Hotfull eldsvåda.

     På tisdagen strax före kl. 12 utbröt på hittills icke fullt klarlagt sätt eldsvåda i ekonomiebyggnaden vid stadens sjukhus. Den rådande starka nordvästvinden gjorde att flammorna kastades mot den invidliggande huvudbyggnaden, och läget hann bli rätt kritiskt innan brandkåren fått slangarna utlagda och vattnet påsläppt. Man måste även till en början inrikta släckningsarbetet på de begynnande brandhärdarna i sjukhusets mot branden liggande vägg. Detta i förening med att elden redan hunnit nå en betydande omfattning innan släckningsarbetet kunde börja, gjorde att ekonomiebyggnaden nedbrann fullständigt. Redan då dr. C. Roos som vid tillfället befann sig inne i sjukhuset, fick meddelande om eldsvådan och skyndade ut, fann han att röken och lågorna omsvepte byggnaden. Genom rådigt ingripande lyckades han föra ut sjukhusets förråd av bensin och eter, varigenom en explosion undveks. Den värdefulla maskinella utrustningen i tvättstugan och mangelrummet stod dock ej mera att rädda. Branden dämpades snart sedan släckningsarbetet kommit igång, men eftersläckningen i de pyrande ruinerna räckte dock långt in på eftermiddagen. Skadorna äro betydande, bl. a. befann sig en stor del av sjukhusets linneförråd i den brunna byggnaden som just undergått betydande omändringsarbeten. Den helt nybyggda iskällaravdelningen förstördes även så gott som fullständigt, islagret förblev dock någorlunda bevarat.
      Emedan felaktiga uppgifter om händelseförloppet vid brandtillfället spritts i staden och även förekommit i andra tidningar torde ett beriktigande vara på sin plats. Motorsprutan vid kraftverket stod nu såsom alltid klar för ögonblicklig igångsättning. Vid jämförande tidskontroll har det framgått att brandmännen fick vatten på brandplatsen 4 minuter efter det meddelande ingått till kraftverket om sprutans igångsättning. Denna mellantid är fullt förklarlig om man tar i beaktande att vattnet först skall fylla de tomma slangarna ända upp till den ca 600 m avlägsna brandplatsen, som dessutom ligger betydligt ovanom sprutans nivå. [Man tycks ha tagit vatten från älven.] Dessutom bör beaktas att en torr slang till en början läcker rätt mycket, varför trycket stiger först sedan slangen är genomvåt.

[Sjukhuset i kapitlet Fakta. Även bårhuset drababdes.]

*

     Terränglöpning hade NIK arrangerat pingstdagen. — Vädret var något kallt och blåsigt, men tävlingshumöret prima. I tävlingen deltogo 14 st. I seniorklassen 8 och i juniorklassen 2 samt 4 småpojkar. Banan mätte 2 km och genomlöptes ett varv av alla deltagare.

Tiderna:
1) Sven Vikberg, NIK, 7,18 5.
2) Edvin Jungell, JIK, 7,18 5.
3) Henrik Löving, NIK, 7, 38. 
4) Erik Grahn,    » 7,55.

Juniorer:
1) Kalle Jaskari, NIK, 7,52. 
2) Birger Marklund,    », 7,53. 

Småpojkar:
1) G. Fagerholm, NIK, 10, 46. 
2) G. Boman,    », 11,07. 

 


Dödsfall.

    Senaste torsdag [den 17 maj] avled härstädes frk Hildegard Dyhr. En nykarlebybo av den äldre generationen har åter skattat åt förgängelsen. Den bortgångna var född i Nykarleby den 1 sept. 1866. Hon växte upp här och genomgick ortens dåvarande fruntimmersskola. Senare deltog hon i en omfattande kurs i handarbete. Handarbetslärarinnans kall blev också hennes. Hon började som lärarinna i handarbete för flickor i stadens folkskola år 1895 och övergick till samma tjänst i seminariets övningsskola den 1 sept. 1903, varvid hon i början även ledde flickornas gymnastik. Sitt arbete i övningsskolan slutade hon först år 1940. Oaktat hon hade många vänner, framlevde hon helst sitt liv på ålderdomen i stilla ensamhet. Hon vigdes till gravens ro senaste onsdag ihågkommen av sin skola och sina vänner. Med henne gick den sista bort av släkten Dyhr i staden.

*

    Den 23 maj avled på Kuddnäs gård fru Signe Appelberg i en ålder av 73 år.
    Fru Appelberg, född Malmberg, var änka efter folkskolinspektören i Vasa distrikt Henrik Appelberg. Hon flyttade år 1936 till Nykarleby och har sedan året därpå varit bosatt på Kuddnäs, där hon deltagit i vården av Topeliushemmet. De, som under hennes ciceronskap besett hemmet, minns helt visst ej blott med vilken kännedom om dess minsta detaljer hon förevisade detsamma, utan framförallt den kärlek till skaldeminnet, som i hennes skildring tog sig uttryck.
    Signe Appelberg hörde till de människor, vilkas liv förflyta i anspråkslös och försynt tillbakadragenhet, men som genom sitt harmoniska väsen och hjärtats rikedom stråla värme och godhet omkring sig.
    Den avlidna sörjes närmast av två söner och en dotter [Dagny Hedström].

[Kuddnäs i kapitlet Fakta



Österbottniska Posten nr 21/1945.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
Fler bränder.
Fler artiklar och notiser ur ÖP.
(Inf. 2005-05-23, rev. 2019-11-27 .)