N
y k a r l e b y.
Seminariets avslutning.
Nykarleby seminarium avslutade den 8 juni sitt 73 läsår.
Detta läsår har såtillvida varit märkligt, att
det varit det första av normal längd sedan läsåret
193839. Ett talande vittne om mellantidens händelser och
om tidigare ofärd är den minnestavla För
fosterlandet, som nu uppsatts i seminariet. Tavlan upptar
namnen på alla vid seminariet inskrivna, som stupat sedan år
1918, sammanlagt 38 namn. Den uppsattes dagen före avslutningen
och är mycket vackert utförd i marmoritglas [opalglas].
Till avslutningen var salen smakfullt dekorerad med blommor. Det värdiga
och gedigna programmet inleddes med psalmen 401, 1:sta och 3:dje verserna,
varefter direktor Hans
F. von Schantz höll bön i anslutning till pingstdagens
evangelitext. Han betonade särskilt att alla de, som valt lärarens
kall, behöva andens ledning och upplysning till självkännedom
och Gudskännedom. Efter bönen talade direktorn om den nya
minnestavlan och de bortgångnas minne hedrades genom uppstigning,
varefter man gemensamt sjöng en vers av psalmen 310.
I programmet följde uppläsning av seminaristen Karl Eklund
och trenne sånger av seminariets kör. Bland sångerna
fäste man sig särskilt vid Pilgrimskören ur Tannhäuser,
vilken förtjänstfullt framfördes till orkesterackompanjemang.
Under den följande pausen bereddes de närvarande tillfälle
att se på utställningen av slöjdsalsalster och teckningar.
Det var överallt välgjort arbete som utställdes. Mycket
intressanta voro Teckningsklubbens teckningar och olika
prisuppgifter. Vid samma tillfälle voro arbetsböcker i olika
ämnen framlagda. En del av dessa böcker voro verkliga konstverk
ifråga om bildmaterial och genomsnittet visade att moderna principer
tillämpas vid undervisningen.
Efter pausen följde en gymnastikuppvisning av kl. I på sportplanen.
I sina blå byxor och vita tröjor gjorde gymnasterna ett mycket
tilltalande intryck. Seminariets stråkorkester inledde programmets
senare avsnitt inne i salen. Det goda samspelet och den rena tonen visade
att lektor Ahlbeck nedlagt ospard möda i sitt arbete. Vid stipendieutdelningen utdelades
15 stipendier åt förtjänta elever, bl. a. för
första gången ur Under krigen 193944 stupade
seminaristers minnesfond. Fonden har hopbragts genom medel, som
hela seminariepersonalen insamlade krigsvintern 193940 (9.200:),
genom konventets insamling 194044 (1.250:) samt under genom
detta läsår företagen insamling bland eleverna (9.450:).
Fonden uppgår nu med räntor till c:a 22.000: och enligt
bestämmelserna utdelas räntan åt elev, som blivit lidande
genom krigen 193940 och 194144.
Vid dimissionen erhöll följande fyra lärarkandidater
dimissionsbetyg: Tryggve Holmström, Degerby, Åland, Nils-Ole
Nordström, Vasa, Torsten Nordström, Sottunga och Mauritz Nyman,
Korsnäs. Direktorn talade manande ord till de nya lärarna
och talet besvarades av läraren M. Nyman.
I sitt avslutningstal tackade direktorn t. f. lektorn Ossian Söderström
för hans goda och samvetsgranna undervisning. Det var med uppriktig
saknad kollegerna nu togo farväl av honom. Konventet överräckte
en bokgåva åt lektor Söderström som ett uttryck
för den tacksamhet eleverna kände gentemot sin lärare.
Direktorn tackade vidare sina medlärare för det goda arbetsresultatet
och de uppslag och initiativ kollegerna framställt. Han vände
sig särskilt till seminariets trädgårdsmästare
och omnämnde de storartade arbetet han nedlagt i prydandet av klassrummen
med blommor. Kosthållerskan, frk. Boman, blev även avtackad
för det oförlikneliga sätt, på vilket hon skött
internatseleverna. Vaktmästaren fick också han en eloge för
den renlighet och värme som rått i klass- och verkstadsbyggnaden.
Slutligen riktade sig dir. till eleverna och önskade dem god sommar,
varefter betygsutdelningen ägde rum i de skilda klasserna.
Under läsåret har sammanlagt 72 elever varit inskrivna, 63
elever uppflyttades direkt, 6 erhöllo villkor och en elev kvarstannade
i sin klass. Medräknas de fyra utdimitterade lärarna var elevantalet
vid läsårets slut 70.
[Seminariet i kapitlet Fakta.]
* * *
Kopian var tagen för texten om minnestavlan, men förutom referatet
från seminarieavslutningen fanns det även en del annat intressant
på densamma:
Cykel stulen i Nykarleby. |
80 år fyllde i onsdags lagmanskan Anna Barck i Vasa. Hon är ursprungligen Nykarlebybo,
dotter till konsul Carl
Nylund, och har även tillbragt en stor del av sitt liv
här, tillvinnande sig många vänner genom sitt gladlynta
och sympatiska väsen.
Dödsfall. Den 6 juni avled
i Åbo tullförvalterskan Gabrielle Öberg i en ålder
av 74 år.
Den bortgångna var född
i Nykarleby 1868, dotter till konsuln och affärsmannen Alfred
Häggblom och hans maka Ida Gullander. Hon gifte sig vid
19 års ålder med tullförvaltaren härstädes
Albert Öberg och överflyttade på 1890-talet till
Björneborg. Som änka redan 1910 har hon bott hos sin gifta
dotter på Friskala gård invid Åbo och senast i
Åbo stad. Hennes gladlynta och vänliga personlighet lever
i glatt minne hos kvarlevande nykarlebybekanta.
|
På fredagskvällen stals
en cykel av armémodell, nr 166656, utanför Viks
hotell. Cykeln hade ringklocka, pakethållare och redskapsväska
samt svarta (i bokstavlig mening) ringar.
Personer, som tror sig veta, vem tjuven
är, uppmanas taga förbindelse med polisen i Nykarleby,
tel. 29.
["i bokstavlig mening" syftar troligen på att gummidäck
var en bristvara efter kriget och att det förekom svartabörshandel. I brist på gummidäck
kunde man använda ...
Den
första cykeln av Einar Hedström.]
|
Begravningsplatsen |
och gravarnas vård. |
Vår begravningsplats ligger
idylliskt ovanom älven och forsen, hundraåriga björkar
susa minnesfyllda över de hänsovnas viloplats. Det ser
dock ut som om björkarna i många fall äro de enda,
som komma ihåg de bortgångna och hägna deras sömn.
Församlingen sköter numera väl om gångarna
och gravarnas yttre inramning, men själva gravkullarna verka
tyvärr ofta att vara helt lämnade åt förfallet.
Det är en ringa gärd till
minnet av en kär avliden att sköta kullen på hans
grav. Det behöver ej heller kosta annat än litet omsorg
och en stunds arbete, några enkla sommarblomster eller en
anspråkslös blomma tarva inga utgifter av betydelse blott
viljan finnes. Må därför var och en, som har en
släkting eller gammal kär vän sovande i gravgårdens
mull minnas honom eller henne genom att snygga upp den sista viloplatsen.
Församlingsorganen anordna en gemensam arbetsstund för
detta ändamål, vilket närmare framgår av annons
i dagens tidning.
I detta sammanhang vore det även
skäl att tänka på de äldsta gravarna med större
pietet. Så länge det finnes någon som minns åtminstone
några detaljer om dessa gravar och om dem som vila där,
borde en historik uppgöras, helst även en karta över
gravarna. Mycket av kulturhistoriskt värde har redan gått
förlorat genom pietetslöst slarv, det som kan räddas
borde tillvaratagas. Församlingen ligger väl närmast
till att taga initiativ i saken, erforderliga medel torde ej bli
omöjliga att uppdriva, synnerligen som kyrkan själv knappast
hör till de medellösa.
[Troligen skrivet av Einar Hedström. Begravningsplatsen i
kapitlet Fakta.] |
|