken kommer att vakna ur den törnnrosasömn som mer eller mindre präglat dess tillvaro under det senaste seklet. Så verkar det åtminstone nu. [Men så blev det inte.] Inför utsikterna att få järnväg har staden redan märkbart levat upp och man förbereder sig på olika områden för den utveckling som man anser att skall bli följden av de förbättrade kommunikationerna.

Vilka planer staden nu har o. hur järnvägsbygget framskridit får vi veta när vi tillsammans med stadsdirektör J. Mouritzen och stadsfullm. ordf. J. Åbonde vandrar genom det nya stationsområdet, redan den frikostighet med vilken detta område är tilltaget vittnar om att man ej blott räknat med att tillgodose det behov som i första hand kommer att föreligga utan även har möjligheter att följa med i den framtida utvecklingen. Stationsområdet mäter nämligen c:a 1 km i längd och är 160 m brett. Här finnes alltså rikligt med plats på det öppna området både för industrier och upplag.

Att man räknar med att industrier efter hand skall börja söka sig hit och att man ej har något emot denna utveckling sticker man ej under stol med. Plats för anläggningar saknas inte heller. Staden har mycket vidsträckta marker, ca 2.000 har varför det är gott om utrymme. Arkitekt Hilding Ekelund har på basen av järnvägsstyrelsens skiss uppgjort förslag för stationsområdet. Man har för avsikt att avskilja detta nya område från den egentliga staden genom en parkanläggning. På så sätt kan man även trots en eventuell industribebyggelse bevara själva stadens prägel av idyll.

Bansträckan från Kovjoki till Nykarleby är 8 km. Man har den gamla vallen efter den smalspåriga banan, som Aleko Lilius i tiden sålde åt ryssarna att bygga på. Det är blott i omedelbar närhet av staden som man avviker från den förra banans sträckning, detta därför att det forna stationsområdet nu ansågs vara allt för litet. Man har även projekt på att utsträcka banan med en utlöpare till Monäs sund, där en av Österbottens bästa naturliga hamnar finnes, som är både djup och ligger väl skyddad.

Munsalaborna ivrar för detta projekt och även staden ger det sitt stöd, men ifall ej något positivt resultat kan uppnås med detta förslag måste man försöka få hamnfrågan löst på något annat sätt. Sträckan ut till Monäs sund är 20 km.

När vi går förbi den plats, där det blivande stationshuset kommer att stå, berättar stadsdir Mouritzen, att ritningarna till detta redan är klara och att byggnadstillstånd har erhållits. Stationspersonal har även redan utsetts. Som bäst håller man nu på och lägger stenfoten till magasinsbyggnaden. T. v. finns på platsen blott en mindre byggnad som man transporterat hit från Kovjoki. Denna kommer i främsta hand att tillgodose behovet.

*

Av de kommunala problemen som stadens fäder i främsta rummet har att brottas med är den nya stadsplanen nr ett. F. n. pågår grundliga geodetiska undersökningar. När dessa blir klara, vilket sker i början av nästa år, kommer den nya stadsplanen att uppgöras, genom vilken stadens område blir fem gånger större.

En annan fråga, som kräver en snar lösning är uppförandet av en bad- och tvättstuga. Staden saknar nu en sådan och man planerar att bygga den i samband med kraftverket. Kostnaderna beräknas till c:a 5 milj. mk.

Ett annat stort arbete är vattenledningsanläggningen o. kloaksystemet som planeras. Kostnadsberäkningarna går ut på 12 milj. mk. Av övriga kommunala frågor just nu kan nämnas byggande av idrottsplan, i vilket arbete både staden och landskommunen deltager, modernisering av frihemmet m. m.

Besöket i Nykarleby gav det intrycket att man icke blott med energi har gått in fört att genomföra järnvägsbygget, utan även att de ledande personerna inom stadens förvaltning har öppen blick för vad tiden kräver och att man följer med och bereder sig för den utveckling, som sannolikt kommer att följa genom den nya förbindelsens öppnande.

Finlands bästa
fadderort

har Nykarleby haft.

     Nykarleby torde vara den ort som haft den bästa fadderorten i hela landet. Staden har fått lika stora gåvoförsändelser, som många större städer, men genom det låga invånarantalet har försändelserna blivit mycket kännbara.
      Omräknar man värdet av allt det som Nykarleby erhållit från sin fadderort blir det nära 5,000 mk per innevånare, spädbarn och åldringar inberäknade.
      Det är staden Sollefteå som så väl skött om sin adoptivort. Sollefteå är ju inte någon stor stad, den har blott några tusen invånare, varför det är stora personliga uppoffringar som skellefteåborna gjort för nykarlebyborna. Dessa känner även stor tacksamhet mot sina välgörare, varom bl. a. Sollefteågatan i staden vittnar.