KARI APPELGREN


Om den skulpterade och målade inredningen
i svenska Österbottens kyrkor

[Ur Svenska Österbottens historia del V]

Ifråga om kyrkoinredningen är den geografiska avgränsningen till Svenska Österbotten inte en naturlig indelning, eftersom belägg på de hantverkare, som arbetat i kyrkorna — i synnerhet när det gäller äldre tid — vanligen inte enbart begränsat sig till området Svenska Österbotten. Utmed den kustremsa, som kallas Svenska Österbotten, ligger ett drygt trettiotal kyrkor. Församlingarnas storlek och ålder är mycket varierande. Vi har de medeltida, först mycket vidsträckta moderförsamlingarna Närpes, Mustasaari och Pedersöre, därnäst församlingarna i de växande och resursrika städerna, som grundades under skeppsbyggeriets blomstringstid på 1600-talet: Vasa [1606], [Gamla] Karleby, Nykarleby [båda 1620], Kristinestad [1649], Jakobstad [1652] och slutligen sådana mindre församlingar, som spjälktes ut ur moderförsamlingarna under 1600-, 1700- och 1800-talen.

De mest påkostade momenten i kyrkorummets inredning inskränkte sig till altaruppsatsen, predikstolen och belysningsanordningarna, det vill säga ljuskronor, lampetter och ljusstakar. Härutöver kan man finna en del dyrbara och intressanta objekt bland nattvardskärlen och sporadiskt bland de kyrkliga textilierna.

Inredningsarbetena i trä och de målade dekorationerna borde man kunna knyta till lokala hantverkare eller yrkesmän/specialister. De senare har i allmänhet varit verksamma i ett omfattande område, en landskapsdel, ett län — ibland har deras verksamhet till och med sträckt sig utanför landets gränser, till Sverige. I flera fall har hantverkarna kommit från Sverige eller fått sin utbildning där.

Armaturen och textilierna har ofta blivit beställda långväga ifrån, nattvardskärlen har ibland tillverkats i närmaste stad men visar sig inte sällan vara beställda från Stockholm.

Jag har försökt koncentrera min beskrivning till de föremål, som kan sammanföras i större grupper och bilda sammanhang. Det faller sig lättare att behandla målade och snidade alster av sådana hantverkare, som haft en större produktion, vars handstil man kan känna igen och vars alster kan ge anledning till jämförelse, det vill säga sådana upphovsmän, som det varit möjligt att spåra i kyrkoarkiven och sammanställa med bevarade alster.



MEDELTIDEN, POLYKROM SKULPTUR I TRÄ

I Österbotten känner man till sex stenkyrkor som byggts redan under medeltiden. Av dessa låg tre i Svenska Österbotten: Karleby, Pedersöre och Mustasaari. Mot slutet av medeltiden bildades t.ex. Vörå moderförsamling och flera kapellförsamlingar, för vilka man byggde träkyrkor. Det finns ca 40 medeltida träskulpturer bevarade från Svenska Österbotten, däribland ett helt altarskåp [i Vörå]. Därför kan det vara motiverat att försöka sammanställa en presentation av medeltids skulpturerna från vår landsdel.

[I Nykarleby kyrka finns inga medeltida polykroma skulpturer, men dock Sankt Olof i Jeppo. I Munsala kyrka finns Johannes döparen, en biskop, sannolikt Johannes evangelisten och Anna, själv tredje.]

[Sid. 637—39.]



RENÄSSANS OCH BAROCK

Predikstolar och altaruppsatser
Redan 1571 års svenska kyrkoordning föreskrev — vid hot om laga böter — att varje kyrka skulle ha en "skickelig predikstol å lämplig plats".l) Fastän Svenska Österbotten redan på 1500-talet hade fem församlingar, finns här ingen predikstol från denna äldsta tid bevarad. Så gamla predikstolar är ytterst sällsynta. Endast en, i Hattula kyrka, finns bevarad i Finland.2)

Det var ju under loppet av 1600-talet, som den svensk-österbottniska kusten fick sina första städer: Vasa, Gamlakarleby och Nykarleby och något senare Jakobstad och Kristinestad. Vi har hela fem predikstolar från 1600-talet bevarade i Svenska Österbotten, och Karleby landsförsamlings predikstol är äldst av dessa. Städerna växte till. En allmän högkonjunktur och företagsamhet präglade Sverige under 1600-talet och märktes också i vår landsända. Nya kyrkor byggdes, gamla utvidgades och en mängd dyrbara inventarier donerades till kyrkorna.

Arkivaliska uppgifter om 1600-talets kyrkoinredningar är föga upplysande. Om det kyrkliga inventariet består av donationer, så ingår det i allmänhet inte några uppgifter om detta i kyrkornas räkenskapsböcker. Men ibland kan en inskription på själva föremålet ge en upplysning om donatorn och tidpunkten för donationen. Hantverkarens namn kommer däremot nästan aldrig fram i inskriptionen. Vår kunskap om de hantverkare, som arbetade på landsorten och i småstäderna i Finland är likaså bristfällig. I magistratshandlingarna kan man slumpvis leta sig fram till något hantverkarnamn, men det är mycket sällan som man med säkerhet kan anknyta ett föremål till detta namn, trots att det på denna tid inte fanns många hantverkare att välja emellan.

Genom den generösa seden att skänka antikverade, ur bruk gångna inventarier från moderkyrkorna till mindre bemedlade kapellförsamlingar, har några flera exempel på gammal inredning kunnat bevaras till vår tid än kanske annars hade varit fallet.

Under 1600-talets högkonjunktur i Sverige byggdes en mängd nya kyrkor, äldre kyrkor tillbyggdes och omformades såväl till det yttre som till interiören. En hel del nya inventarier anskaffades.

Medeltidens altarskåp hade varit flyttbara. Ofta fanns det flera altaren i samma kyrka. Under renässansen och barocken blev de mäktiga altaruppsatserna en del av den fasta inredningen.

Altaruppsatserna från renässans och barock har nära anknytning till arkitekturen, deras uppbyggnad påminner om tidens husfasader och portaler med sin indelning i flera våningar, åtskilda av profilerade arkitraver och indelade i rundbågsfält och nischer, som flankeras av pilastrar och kolonner. Altaruppsatsens huvudmotiv, hos oss ofta en målad tavla med något av de heliga sakramenten eller något ur Kristi lidandes historia som motiv, hade en dominerande plats i mitten, ofta med mindre tavlor ovanför och nedanför uppbyggnaden. I 1400- och 1500-talets Italien beställde man epitafier, d.v.s. gravmonument över furstar och märkesmän, av tidens framstående arkitekter och skulptörer. Dessa monument har i sin utformning ofta mycket gemensamt med altaruppsatserna, de fick en parallell utveckling.

Flera av altaruppsatserna i Sverige-Finland representerar en holländsktysk omformning av italienska renässans- och barockförebilder. I flera fall visar det sig, att bildhuggaren inflyttat från Tyskland.3) Hela kulturlivet i Sverige, särskilt i städerna, var under 1600-talet starkt influerat av tyskt och holländskt. I förteckningarna över borgare och hantverkare i städerna, finner vi under denna tid många tyska, någon gång även holländska namn.4)

[Sid 665 f.]

Daniel Hjulström och takmålningarna i Nykarleby kyrka
Kyrkan i Nykarleby, uppförd 1708—1710, är den kyrka i svenska Österbotten, som hos oss bevarar de mest utarbetade takmålningarna. En besökare som kommer in i denna kyrka slås med häpnad över de rentav våldsamt kraftiga molnformationer, som pryder taket. Kyrkorummet ger genom takets utstyrsel intryck av att vara betydligt större inuti, än man kan bedöma, när man betraktar byggnaden utifrån. Taket är tunnvälvt och bindbjälkarna är bevarade. Dess bottenfärg är vit.

Interiör från Nykarleby kyrka, där taket med Daniel Hjulströms målningar dominerar.
Foto Gunnar Bäckman.

[Här ersatt av foto av FL, juli 2005 där taket efter den senaste renoveringen EJ domineras av Hjulströms målningar utan av i och för sig eleganta belysningsarmaturer, men här ytterst olämpliga. Så såg det ut förut.]

Detalj från mitten av kyrktaket med Fredrik I:s monogram och den fallna staden Babylon uppochner.
Foto Gunnar Bäckman.

[En teoretisk triangelkomposition över treenigheten. Foto: Mikaela Nyman. Förstoring.]

Mitt i taket har målats två stora rundlar med Fredrik I:s spegelmonogram och en teoretisk triangelkomposition över treenigheten. Den sistnämnda omges av en molnkrans, från vilken 12 trumpeter ses blåsa ut psaltarcitat. Alla dessa textband börjar med ordet Lofwer. I hörnen av denna komposition har konstnären målat fyra mindre rundlar med bibelcitat inom lagerkransar. Omkring dessa rundlar har han målat svävande änglar, som håller horn eller andra attribut och i anslutning textblad med citat ur Uppenbarelseboken. Vi ser bl.a. en ängel, som bär på en stor nyckel och en grov kedja. På dessa textblad läser vi: Jag såg en ängel nederströmma af himmelen, han hade nyckelen till afgrunden, och en stora kiädio i sine hand Up.B.20.1. En sittande figur med kungakrona på huvudet och ett klot stött på knäet har texten Och jag såg och si, en hvit sky, och på skynom satt en som lik som menniskiones son och hade på sit huvud en guldcrono Up.B.14. Texten En stark Ängel nederkommer af himmelen klädd med en sky och en regnboga ofwer hans hufvud och en öppen bok i hans hand. Ibid 15,16 finns också illustrerad.

Bolmande vertikala molnformationer ses sväva in mot mitten av taket.

Molnen är målade i valörer från nästan svart till ljust grått. Mässingshornen har målats med ockragul färg. Bottnen i kransarna mitt i taket är blå och änglarna är klädda i blått, rött och gult. Texterna och ornamenten är mycket säkert utförda, medan figurerna har en naiv prägel och en oförskräckt, klart dekorativ verkan.

Av kyrkoräkenskaperna framgår, att målaren Daniel Hjulström från Sverige har utfört målningarna.18) Sven Axel Hallbäck har stött på samme Hjulström som kyrkomålare i Östergötland redan på 1730-talet. Han dekorerade då bl.a. Trehörna kyrka med bibelspråk och evangelistbilder. Dessutom har han målat i Sankt Larskyrkan i Linköping (riven 1799) och utfört takmålningar i Hallrida kyrka i Jönköpings län år 1742. Sven Axel Hallbäck karakteriserar Hjulströms arbeten som mycket originella med ett djupsinnigt symbolspråk, fastän han utnyttjade ganska kända kompositioner.19) I boken om Johan Alm, en hantverksmålare i Vasa, har jag behandlat figurerna på läktarskranket i Nykarleby, vilka också är målade av Daniel Hjulström, som arbetade i Nykarleby 1749—52 men som lämnade sitt arbete oavslutat. Hans uppdrag slutfördes av Johan Alm 1757—59.20)

Men redan innan Hjulström kom till Nykarleby, hade han arbetat 1748—49 i Närpes, där han bl.a. målade den nyuppförda orgelläktaren. Han var då bosatt i Kristinestad och hade med sig en betjänt, som hette Anders Runström.21) På läktarspeglarna i väster målade Hjulström dels motiv med anknytning till musiken, de sex inramade tavlor, som skall beskrivas härnedan, dels texttavlor på vilka det stod upplysning om allt arbete, som gjorts i kyrkobyggnaden från det prosten Carlborg tillträdde i maj 1731 fram till 1749.22) År 1749 målade Hjulström en levant eller gardinuppsättning kring altarfönstret, två kartuscher eller tavlor med bibelspråk under samma fönster och namnen på kyrkvärdarna.

[Sid. 702—705.]

Johan Alm
Predikstolen i Nykarleby är skulpterad av Abraham Eliasson och målad av Johan Alm. År 1753 har Abraham Eliasson fått slutlikvid för snickararbetet på predikstolen i Nykarleby kyrka.44) Denne snickare hade arbetat i kyrkan sedan 1751. Han har också skulpterat inramningen kring altartavlan och utfört arbeten bl.a. i Ilmola, Storkyro och Jalasjärvi kyrkor.45) I kyrkorådsprotokollen omtalas både Abraham Eliasson från Runsor och Abraham Runström, tydligen samma person. Enligt Vasa församlings kommunionböcker var snickaren Abraham Runström och hustru Stina Regner bosatta i Vasa åtminstone åren 1761—1768.46)

Predikstolskorgen följer i sin utformning 1600-talstraditionen med sin oktogonala grundform och sina raka sidor. Fem bildfält i formatet 70x30 med text ovanför och nedanför pryder sidorna. Trappbarriären har tre lika smala bildfält; deras övre och nedre kant följer trappans stigning. Också dörren pryds av en bild, som mäter hela 118x61 cm. Mellan bildfälten står kolonner, som har förgyllda, korintiska kapitäl och postament, som bärs upp av förgyllda volutkonsoler. Den profilerade kransen har bruten kontur, kanten skjuter fram över varje pelare. Ljudhimmelns kant har en liknande kontur. Dess kupol är mot vanligheten genombruten, den har alltså öppet tak. Taket består av dubbla volutbyglar och mellan dessa flata korsande slingor.

I kyrkorådsprotokollet 20 mars 1757 heter det, att Johan Alm antogs för att "komplettera altartavlans förgyllning samt predikstolens förgyllning och målning".47) Denna predikstol torde ha varit ett av Alms mest krävande arbeten i kyrkan, kanske den mest självständiga dekorering han gjort. Jag gör här ett referat av den mera detaljerade beskrivningen av predikstolen i mitt arbete Johan Alm, en hantverksmålare i Vasa.48) Predikstolen är målad med marmorering i ljusgrått. De profilerade ramarna kring bilderna är förgyllda. Ovanför och nedanför bildfälten löper en svartmålad text med gotiska bokstavstyper på vit botten. I spegelfälten avbildas allegoriska figurer, män och kvinnor bärande symboler: kors och kalk, palmkvist, ymnighetshorn. I landskapet kring gestalterna ses träd jämte byggnadsruiner. Figurerna är klädda i blå, röda och vita tygrika dräkter, och de har alla rosiga kinder.

Tydligen har dekorationer, i vilka symboler för dygderna gestaltats, förespeglats den som komponerat bilderna. Det ligger nära till hands att anta, att bilderna utarbetats i samråd mellan prästen och den unga konstnären.49) Några direkta förebilder till dessa framställningar har jag inte lyckats leta fram. Serier av kvinnor symboliserande dygder avbildas i kyrkornas väggmålningar redan under medeltiden. Sådana har t.ex. också bildsnidaren Nils Fluur år 1696 avbildat på en predikstol i Sotkamo kyrka.50) Lars Gallenius avbildade dygder redan några år tidigare i Karlö kyrka. 51)

Man brukar i serien framställa Fides (Troheten), Spes (Hoppet), Caritas (Kärleken), Pietas (Fromheten), Patientia (Tålamodet), Prudentia (Visdomen), Justitia (Rättvisan). Fortitudo (Tapperheten), Temperantia (Måttfullheten) och Castitas (Kyskheten).52) Alms bildsvit är ingen fullständig serie av dygderna, många figurer, som brukar förekomma i dessa är uteslutna, men i stället har han sprängt in Kristus53) och Moses i bildraden. Någon av figurerna kan tolkas som representant för två dygder samtidigt.

Predikstolens bildfält är rika på detaljer. Flera av gestalterna har getts en behagfull rokokokaraktär. När Alm målade dessa bilder hade han tydligen intrycken från sin lärotid i Stockholm i färskt minne. Inte i någon av Alms senare dekorationer på predikstolar och läktarskrank kommer den stil, som just vid denna tid präglade inredningsdekorationen i Stockholm, rokokon, så tydligt till uttryck som på hans predikstolsmålningar i Nykarleby.

Johan Alm (1728—1810) flyttade år 1761 med sin familj till Vasa.54) Han fick sitt mästarprov år 1765 55) och upprätthöll en verkstad i Vasa tills hans son Emanuel (1767—1809) övertog densamma.56) Johan Alm utförde utom sitt arbete i staden Vasa också målningar i Ilmola (1765—66),57) Kvevlax (flera uppdrag 1761—1776),58) Storkyro (läktarskrank med 20 bildfält och predikstol 1771—774).59)