NUFS är den tredje föreningen som presenteras i ÖP:s serie Månadens Förening.
De två tidigare har varit Böle och Kronoby uf.
NUFS förlänas utmärkelsen närmast för initiativet att prioritera de österbottniska dansbanden. |
”VI HAR EN DIGER VERKSAMHET”
• • NUFS — storarrangören som konkurrerar ut alla dansarrangörer norr om Kvevlax?
— Storarrangör — javisst, säger ordförande Ralf Skåtar.
• • Men.
— Vi vill inte konkurrera ut de andra föreningarna . . . även om vi säkert kunde göra det. Vi vill ha kvar det samarbete som byggts upp inom SÖU.
För några år sedan arrangerade NUFS 24 ungdomsdanser.
— Nu har vi systematiskt fått skära ner och är nu nere på bara 13 ungdomsdanser. Och så ordnar vi gammaldans — som en slags serviceform, berättar kassör och ordningsansvariga Richard Ahlskog.
NUFS var den första storarrangören som beslöt sig för att skippa de rikssvenska dansbanden ett tag framöver — och i stället ge de österbottniska banden en chans.
Carita Häger, sekreterare:
— De vanliga blajblajdansbanden från Sverige drar inte mera folk än ett bra österbottniskt band . . . men kostar betydligt mera.
Ger andra en chans
Det är alltså inte enbart av ideologiska skäl som NUFS tagit beslutet sitt — varför satsa mera kulor om det inte ger mera intäkter?
Lie ideologi finns det med i alla fall:
— Om vi tar hit de dyraste och bästa programmen har de mindre föreningarna inte en chans att hävda sig, säger Richard. Vi tycker att vi har ett ansvar för dem också . . . de ska också kunna dansa.
Programlistan för säsongens danser omfattar i stort sett alla de etablerade banden i Österbotten — och så ska uppkomlingarna också få en chans.
— Vi försöker få hit alla österbottniska band, säger Ralf. Ett par höjdpunkter med rikssvenska showband ska eventuellt komma. Janne Lucas Persson — han som bröt benet några dagar före han skulle komma till Nykaabi — är lite påtänkt.
Men vi har lite dåliga erfarenheter av bokningar från Sverige, säger Ralf. Vi har bland annat haft direktkontakt med Gyllene Tider, och de lovade att komma men backade ur och så fick vi Factory i stället.
• Ralf Skåtar är ordförande i NUFS
Stora krav på ordningen
En normal danskväll i Nykarleby drar ungefär 1000 personer, vilket ställer stora krav på ordningsmakten.
— Vi har bra ordningsmän här i Nykarleby. Alla har genomgått kurser. Och vi har bra samarbete med polismakten. Allt det gör att vi har bra ordning här — och det är en förutsättning för att vi ska kunna arrangera stordanser.
—Utan en hård disciplin skulle vi ha misslyckats, säger Richard. En god ordning är en grundförutsättning.
Carita:
— Int kommer he na folk om he e råjsot.
Inom NUFS anser man att ordningen också beror mycket på hurudant program man erbjuder.
— Har vi hård musik har vi större ordningsproblem än om banden spelar mjuk musik, säger Ralf.
Carita:
— Allmänt taget tycker vi att banden borde spela mera Jocke-musik, åtminstone en stund per kväll.
[Jocke var en kanin vars motto var ”Jag vågar stuffa” och som introducerades för att ungdomarna skulle lära sig och våga pardansa. Idén hämtades från Umeå.]
Kom ut och servera!
NUFS försöker aktivt få flera föräldrar med på serveringssidan, dels för att det inte ska bli så betungande för de som redan ställer upp, dels för att det är nyttigt för föräldrarna att var med på en dans.
— De får se var de har sina ungdomar, och själv bedöma om det är positivt eller negativt att ungdomarna är ute och dansar.
— Och så får de se det positiva i att de faktiskt dansar.
—Det borde ge dem bättre kontakt med sina ungdomar.
Tycker Carita.
• Några av styrelsemedlemmarna samlade i Ungdoms- och idrottsgården (plus ett par på tillväxten: Åsa till vänster om pappa Ralf och Jenny i famnen på mamma Carita). Anden Fors, Carita Häger, Ralf Skåtar, Richard Ahlskog, Nisse Kronqvist, Stefan Sandås och Anita Kronqvist. Styrelsemedlemmarna Patrik Palm och Margurite Wikblom saknas på denna bild. Förstoring.
Danserna är viktiga!
Det har ju blivit en hel del ordande om dansande! Och det av den enkla anledningen att danserna är mycket viktiga för NUFS och Ungdoms- och Idrottsgården i Nykarleby.
Det är nämligen dansverksamheten som är en av hörnstenarna i Idrotts- och ungdomsgårdens ekonomi. Det netto som dansverksamheten ger går direkt — minskat med del som NUFS övriga verksamhet slukar — till Garantiföreningen, som sköter gården.
Och det är inga små summor årligen. Där rör man sig med sexsiffriga belopp.
— Det kostar att driva en gård av den här storleksklassen också, säger Ralf Skåtar, ordförande, omkring 120 mark i timmen.
— Inte samlas pengarna på hög här inte.
Kommunen bidrar med 30.000 mark årligen och så en hel del till i form av hyror for Ml:s [Egentligen Arbetarinstitutet.] och skolornas timmar i gården.
Inte betungande
En stor det av driftskostnaderna faller dock på NUFS, är det betungande? Och hur inverkar det på den övriga verksamheten?
— Nä, betungande är det inte, säger Ralf. Och vi har fria händer att driva och utveckla verksamheten som vi vill — Inom ramen för en budget och verksamhetsplan naturligtvis.
— Tidigare hade vi en verksamhetsledare, men nu har vi splittrat upp medlen på tillfälliga dragare för olika verksamheter. De får en symbolisk summa som tack för sina insatser.
NUFS är nämligen inte bara dans.
— Vi har, säger Carita, en diger barn- och tonårsverksamhet
Hon räknar upp volleyboll för flickor, sagogymnastik för barnen. Unihoc som tagit vid efter volleybollen för pojkarnas del, tonårsklubb i Forsby, barnklubb och så discogänget som sköter ruljangsen kring Black Disco.
— Disco är en bra verksamhet, tycker Ralf. När en generation har planerat, inrett och dragit verksamheten en tid är det dags för nästa generation att göra detsamma.
På så sätt håller sig ungdomarna sysselsatta.
Generationsväxlingar
Det där med generationsväxlingar i ungdomsföreningarna är också annars något som är lätt att glömma bort, menar Ralf.
— Generationsväxlingarna är snabba. Man måste ha en systematisk skolning hela tiden.
— På den fronten anser Ralf att NUFS missat en aning i och med att han måste komma tillbaka som ordförande efter att ha varit borta i två år sedan senaste ordförandeperiod.
— Vi har visserligen försökt få in nytt schack, men bara rekryterat bland gymnasister som naturligtvis försvinner bort och studerar efter att de skrivit studenten.
— Generationsväxlingen får inte bli för häftig heller. Det här är så pass stort att vi äldre behöver vara med eftersom vi har erfarenhet av det hela.
Bred åldersskala
Nu har NUFS styrelse en bred åldersskala, ”grömt varierande” som det heter. Yngsta är 16, äldsta är cirka 40.
— Vi har en bra styrelse, vi har livliga och uttömmande diskussioner varje möte.
Den äldre generationen må representeras av Nisse Kronqvist som varit med ända från början — alltså 13 år.
— Man vill it slipp å slut saan an ha komi in i e.
Nisse är viceordförande, dansarrangör och ansvarig för att det finns folk i serveringen varje dans. Ett hundratal personer står bakom serveringsdisken varje år.
— Och plats för flera finns det! Bara att anmäla sig!
Före säsongstarten går en lista ut till alla serveringsmän och -kvinnor, så att de sedan får meddela om de inte har passligt.
— Det har fungerat bra hittills. Det blir ju inte så många kvällar per säsong per person.
Han som är med varje kväll, som kommer först och går sist är Richard Ahlskog, ansvarig för ordningen, kassor och vice gårdskarl. [Runar Anttila var gårdskarl.]
Från den unga sidan kan man plocka Anita Kronqvist från Socklot, som har till uppgift att hålla kontakt med föreningen i Socklot och att hjälpa Nisse att rekrytera mera personal till serveringen.
Stefan Sandås och Anders Fors håller kontakterna till discogänget och är annars med där det händer. Och om inte ryktet vet fel ska det väl bli aktuellt med en ordförandepost för Anders del så småningom . . .
— Man lär sig grömt mycket här, tycker Anders. Lär sig att få gänget med sig, att motarbeta passiviteten. Ansvarskännande.
På det framtida verksamhetsprogrammet står bland annat mera samhällsinriktad verksamhet. Tonårsklubben diskuterar under olika rubriker — och avslutar med disco.
Den kommunala informationen till ”utbyarna” kunde också kanaliseras via ungdomsföreningarna.
— Man kan gärna diskutera olika byproblem inom ramen för ungdomsföreningen och därigenom öka samhörigheten samtidigt som man kan påverka kommunen.
• Richard Ahlskog — med sedan starten
Unihoc —
innesporten!
Vinterns innesport i Nykarleby är Unihoc.
— Senast var 34 pojkar med och spelade, säger Henry Kallvik, som blev skyttekung i SÖU:s turnering och som där blev så biten av sporten att han ställde upp som dragare.
— Nu planerar vi nån slags turnering i januari mellan föreningarna i tredje ringen. Flera föreningar har redan visat intresse.
Mellan 20 och 30 personer är med varje träningskväll i idrottsgården.
— Schacki blev intresserade enbart på grund av SÖU:s turnering, den som vi vann helt otränade . . .
— Det är bra att vi hittade unihocen eftersom intresset för vollybollen höll på att svalna.
— Vi har också funderat lite på pingis men då skulle vi behöva flera bord till. Inte kommer nån hit för att bara titta på när kompisarna spelar
Nu finns bara ett par bord i gården.
• Henry Kallvik — dragare för unihocen
|
