Juthbacka teaters föreställning 1982–83

Titus Rödtopp

Teater i sommar på sju platser

— — —

Nya produkter för året är ”Ur bykistan” i Petalax, ”Titus Rödtopp” i Nykarleby och ”Rasmus på luffen” i Jakobstad. I Molpe kommer tulavipp-gänget att bygga ut handlingen i ”Strykartempor och folksforor” en del. Rasmus är inte specialproducerad som sommarteater. Den har spelats inomhus i vinter, men nu skall pjäsen byggas ut till ett ”helaftonsprogram”.

Det kommer förstas att bli intressant att följa med hur nykomlingarna i Petalax och Jakobstad lyckas. Trots det vågar jag tippa att årets intressantaste nyproduktion görs i Nykarleby. Majlis Granlund lovar ett färgstarkt, glatt och roligt sånglustspel — ”vår version av Vita Hästen”. Sannolikt årets publiksuccé bland sommarteatrarna.

— — —

Titus Rödtopp i Nkby:

Vår version av Vita Hästen

Pjäsen som Juthbacka Teater tar upp i år heter Titus Rödtopp. Det är ett sånglustspel skrivet av Johann Nestroy. Ulf Grahn har bearbetat och översatt. Det är en österrikisk pjäs och den hade urpremiär på Theater an der Wien år 1840. — Det här blir vår version av Vita hästen, säger Majlis Granlund, som även i år svarar för regin. — Eller ”Vita gässen”, ändrar hon sig, eftersom en av huvudpersonerna är gåsvakterska, eller möjligen blir hon ankvakterska.

Pjäsen handlar om den rödhårige Titus, som alltid blir trakasserad för sitt röda hår. Men med sin kvicktänkthet och med lite tur klarar han sig ur de flesta knipor. Handlingen vill aktörerna inte berätta om.

Dekoren görs av Harry Öhman. — Dekoren blir fin, lovar Bo Kronqvist (aktör). — Majlis och Harry har kommit att utgöra ett bra team på Juthbacka Teater.

Dräkterna ska man försöka få låna från olika håll. Wasa Teater har lovat att låna ut en del, och sedan syr man om de kläder som Juthbacka Teater har eller gör nya. Pjäsen ska inte förläggas till någon speciell tid, utan det som händer ska man kunna passa in när som helst.

Håkan Streng ska göra ny musik till sångtexterna. Han kan däremot inte i år medverka så Lars Enqvist tar hand om ackompanjemanget.

Gänget har haft det lite besvärligt i år. Man har haft svårt att hitta en lämplig pjäs. Men då sist lossnade det med Titus Rödtopp. Man ville ha en rolig pjäs nu efter Törnrosa. Sen har manockså haft problem med rollbesättningen. Särskilt avsaknaden på manliga aktörer har varit stor.

Man är mycket tacksamma över att Majlis Granlund kunnat ställa upp även i år, trots att hon har haft fullt upp med inspelningar i Sverige. — Men det är så kolossalt roligt, skrattar hon.

Premiär blir det den 16 juli. Tio föreställningar blir det. Sista föreställningen blir den 1 augusti.

Som alla tidigare år utlovar Majlis Granlund succé även den här gången. Och vackert väder under föreställningarna lovar hela Juthbackaensemblen.

Ännu är man inomhus och ännu har man manus i handen, men snart får Boris Bränn, Malin Aspfors, Ann-Christin Bränn och alla de andra ta plats på spelstället nedanför Juthbacka. T.v. Majlis Granlund och t.h. sångtextförfattaren Håkan Streng. Förstoring.

Underhållande komedi kring Titus kalufs och Salomes röda hår

Att med stilla vemod acceptera sin röda hårfärg som ankvakterskan Salome (Katarina Nilsson) är en sak. Att ständigt vara i uppror mot alla pikar och elakheter p.g.a. hårfärgen som Titus Rödtopp (Boris Bränn) är en annan sak. Det får man erfara i årets Juthbacka-komedi ”Titus Rödtopp”. Uppror kan leda till mycket, i Titus fall heter ödet frisör Marquis (Bo Kronqvist). Han ger en peruk i gåva som tack för att Titus räddat hans liv. Den nya hårfärgen gör att Titus blir omsvärmad av kvinnor och han tar vara på chansen att sko sig väl. Det kunde ha gått bra om han inte av misstag fått på sig fel peruk. Så småningom blir han avslöjad och allt går ut över honom själv. Men allting slutat gott — också Titus tycker att lika barn leka bäst.

Det är en mycket underhållande komedi, som Juthbacka Teater plockat fram detta år. Man måste dock koncentrera sig för att hinna med i framför allt Titus' snabba och humoristiska ordflöde. Boris Bränn i titelrollen har en härlig mimik och lever verkligen in i sin roll. Det som störde mig mest var hans vandrande fram och tillbaka. Katarina Nilsson som Salome agerar på ett sätt som får en att tänka på en kommande stjärna. Hon må vara förlåten det lilla leendet vid svimningen. Anci Holm som trädgårdsmästarinnan gör fint ifrån sig i de många växlingarna i sinnesstämningen.

Men det är inte endast dessa personer som bidrar till att göra komedin lyckad. Hela 21 namn finns i programbladet och Maj-Lis Granlund har drillat hela sällskapet väldigt fint, inklusive ankorna, som fridsamt kvackade framför publiken efter sitt framträdande. En viss stelhet, kanske rädsla att spela ut, fanns hos några aktörer. Premiärnervositet?

Musiken är av stor betydelse i komedin. Den har till stor del gjorts av Håkan Streng, som medverkar som ackompanjatör och i pjäsen som trädgårdsdräng. Inte enbart solosång förekommer, växelsången som förde handlingen vidare var intressant.

Dekoren är en sak för sig. Den ger genast en stämning av Mellan-Europa med stamrosor och andra blomsterarrangemang. Vridscenen har delats upp i tre interiörer. De scenbytena fungerade perfekt. Harry Öhman är ansvarig för dekoren och man måste nog anse att han lyckats ge hela pjäsen en riktig stämning.

I förväg meddelade Juthbacka Teater att man detta år lagt stor vikt vid peruker. Man har fått hjälp av Hilkka Jaskari från Wasa Teater. Och peruker och frisyrer var mycket iögonenfallande. De bidrog i allra högsta grad till att få fram helheten.

Ljudåtergivningen är alltid ett problem utomhus. Så också nu. I första akten gick man miste om många repliker, eftersom ljudet kom och gick. Det jämnade ut sig efter pausen även om någon mikrofon hela tiden tog upp blåsten. Lyckligtvis hade man bättre tur med vädergudarna. Solen sken över välfylld läktare.

Förresten, vet någon vad ”vegetera” betyder. Om inte — gå och se Titus Rödtopp och hör förklaringen direkt från honom.

”Henne vill jag ha, för hon har också rött hår” förklarar Titus (Boris Bränn) om Salome (Katarina Nilsson). Förstoring.

Hygglig teatersäsong

De österbottniska sommarteatrarna kan redovisa en hygglig säsong vad publikanslutningen beträffar. Mest publik har man halt i Närpes och Nykarleby. De som spelade senare på säsongen, Nykarleby och Teater-Jacob, hade hela tiden bra väder med jämn publikanslutning. I Närpes och Korsholm inställdes helt en föreställning medan en annan spelades i regn inför fåtalig publik.

— — —

Rödtopp kommer igen

— Folk räknar nog med att vi skall spela Titus Rödtopp ett år till, säger Bo Kronqvist i Juthbacka Teater. Det har ju blivit vanligt att sommarteatrarna spelar en pjäs två år. Det är nödvändigt också för att få ekonomin att gå ihop. Det andra året jämnar man ut den förlust man vanligen gör det år pjäsen sätts upp.

Ungefär 3 000 personer såg årets uppsättning av Titus Rödtopp. Det betyder ungefär 400 personer per föreställning. Vid sista föreställningen var det närmare 500 personer.

— Glädjande för oss är att nykarlebyborna allt mer finner vägen till teaterläktaren, säger Kronqvist. Inte minst de som bor här enbart på sommaren. Det betyder att vi håller på att få stampublik. Vi har haft mest folk på onsdagskvällar och det är publik som inte kommer särskilt långväga ifrån.

Hela föreställningen filmades av när-tv i Nykarleby. Förutom här i Nykarleby kommer Rödtopp att visas även i Närpes. I gengäld kommer vi att få se Närpes teaters föreställning Mellan sol och mylla i vår när-tv.

Titus Rödtopp

— Lyckligtvis har vi samma besättning i år som i fjol, säger Boris ”Titus Rödtopp” Bränn.
     — Efter fem—sex repetitioner borde vi ha läget under kontroll.
     Juthbacka Teater kör alltså ”Titus Rödtopp” andra året i följd.

[Samma bild som 1982.]

Juthbacka Teater

Den första juli kommer nypremiären på det lättsamma sånglustspelet om den rödhårige Titus Rödtopp.

Man har tänkt ge sex föreställningar fram till den femtonde juli.

— Visserligen förekommer det kolossalt många hembygdsfester vid den här tidpunkten, men om vi får ihop till 300—400 per föreställning är vi nöjda, säger Boris.

— I fjol var vi nöjda med publikmängden, ca 3 000 personer såg ”Titus Rödtopp”.

Liksom i fjol är det Maj-Lis Granlund som står för regin och det enda som återstår är tydligen att ”putsa” fjolårsprestationerna.

Pa tal om putsning så skall man också piffa upp dekoren som stått ute under bar himmel sen i fjol. Men det klarar man galant före den första juli.

Titus Rödtopp

Om våra fördomar mot folk som är annorlunda, handlar den österrikiska pjäsen Titus Rödtopp, som går för andra säsongen på Juthbacka Teater i Nykarleby.

Som av titeln framgår handlar det den här gången om våra fördomar mot rödhåriga, men fördomarna kunde gälla vilken avvikelse som helst. Detta gör att pjäsen, trots att den nu har cirka 140 år på nacken, fortfarande är lika aktuell som då den i tiden skrevs av Johann Nestroy.

Vad man mest förvånas över i Juthbacka-uppsättningen är att man bland nykarlebyamatörerna lyckats finna aktörer som passar de flesta rollerna som hand i handske. Detta trots att man denna gång rör sig i en så främmande miljö som i österrikiskt 1800-tals slott.

Boris Bränn i rollen som Titus når i de bästa stunderna upp till nivåer som kan jämföras med Poppe eller Kulle. För att inte tala om den söta Salome, lika rödhårig hon, gestaltad av Katarina Nilsson. Totalt medverkar ett 20-tal aktörer i uppsättningen.

Under nypremiären senaste fredag infriades inte regissören Majlis Granlunds löfte om en regnfri tillställning. Premiären, som var den trettonde i Juthbackas historia, drabbades av ordentligt skyfall i pausen. Publiken hade dock hunnit bli riktigt sugen på att se hur det gick för rödtoppen och lät sig inte skrämmas av ett hällregn och lite åska.

Aktörerna kunde ju inte vara sämre och skådespelet gick vidare under dyblöta förhållanden. Och då den rätta spelglädjen finns, låter den sig inte släckas av lite blötväder.

Publiken satt som sagt troget kvar och för den bravaden tackade Juthbacka-skådisarna med en applåd vid finaluppställningen. Och som socker på botten sjöng publik och aktörer refrängen ”Varför skulle man bli irriterad ...” tillsammans från — som Bo Kronqvist uttryckte det — de dyblöta programbladen. Titus Rödtopp ges denna sommar i sex föreställningar. Den andra föreställningen, vilken gavs senaste söndag, var speciell såtillvida att den tolkades till teckenspråk.

Rödtoppen Titus (Boris Bränn) har just räddat Monsieur Marquis (Bo Kronqvist) från en olycka. Den belöning som olycksfågeln ger räddaren får en avgörande betydelse för rödtoppens olyckliga leverne. Förstoring.