Nykarleby-minnena.

Böra bättre bekantgöras.

I J. T. den 22 augusti pläderar en korrespondent från Nykarleby för ett exkursionshem i Nykarleby i samband med Topeliushemmet [som vid tiden var under renovering]. »Härifrån kunde sedan företas exkursioner till Jutas och Oravais slagfält, till Majniemi på Alörn och till Jakobstad med Runebergs stuga. Vilka möjligheter att väcka det historiska sinnet hos ungdomen och att rikta dess fantasi!» Så klargöres idén.

Härom är bara att säga, att uppslaget är gott och bör med det snaraste förverkligas. Vi äro ense med korrespondenten, då han säger: »Det skulle behövas litet mer liv i spelet, för att Nykarleby även skulle bli en trevlig sommarstad, vilket skulle ernås genom de främlingsbesök och exkursioner, som helt säker Topeliushemmet skulle ha till följd».

Det, som man vid läsningen av denna uppsats åter blir påmind om, det är den omständigheten att, att nykarlebyborna själv ofta glömma flera historiska personer och platser, som äro värde att rikta främlingars uppmärksamhet på. Samma glömska har man tidigare lagt märke till, var gång försök gjorts att presentera Nykarleby och dess minnen, t.ex. resehandböcker, sångfestpublikationer o. a. orienteringar för främmande. Utom de nämnda minnena voro t. ex. kyrkobyggmästarna Rif, bondeståndstalman Petter Klockars och folkkirurgen Jakob Bäck värda att rikta uppmärksamheten på, nämligen på deras hemorter och verksamhet.

Kyrkobyggmästarna Rif i Soklot voro i slutet av 1700- och början av 1800-talen kända som de skickligaste på sitt område både i Finland och i Sverge.

Om Jakob Rif skrev Gustav III: »Jag har bättre och sämre präster, men bara en byggmästare: Jakob Rif». Också Porthan har uttalat sig berömmande om hans arbeten. Jakob Rif har också numera fått en uppmärksammad plats i Finlands konsthistoria och senast i en finskspråkig biografisk handbok, Kansallinen elämäkerrasta IV, där även hans bild ingår. Rifarnas förra hemgård i Soklot borde av dem, som i Nykarleby planlägga exkursioner, sökas upp. Och till vägledning och stöd för uppmärksammandet av deras minne borde det, som är känt om dessa byggmästare, bli omtalat i en »Vägvisare i Nykarleby-nejden».

Detsamma borde ske beträffande Peter Klockars och hans hemgård i Nykarleby, Kyrkoby. I Finlands historia får denna man såsom bondeståndets talman vid Borgå lantdag 1809 ett hedrande omnämnande för den frimodighet, varmed han företrädde Finlands folk inför kejsaren. Han har också ihågkommits av konstnärer, bl. a. i den stora takfrisen på ständerhusets fasad. Och i biografiska handböcker, även i den nyss nämnda, finnes hans levnad tecknad. Men den resande frågar ofta förgäves efter hans hemgård. Åtminstone så mycket som borde göras för att på orten hugfästa hans minne, att en anslagstavla bleve uppsatt på eller invid den bondgård, som han bebott.

Närmast efter Klockars torde folkkirurgen Johan Jakob Bäck i Forsby vara förtjänt av hågkomst. Också denna mans välsignelsebringande verksamhet är känd och uppskattad i hela landet. Men märkligt nog har man veterligen ej gjort något på hans hemort för att hugfästa hans minne. Autobussar föra främmande dagligen förbi Bäcks, Klockars och Rifs förra hemgårdar, men ytterst få ha en aning om, att de resa förbi dessa. Kirurgen Jakob Bäcks levnad och verksamhet håller på att bli helt och hållet glömd. Här är en uppgift för vårdarna av de historiska minnena i Nykarleby-trakten.

Svedbergminnet har sent om sider uppmärksammats på ett sådant sätt, att det kan tjäna som föredöme: minnessten och levnadsteckningar ha åstadkommits. Vi vänta på något motsvarande för de tre nämnda männen. Men vem träder fram för att göra något, så att bl. a. dessa märkesmän i Nykarlebynejden blir bättre kända? Minnen av denna art äro ägnade att leda uppmärksamheten hos det unga släktet på flere viktiga livsuppgifter. Exkursionshemmet får, i den mån också dessa märkesmän ihågkommas, anledning att utvidga studieplanen. Det bör därigenom få ännu större attraktion, än man tänkt sig.