Ett anmärkningsvärt restaureringsarbete av gammal kyrkokonst, som i dessa dagar fullbordats, är framtagningen av de gamla, från omkring 1750 härstammande målningarna å balustraden i Nykarleby kyrka. Arbetet har fullbordats av de på området förfarna intendenten vid Åbo konstmuseum Axel Haartman och sakkunnige Karl Nygrén. De gamla målningarna äro åter friska i färg, sådana de i tiden varit. Före det nu utförda arbetet voro de överstrukna med grå oljefärg, med tjock spackling mellan denna och de ursprungliga färgskikten. Om deras värde giver Axel Haartman i Å. U. en sakkunnig skildring.

[Foto: Johannes Schalin, Åbo museicentral, Finna.fi. Bilden sammanfogad av två och lite restaurerad. Årtal uppges till 1900–1905, men eftersom Schalin dog i början av 1906 och orgeln tillkom 1909, måste någon annan ha fotograferat.
(Inf. 2022-03-24.)]

*

I det avsnitt av ”Finlands konst” som behandlar 1700-talets konst, nämner K. K. Meinander, att den svenska målaren Daniel Hjulström 1740 i Närpes kyrka utfört en serie numera försvunna målningar och att han de följande åren anlitades även i Nykarleby. Han utförde där ”bl. a. en altartavla samt främst i taket, bilder till Johannes Uppenbarelser, sakrala ”tankemålerier” med bastanta änglar hålland språkband för att förklara bildernas betydelse, och med de besynnerliga framställningen av Treenigheten, en av cirklar, trianglar m. m. sammansatt figur, som i sinnrik anordning åskådliggör, att ”Fadern är icke Son, Son är Gud” o. s. v. Bilden synes ha slagit an på samtiden, ty ännu samma år 1749 fick målaren beställning på en kopia av den för Alavo kyrka. Han arbetade för övrigt långsamt och även efter samtidens dom illa, så att både altartavla och takmålningar samt även den av Hjulström påbörjade predikstolen 1759 fullbordades av Johan Alm. —”.

Författaren omnämner icke de nu framtagna läktarmålningarna i Nykarleby kyrka, vilka förövrigt under årtionden varit dolda under ett tjockt lager av grå oljefärg. För den, som icke sett altartavlan och takmålningarna, är det svårt att anställa någon jämförelse eller över huvud taget fatta position till frågan om Hjulströms faderskap, men med all sannolikhet kunna bilderna tillskrivas honom. Det vore onekligen orätt att stämpla dessa framställningar av apostlarna eller de sex allegoriska målningarna som mästerverk, men om Hjulström är upphovsmannen, drager man sig dock för att underskriva samtidens och Meinanders hårda dom, ty bland apostlarna finns fyra, utförda i något större format än de andra, vilka icke sakna hållning och uttrycksfullhet. Tyvärr är det just dessa, som varit värst utsatta, men det välbevarade huvudet i bilden av S. t Iacobus Major och draperibehandlingen i S. t Judas Tadeeus visa att målaren, om det nu är samma man som utfört de övriga apostlarna, dock ägde en viss blick för de konstnärliga kraven.

Såsom synes opererar målaren med högst en figur, när han icke nöjer sig med någon byggnad, blommor eller sammanställningen av ett par symboliska föremål. Här ha vi åter en omständighet, som ställer kyrkointeriören med dess talrika figurer på en plats för sig. Men det finnes bland Nykarleby-målningarna ännu en, som skiljer sig från mängden, den på en lång och smal pannå målade framställningen av nattvarden. Här har ju formatet, som tillåter endast halvfigurer, erbjudit vissa svårigheter, men de försvara icke den ganska planlösa sammangyttringen av lärjungarnas gestalter kring Frälsaren. Här finnes knappast något av det, som ger de fyra stora apostlafigurerna en viss värdighet och kraft, men väl en god portion av svagheterna i de andra målningarna. Bilden får dock ett speciellt intresse genom att den är utförd på en tidigare målad komposition, av vilken man kan erinra centralpunkten, strålomgiven gyllene kalk. Knappt skönjbara konturer visa kring denna ett system av böjda linjer och strålar. Från vilken tid härstammar denna övermålade bild? Går den tillbaka till Nykarleby gamla träkyrka från sextonhundratalet varav, såsom Meinander i ovanciterade arbete meddelar, några rester bevarats i den nuvarande kyrkan i blomstermålningarna samt i De vise männens tillbedjan, och är de i så fall en detalj av någon större bild?

De nu återställda målningarna äro ju, såsom redan framhållits, icke några mästerverk, men de förtjäna väl att bevaras, och de skola utan tvivel med sina av tiden dämpade och mörknade färger och sina silverrosetter burna gyllene medaljonger skänka interiören ett välgörande tillskott av dekorativ kraft.