SOMMARPRAT.
Hurra! Sommaren är här! Solen har med varje dag allt varmare omhuldat de jordiska tingen. Björkarna i esplanaden stå vackert gröna, och gräsmattorna inbjuda den trötta vandraren till vila …
Sommar! … !
Vilken underbar känsla av sällhet skänker inte det ordet åt alla människor! Hur mycket ljusare blir inte sinnelaget, då man vet, att allt, som i ordet sommar inneslutes, nu finnes omkring en. Ja, det är underbart att äga liv och hälsa i denna tid.
Vår stad gör också numera än eljest skäl för sitt smeknamn ”idyllernas stad”. Företag t.ex. en kväll en promenad i Skogsparken, eller blicka från bron ned för älven mot Kuddnäs, och du skall finna, att smeknamnet som vår stad fått, är väl befogat.
Landets skolor och övriga läroinrättningar ha nu slagit fast sina dörrar för detta läsår. Och de unga, landets framtid och hopp, ha glada skyndat ut till ferierna, till sommarens mångahanda omväxlingar. De läroinrättningar, som torde ha de längsta terminerna av alla skolor i landet, är förmodligen seminarierna, ty först idag få seminaristerna packa och fara. Det är i mitt tycke ganska onödigt, att folkskolseminarierna skola ha så långa läsår. Varför skulle man inte också här hitta på att börja den 1 september och sluta den 31 maj, i stället för att man nu börjar den 20 augusti och slutar den 10:de juni? Man skulle säkert mycket väl hinna genom kurserna, om man började och slutade som andra skolor. Det är min tanke om saken. Men skolstyrelsen och direktorn tycka kanske inte så …
Emellertid, seminaristerna resa idag härifrån. Till så gott som alla delar av landet söka de sig för att fira sommarn. Och när de har farit kommer vår stad även att göra skäl för sitt andra smeknamn, ”Nordens Betlehem”.
Ja, vi ha alltså sommaren här. Utflykterna till det gröna börja. Segelsällskapet Ägir företar sina sällskpasseglatser med kommodor Einar samt lektorerna Oskar och Teodor i spetsen. Man far till ”Loppan”, där man vistas någon dag, sysselsättande sig med solbad och kaffedrickning m.m. Ingen trives riktigt väl i staden. Alla vilja ut och röra på sig. Lektor Sigurd var den mest oroliga. Han for ända till Italien … den ena ”lämnar här” och den andra där … Men, när hösten kommer samlas man åter till ”idyllernas stad”. Då börjar åter det mera rörliga livet. Seminaristerna och skolbarn promenera på gator och i esplanaderna. ”Brostugan” slår upp sina dörrar för en ny säsong. Och allas vår herr Herler börjar fundera på någon ny teaterpjäs att framföras på vår scen.
Då ha vi åter endast minnena kvar från den gångna sommaren, och vi önska, att de må bli riktigt ljusa och glada.
Trevlig sommar!
|
