Med anledning av den stundande pingsten sänder jag denna 60 år gamla pingstkria från den 25 maj 1945.


     Pingsten bjöd visserligen på klart väder och sol, men en bitande kall nordan gjorde att naturens fägring tog sig bäst ut sedd genom dubbelfönstrens rutor. Den som ändå vågade sig ut, blev knappast på gott humör av promenaden. Utom att vinden slet i nästippen och trängde igenom den ålderstigna paletån, virvlade den upp ett otal små gula lappar och föste dem i formliga drivor längs trottoarkanterna och husväggarna. Man kunde nästan tro att det var nedkastade flygblad, men vid närmare undersökning visade det sig, att den ursäkten för osnygghet inte dög. Tyvärr var det nog ortsborna själva som stod för utsmyckningen. Lapparna var nämligen omslagspapper från de isklumpar, som folksorgen kallar glass. På vardera sidan om glassförsäljningen fanns visserligen lådor uppsatta för pappersavfall, men ingen tycks komma ihåg dem. Det hela var ett avskräckande exempel på, vad slarv och vårdslöshet kan leda till, och förstörde helt det intryck av fridfull stämning man kan få, då man en solljus vårdag vandrar på vår stads gator.

     Effe [Johannes Åbonde]


Österbottniska Posten den 25 maj 1945.


*        *        *

Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll med kommentaren att folksorgen var öknamnet på folkförsörjningen samt:

Att ”glass” såldes i sådan omfattning 1945 verkar otroligt. Den såldes från en på cykelhjul (med träklossar på fjädrar i stället för gummidäck) placerad stor isolerad låda med ett upplyftbart lock. Den ställdes i esplanaden där runda kiosken byggdes.

(Inf. 2005-05-11.)



Karl Åke Åström tillhandahöll bild och ytterligare kommentar:

Glassen gjordes i Jeppo av Torsten Sundell [vars bror Oskar sedermera grundade Jakobstads glassfabrik, senare Sun-Ice, småningom uppköpt av Ingmans och nedlagd.] som hade en glass- och läskedrycksfabrik där. Min mor Irene Åström hade hand om återförsäljningen i Nykarleby. Ett kyl- och lagerutrymme fanns i vår källare.
     På bilden ser man att kärran hade träklosshjul. Flickan är min syster Anita Åström. Hjulen hoppas jag att fortfarande finns någonstans på museet då jag personligen förde dem dit. Vår glasskärra varade bara något år, efter det köpte vi Forsbergs kiosk och fortsatte där.


Anita Åström vid glasskärran på Normens gårdsplan.
Anita Åström vid glasskärran på Normens gårdsplan.

(Inf. 2007-04-30.)


Läs mer:
Glassvagnen 1946.
Glassvagn i esplanaden 1.
Glassvagn i esplanaden 2.
Riktiga flygblad i Kauhavakråkor över Nykarleby av Lars Pensar.
Irmelin Sandman Lilius minnen av glassen.
Innehållsförteckning till kapitlet Kiosker.
Fler artiklar och notiser ur ÖP.
(Rev. 2014-03-19.)