Juthbacka teaters föreställning 1984

Charleys Tant

— — —

Sista sommaren däremot blir det för Juthbacka Teater på den nuvarande spelplatsen. Kraftverksbygget och vattenhöjningen som följer gör att Nykarlebyborna måste söka sig en annan spelplats.

— — —

TEATERSOMMAREN 1984
Juthbacka under vatten

I sommar kommer skrattsalvorna att rulla lätt nedför älvbranten i Nykarleby. Sommarens giv för Juthbacka Teaters del blir nämligen välkända Charleys Tant, en renodlad engelsk komedi utan desto allvarligare underton, men med en massa roliga grepp och förvecklingar.

Majlis Granlund svarar för regin även i år. Enligt programmet skall man ge tio föreställningar med start den 13 juli.

På scenen återfinns tio aktörer vilka förutom skådespeleriet också får visa vad de duger till då det gäller sång.

Handlingen i pjäsen är förlagd till Oxford där ett gäng av den gamla stammens överliggare lever det glada studielivet. En av gossarna har emellertid problem då det gäller kontakten med det täckta könet, men då en av vännernas tant kommer på besök från Brasilien börjar det hända saker och ting.

Det blir för övrigt sista sommaren ett tag framöver som Juthbacka teater spelar på den nuvarande platsen. Kraftverksbygget och älvhöjningen som hör ihop med det, gör att vattenståndet nästa sommar skulle vara upp vid första bänkraden. Området kommer visserligen att vallas in, men det dröjer några år innan grönskan återvänder, ett annat problem är att den nya väg och bro som skall byggas kommer i närheten av spelplatsen. Hur mycket trafiken kommer att störa återstår att se.

Teaterföreningen arbetar på att skapa en innescen i den gamla anrika biografen Scala. Frågan verkar att segla i medvind i stadens förvaltning. Stadsstyrelsen har godkänt projektet för renoveringsbidrag och näringsnämnden har förordat kommunal borgen för de nödvändiga lånen.

Torsten Häger och Majlis Granlund tittar ut över Juthbacka Teaters spelplats invid Nykarleby älv. Redan har man huggit ner er del av träden längs stranden och nästa sommar kommer vattnet att nå upp till första bänkraden.

Charleys tant gjorde succé!

Det låg en stämning av vemod över Juthbacka på fredagen. Också vädergudarna grät — de som tidigare år låtit solen sända sina strålar över teatermänskorna. Kanske de grät över ”jordgubbarna”, (för att låna regissör Maj-Lis Granlunds uttryck), dvs. de byråkrater och pappersmän som bestämt att höja Nykarleby-älven till första raden på den nuvarande publikläktaren.

Trots regnet blev det premiär på Charleys tant. Farsen handlar om tre killar i studiemiljö och deras vedermödor. Charley och Jack har kärleksproblem, de vill ju så gärna ha sina flammor. Charley får ett brev från sin tant i Brasilien, i vilket hon skriver att hon skall komma på besök. Plötsligt är pojkarnas bekymmer ur världen? De kan ju träffa sina flickor om de har tanten som förkläde. Flickorna inbjuds och kommer innan tanten hunnit fram. Det visar sig att hon blivit fördröjd och nu är goda råd dyra. Vännen Bobbs, som skall spela kvinna i en pjäs har lämpliga kvinnokläder till hands och han får ställa upp som tant. Frid och fröjd, flickorna vågar stanna kvar.

Flickornas förmyndare får nys om besöket och kommer för att hämta hem dem. Han blir tjusad av Charleys tant Donna Lucia, liksom även Jacks far. Dessa två blir konkurrenter och det går så långt att de även friar. Bobbs klarar galant alla försök att bli någons hustru.

Den riktiga Donna Lucia kommer, som hon meddelat, försenad och hamnar mitt i en soppa. Hon avslöjar naturligtvis inte sin identitet. Nevön Ella, som hon har i sällskap har tidigare träffat en lord, som hon blivit förälskad i. Den lorden var Bobbs, som nu ståtar i kvinnokläder.

Efter många krumelurer slutar allt på rätt sätt. De som ville ha varandra får varandra. Men innan dess bjuder de på många goda skratt.

Bo Kronqvist som tanten är superb. Man borde kunna manuset utantill för att kunna kolla vilka ställen han ändrat för att passa honom. Så bra sitter replikerna. Så naturligt agerar han.

Betjänten Brasset (John Ahläng) var precis så spydig och överlägset underlägsen som en betjänt kan bli, när han varit länge i samma tjänst. Och rolig. Hans värdiga gång och överlägsna uppsyn fick många att skrälla.

Dråpligt är också förmyndarens (Torsten Häger) strutsliknande språng över gräsmattan på jakt efter den falska Donna Lucia.

Hela teatergänget klarar av sina roller fint även om pojkarna kunde varit mera trånsjuka, mera intensiva. Förvisso finns det dock en stelhet i den engelska aristokratin, som kanske tar sig uttryck på detta sätt.

Juthbacka Teater har traditionellt även musik i sina pjäser. För den musikaliska sidan står detta år Stefan Sjöholm (som också spelar Charley) och John Ahläng på gitarrer. Stefan har delvis också satt text till musiken. Huvudpersonerna i pjäsen sjunger också.

Också detta år står Harry Öhman för idéerna till dekoren och den fungerar fint. Pjäsen utspelas till största delen på en terrass. Maj-Lis Granlund, som varit med från början till slutet, har denna gång fåll regissera ett gäng, som till stor del är ungdomar. De unga visar att de kan om de får.

Ett 100-tal personer hade vågat trotsa regnet vid premiären och del var en tacksam publik som hade lätt att skratta, vilket var precis vad aktörerna behövde. Regnet hällde ner under de första och sista scenerna, däremellan uppehåll. Vädergudarna grät.

Charles (Stefan Sjöholm) har svårt att få sagt vad han har på hjärtat åt sin hjärtas dam (Johanna Lindén). Detsamma gäller för Jack (Bo Nylund) åt väninnan (Katarina Nilsson skymd).

Felinriktad amatörteater

— — —

Charleys Tant i Juthbacka Teaters tappning — ett typiskt exempel på den finlandssvenska teaterns håglöshet om man får tro Rolf Söderling. Förstoring.

— — —

Vädrets makter gick emot
SOMMARTEATRARNA
— men publiken svek inte

4 000 såg Charleys Tant

Den enda gruppen från i somras som inte spelar teater nästa sommar är Juthbacka Teater. På grund av älvutbyggnaden tvingas man nu att hålla upp en tid.

— Men inte går vi i graven för det, säger Carita Häger. Vi flyttar inomhus till Bio Scala, som vi nu börjar renovera och bygger om till teater.

Sen kommer vi nog tillbaka till Juthbacka när området blir spelbart. [Nu 33 år senare har man inte gjort det.]

— En bra avslutning på den 14-åriga traditionen hade man i år med ”Charleys Tant”. Drygt 4 000 personer har besökt föreställningen trots regnet.

— Trots alla förståsigpåare som inte varit nöjd med vårt pjäsval, kan vi ju ändå konstatera att vi inte satsat fel, säger Häger. När man sysslar med amatörer och frivillig publik måste man rätta sig efter det. Det ska vara roligt att spela, roligt att se.