|
Slaget vid Juthas
På söndagskvällen fick vi höra ett historiskt radioprogram från Nykarleby lk, det var lär. Selim Silvander, som i sällskap med lärarna Ture Granqvist och Ragnar Dahlstedt, bonden Anders Fors och 80 åriga Maria Ollus pratade om slaget vid Juthas, monumentet osv.
Lär. Silvander satte åhörarna in i ämnet redan från början då han relaterade bakgrunden till o. händelserna under den berörda dagen 13 september 18008, då den sjuke general von Döbeln ledde sin militära styrka till seger. Runebergs dikt är dock ej historiskt sett vederhäftig, ty slaget vid Juthas var inte alls avgörande, det var blott en träffning, replikerade skolföreståndare Granqvist, som förresten på ett par ställen i programmet reciterade ur dikten ”Döbeln vid Juthas”.
Kring mikrofonen resonerade herrarna om var v. Döbeln låg sjuk: traditionen utpekar en liten gård i Nykarleby, men det har sagts att han låg i en gård på Forsbacka eller på prästgården i Munsala där högkvarteret med visshet fanns. En kista, kallad Klingspors kista, lär ha funnits på prästgården.
Skolföreståndare Dahlstedt berättade om ett par lador – den ena är riven numera – med kulhål. Slätten vid Juthas utgör cirka 9–10 ha och där fanns 13 lador, men alla utom den nämnda är byggda efter kriget. Anders Fors sade att civilbefolkningen evakuerade till Sjöbergen, men då kanondånet tystnade sökte några spanare sig tillbaka till Juthas by för att se om gårdarna var brända. Glädjen blev stor då husen fanns kvar. Ännu för ett trettiotal år sedan fann man kulor och druvhagel. Dahlstedt visste berätta om två systrar som för en tid tillbaka fann en dyrbar rysk penning med årtalet 1800.
80 åriga Maria Ollus hade som barn hört berättas att ryssarna grävde skyttegravar på Svidibacken och att ryssarna exercerat i hennes nuvarande stuga därför att där är så högt till tak.
Monumentet är rest 1885 av sten från Bonäsvägen. Den stora stenen lär ha körts med 50 hästar förspända. Stentavlorna med inskriptionerna är slipade i Gasängs kvarn, sade Anders Fors.
Ture Granqvist hann knappt läsa sista ordet av diket Döbeln vid Juthas innan en orkester klämde i med Björneborgarnas marsch, så det dånade i högtakaren.
ÖP |