Ett och varje.

[1934]

Nu är det jul igen, heter det i en gammal och välkänd ringlek. Julen kom också i år med litet köld, men med bar mark. Det ville ej riktigt bli den rätta julstämningen. Och dock förebådades julen i år av en ny stjärna, som observerades redan den 13 dec. i stjärnbilden Herkules. Den upptäcktes först av en amatörastronom, men observerades sedan på observatorierna jorden runt.

Man har också förmodat, att Betlehemsstjärnan, som observerades av de vise männen i Österlanden, skulle ha varit en sådan ny stjärna. Nu har emellertid prof. Knut Lundmark, en av samtidens främsta astronomer, på goda grunder gjort gällande, att Betlehemsstjärnan var en komet. Han har räknat ut, att den visade sig 6 år före vår tideräknings början och då lyste med en ovanlig glans. Samma komet har visat sig många gånger senare, men har avtagit i ljusstyrka. Den visade sig senast 1885, men dess ljusstyrka var då endast sjunde delen av vad den varit vid tiden för Kristi födelse. Om Lundmarks teori är riktig skulle vi vara 6 år efter i vår tideräkning och borde nu i stället för 1935 skriva 1941. Det torde även med ledning av en del historiska källor vara ådagalagt, att vår tideräkning icke börjar från Kristi födelse utan är några år försenad. Man har tidigare räknat med en försening av 4 år. Lundmark håller som sagt på en sådan om 6 år.

Julen började med bar mark, men till nyår ha vi fått snö, en riktig snövinter med vit och vacker snö. Med en sådan kommer även den rätta julstämningen. Den höga julgranen vid kyrkan blir en verklig vintergran, i drivor klädd. De många julstjärnorna sprida sitt sken över den snöhöljda staden. Över Kuddnäs lyser en sjuuddig stjärna, som påminner om den gamla heptakordan, vilken symboliserade veckans dagar. Här har julen annars firats på sedvanligt vis med julvesper, därvid prosten Appelberg predikade och det var sång av en barnkör. I julottan predikade pastor Helander och kyrkokören utförde sång. Nyårsvaka hölls även i år i kyrkan med predikan av pastor Helander, samt kör- och solosång. Det är säkert en vackrare sed att intaga det nya året under stillhet och bön än med buller och bång, såsom fallet är ute i stora världen. I Amerika bruka vanligtvis åtskilliga människor mista livet vid det häftiga skjutandet, varmed man där intar det nya året.

Mörkret vilar nu tungt över land och stad. Det hör årstiden till. Men här i Nordens Betlehem bekämpa vi det med ljus. Julgranen flammar hela natten och lyser som en fyrbåk den vägfarande in till staden. Man kan sålunda också mycket väl komma till Nykarleby nattetid. Värre är det emellertid i Kovjoki. Där är mörker både på djupet och i höjden. Ett tåg anländer dit mitt i natten, men för den resande, som stiger av, är det både ödsligt, mörkt och kallt. Han slipper icke in på gästgiveriet, som numera är stängt för alltid. På stationen finns visserligen en telefon, men även den är stängd. Ingen tar emot tåget, och ingen expedierar detsamma. För den resande återstår ingenting annat än att till fots taga sig fram den nio kilometer långa vägen till Nykarleby, i fall han ej tidigare beställt en bil. Saken kunde dock lätt ordnas, om helst en stationskarl vore tillstädes och stationens telefon skulle upplåtas för beställning av en bil från Nykarleby. Men detta skulle kräva en extra kostnad, då där ej förekommer nattdejourering. Nu kan det emellertid hända, att det är så sällan passagerare anlända till Kovjoki med nattåget, att det ej lönar mödan. Den som ger sig ut på en sådan resa, är då tvungen att på förhand beställa en bil emot sig till stationen.

[Kovjoki station. Förstoring.
Akvarellen av Leif Sjöholm (2004) ingick i stadens kalender för år 2005.]