XXI. STADENS FORTSATTA UTBYGGNAD OCH PLANERING

Hilding Ekelunds förslag till stadsplanereglering


Behovet av en stadsplanereglering gjorde sig alltmera gällande. Bl.a. anmäldes efter kriget ett stort intresse för förvärv eller arrendering av områden för bostadstomter och industriföretag invid östra tullen, där man väntade, att den nya järnvägen till Kovjoki skulle gå fram. Området låg emellertid utom stadsplanen och måste först planeras och införlivas med denna i samband med den stadsplanereglering, som enligt tidigare beslut av fullmäktige den 21 sept. 1939 skulle företagas söder om staden. I juli 1946 fick stadsstyrelsen därför i uppdrag att vidtaga åtgärder såväl i avseende å den tidigare beslutna stadsplaneregleringen som beträffande området öster om staden.

Uppdraget gick till stadsplanearkitekten Hilding Ekelund i Helsingfors. Denne upprättade i början av år 1947 en förhandsskiss för områdena öster om älven. Han fann, att den tänkta sträckningen av järnvägen och placeringen av järnvägsstationen var den bästa tänkbara. På slätten mellan banan och de skogbevuxna höjder som begränsade den nuvarande staden mot öster, skulle ett regelbundet, väl beläget bostadsområde uppstå. Det skulle skiljas från järnvägsområdet av ett parkbälte, och uppdelas i mindre, intima segment genom tvärställda, trädplanterade esplanader. De nämnda höjderna skulle i huvudsak lämnas som naturparker och i dem skulle inplaceras blott en del offentliga byggnader.

Ekelund betraktade den insända skissen som ett summariskt förstudium, programlösning av det förhandenvarande stadsplaneproblemet. Särskilt gällde detta placeringen av de offentliga byggnaderna, tomternas storlek och byggelse m.m. En första förutsättning för en definitiv, fortsatt projekterig var anskaffandet av underlagskartor med inritade höjdkurvor, vegetation m.m. i skala 1:2000. Dessa rätt arbetsdryga kartor måste föreligga för att möjliggöra arbetets fortsättning.

De stadsplanearbeten, som beslutits av stadsfullmäktige den 21 sept. 1939, hade ej kunnat utföras på grund av att staden saknade tillgång till geodet till följd av inkallelserna och det därpå följande kriget. Stadsstyrelsen beslöt därför den 20 april 1948 föreslå, att en ny stadsplan skulle uppgöras och expertutlåtanden skulle införskaffas från kompetenta geodeter jämte entreprenadanbud över ifrågavarande arbeten. Arbetena gällde utvidgandet av stadsplanen öster om staden kring den nya järnvägen samt reglering av området väster om älven från seminariet till Värnamo. Anbud inkom även, bl.a. från O/Y Maasto.

Den 27 april s.å. biföll fullmäktige stadsstyrelsens förslag, att arbetet skulle ombetros O/Y Maasto och finansieras så att 500.000 mk skulle tagas från gatuplaneringsfonden och 700.000 mk från 1947 års budget.

Stadsplanemätningarna utfördes av dipl.ing. Niilo Heino och avslutades hösten 1948. I febr. 1949 insändes kartor och dokument till lantmäteristyrelsen. Denna konstaterade, att mätningarna var ordentligt gjorda enligt gällande bestämmelser, med undantag för en del oklara lägenhetsrår. Dessa var följd av att råstenarna kommit bort. Innan de kunde godkännas måste de oklara råsträckningarna kompletteras och rättas. Stadsstyrelsen anhöll därför hos länsstyrelsen om förordnande om rågångsförrättning. För att denna skulle kunna utföras måste ing. Heino tillfälligt utnämnas till stadens tomtmätare. Detta skedde vid stadsfullmäktiges sammanträde den 31 maj 1949.

Arkitekt Hilding Ekelunds förslag till en utvidgad stadsplan förelåg i april 1949, då det företeddes för stadsfullmäktige.

Det gick såsom tidigare nämnts ut på att bevara det dåvarande stadsområdet sådant det var. Dess prägel av äldre bebyggelse skulle bibehållas.

I början av år 1950 var den nya kartan över staden och dess omgivning färdig. Kartan motsvarade förväntningarna och ansågs vara en av de bästa stadskartorna, som vid denna tidpunkt fanns i landet. Den kompletterades av samma byrå 1957.

Genom den nya stadsplanen skulle stadens område bli c:a fem gånger större. Det nya stationsområdet mätte c:a 1 km i längd och 160 m i bredd. Man hoppades att industrier skulle etableras i detta område.


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid. 576—578.


Fortsättning på kapitlet: Älvbranten.
Nästa kapitel: Stadsbilden 1946.


Läs mer:
Stadsplanen.
Ny stadsplan i Österbottniska Posten 1947.
Stadsplanen i Nykarleby göres fem gånger större, järnvägen ger staden nytt liv i Österbottniska Posten 1948.
(Rev. 2011-10-12 .)