En lifsfråga för Nykarleby

    Då man numera vågar hoppas på att Nykarleby stad ändtligen slutat att gå bakåt, åtminstone hvad folkmängden beträffar, framträder alt mera en omständighet, näst ekonomisk förkofran den viktigaste för samhället, nämligen behofvet af nya byggnadstomter, af stadsplanens utvidgande.
    I själfva värket har alla de senaste åren bygts flere nya "stugor" å därtill hörande tomter, men med få undantag  u t a n f ö r  staden, tätt invid dess rålinjer. Orsaken härtill har dels varit önskan att sålunda slippa de år för år stigande stadsutskylderna med tillgodonjutande därjämte af alla de fördelar närheten till staden erbjuder, dels den absoluta bristen på lediga tomter inom staden. Klart är att staden härigenom lidit en stor förlust, om ock indirekt.
    En utväg till bristens afhjälpande, som ock i några fall begagnats, är att dela de orimligt stora tomterna, hvilka mångenstädes likna jordatorp; med back och bärgmark, gårdsplan, trädgård, potatisländer, hölindor m.m., där man i ett hörn ser en stuga, jämte uthus upptagande någon hundradedel af tomtens areal. Men ingen är tvungen sälja sin halfva gårdstomt, och så kunna väl de juridiska omgångarna bli krångliga nog, om lagens bokstaf skall följas.
    Hela den för arbetare afsedda i mindre tomter indelade stadsdelen har återgått till seminariet, "stenhustomterna" mellan kyrkan och torget få väl i all tid vänta på sina obligatoriska stenhus och rådhuskvarteret, där brandkårshuset står, torde ej upplåtas åt enskilda, hällre då till stadspark.
    Återstår således att utvidga staden — men åt hvilket håll ?
    I norr ligga på västra sidan älfven seminariet och Smedsbacka, på östra sidan kunde med möda fås några tomter, i väster och nordväst möta bärg, hvilka redan göra endel af nuvarande "gator" och tomter nästan ofarbara, i söder möta prostgården och Nygårds hemman.
    Blott i sydost, söder om Kovjoki landsväg, på bägge sidor om järnvägen, finnes mark, som utan orimliga kostnader skulle lämpa sig till planerande och byggande. Då nu dessutom påpekade mark är väl belägen, invid järnvägsstationen och allmänna landsvägen uppåt landet, borde staden, för att ej lida altför stor omedelbar förlust, vid försäljningen kunna betinga sig för de nya tomterna flerfallt högre pris än de hittills vanliga löjligt låga tomtprisen på något hundratal mark. — Att icke staden kunde med fördel utvidgas äfven åt något annat än antydda håll, är ingalunda härmed förnekadt.
    Antagligt är att stadens tillväxt ej i något fall blir storartad, men om blott exempelvis en fabrik af betydenhet inrättas vid stadens fors, så behöfves genast några tomter till för bebyggande. Uppgörande af en ny stadsplan, dess stadsfästande, planeringsarbeten, expropriation o.s.v. taga alt ändå en rundlig tid. Därför raskt till värket, så att ej stadens lif alldeles domnar bort och andra taga anfart! Den som ej kämpar blir säkert öfvervunnen — sofvande katt får ingen råtta.
    Måtte stadens fäder snarligen antaga sig denna viktiga sak, icke bleknande för kostnaderna, som kunna förliknas vid utsädet. För att ej från första början bortfuska hela planen borde en fackman af nya skolan tillkallas, förslagsvis  L a r s  S o n c k,  hvars upprop väkt till lif i Helsingfors och å andra orter intresse för sådana stadsplaner, som lämpa sig efter terräng och andra ostliga förhållanden, ej endast se granna ut på papperet, såsom nästan alla våra gällande stadsplaner.

T . H .