Krönika.

Nykarleby, den 25 juli 1928.

Man kunde naturligtvis här liksom överallt annanstädes utbrista i jeremiader över den urusla väderleken, den kalla och blåsiga sommaren. Jag tror dock den varit varken bättre eller sämre än i södra Finland. Men faktum är att växtligheten går ytterst långsamt framåt. Allt sådant, som behöver sol och värme, för en tynande tillvaro och vill ej utvecklas trots de långa dagarna och de ljusa nätterna. Man ser det främst på potatislanden och köksväxtodlingarna. De äro mycket efter sin tid.

Vore man astrolog, kunde man tro, att denna sommar särskilt står under den kalla och blåsiga Jupiters inflytande. Men så är knappast fallet, om man får tro almanackan. Den klara Venus, den regniga Merkurius och den heta Saturnus tyckas spela ungefär samma roll. Den sistnämnda regerar ännu dagen efter sjusovaredagen. Kanske få vi då varmare. Solen är ju också allt sedan rötmånadens början i lejonets tecken, vilket brukar betyda detta. Vi ha numera lyckligt passerat den s. k. fruntimmersveckan, vilken emellertid börjar med Fredrik och slutar med Jakob, som vardera voro kända för sin stora svaghet för det evigt kvinnliga. De höra sålunda på sätt och vis med till fruntimmersveckan, som gjort skäl för sig och ej heller givit någon synnerlig värme.

I segelpaviljongen ute på „Loppan” firade man Fredrik med en muntert flammande brasa i den öppna spiseln, vilket var betecknande för sommaren. Men humöret hölls emellertid uppe tack vare de historier, som ymnigt serverades av en vitsig landsortsmedlem av sällskapet ”Ägir”, och tack vare den rikliga kvällsvarden, som ställdes fram av Lovisa, ehuru hon underligt nog icke hade sin namnsdag under fruntimmersveckan, utan får fira den först långt senare, då sommaren redan sjunger på sista versen.

När man sedan i den skymmande sommarkvällen lade ut från ”Loppan” och styrde över mörkblå vågor, som tedde sig höstliga, var förnöjelsen allmän och trots det att den tidigare nämnda medlemmen av sällskapet icke tyckte sig hava blivit tillbörligt uppskakad av damerna. Det vilade frid och försoning över det hela, också över naturen, ehuru sjön icke vilade lugn och regnet föll i glesa droppar Men en alltför gråtmild himmel.

Det har annars varit en stilla sommar här i staden, kanske alltför stilla i mångens tycke. Ingenting har förekommit som brutit enformigheten, inga fester och dyl., om man undantar den lyckade sång- och musikfesten i slutet av maj. Annat var det i fjol. Då hade vi här militärinkvartering till stor förnöjelse för stadens unga damer, kristligt ungdomsmöte, en kristlig sång- och musikfest samt Vasa nations sommarfest, som firades ute på Loppan, och vid vilken mag. Artur Eklund ännu lät höra sig både på vers och på prosa, glad och käck. Nu ligger han djupt under mullen på Pedersöre kyrkogård, där hans nationskamrater i år avtäckt en vård på hans grav. Så är allt förgängligt i detta livet. I dag röd, i morgon död.

Vi hade även här senaste sommar på besök en lektor på indragningsstat, som med sin vackra sång och sitt glada humör satte liv i spelet, allt, vart han kom blev det sång. Vid en utflykt till Fäboda hade han knappast varit där en halv timme, innan han bland kurgästerna fått ihop en sångkör, som under hans ledning utförde flere vackra sånger. Serenader saknades ej heller på vissa bemärkelsedagar. Sådant var livet här senaste sommar.

Vill man nu få fram någonting anmärkningsvärt, måste man gripa djupt i livets allvar och tangera sådant, som rör det allra högsta. Det religiösa intresset är i vissa kretsar starkt framträdande och tar sig uttryck och former, som ej kunna undgå att väcka uppmärksamhet. Så fick man för en tid sedan bevittna, huru som några aktade medlemmar av detta samhälle läto döpa sig i älven. Iklädda sina dopdräkter stego de ned i vattnet och blevo där döpta av en baptist- eller frikyrklig predikant.

Helt säkert fordras det en stark övertygelse, för att man skall underkasta sig någonting sådant, utan att frukta det löje man därigenom ådrager sig i mångas ögon. Det fordras, såsom skalden säger, mod att dra det plagget uppå. Det hela är en kulturbild, betecknande för tiden.

I sammanhang härmed kan nämnas, att kyrkans uppsnyggande jämväl tryckt sin prägel på stadens fysionomi under sommaren. Då gudstjänsterna hållits på Kristliga folkhögskolan, har livet inne i staden även om söndagarna varit mera stilla än vanligt. Så vitt man nu redan kan döma, kommer kyrkan att ta sig bra ut, när den blir färdig, vilket är meningen i september, då här skall bli biskopsvisitation. De gamla takmålningarna, som redan äro renoverade, göra sig väl och verka dekorativt. Meningen är att jämväl återställa de gamla målningarna på orgelläktaren. Det gamla kommer sålunda till heders. Hedra din fader och din moder och dig skall väl gå och du skall länge leva på jorden.

En sak, som sysselsätter de kommunala myndigheterna f. n. är frågan om det nya tuberkulossjukhuset för svenska Österbotten. Beslutet om inrättandet av ett sådant är redan fattat, men platsfrågan är ännu öppen. Ett flertal platser äro på förslag, men det ser ut, som om meningarna skulle begynna samla sig närmast omkring tvenne orter nämligen Keppo gård och Kovjoki. De flesta Nykarlebybor hålla på den senare orten. Detta icke endast av lokalpatriotiska skäl. Själva stället erbjudet nämligen många och stora betingelser för ett dylikt sanatorium. En höglänt furumo i närheten av stationen med riklig tillgång till gott vatten, utmärkta, och bekväma kommunikationer samt andra fördelar. Påtagligen ha även de andra platserna sina fördelar, vilka dock äro svåra att uppskatta för den, som ej sett dem. I Nykarleby hoppas man emellertid livligt, att Kovjoki skall segra i konkurrensen.