XXI. STADENS FORTSATTA UTBYGGNAD OCH PLANERING

Stadsplanen av år 1912


Staden började vid denna tid bli alltmera trångbodd. Efterfrågan på tomtmark för bostäder och industrianläggningar ökade alltmera. På uppdrag av fullmäktige den 19 dec. 1906 uppgjorde drätselkammaren därför ett förslag till stadsplanens utvidgning. Som expert anlitades kommissionslantmätare Th. Heikel. [H. hade redan 1902 gjort ett upprop för behovet av en ny stadsplan.] Denne ansåg att utvidgningen lämpligast kunde försiggå åt öster och nordost och uppgjorde år 1907 en fullständig plankarta över staden med föreslagen utvidgning, indelad i särskilda kvarter med större eller mindre tomter. Drätselkammaren fann det Heikelska förslaget synnerligen ändamålsenligt och föreslog att det skulle antagas till blivande stadsplan.

Stadsfullmäktige godkände i dec. 1907 förslaget, men bordlade ärendet tills vidare. Ett utskott, bestående av hrr Spolander, Hedström och Hagfors tillsattes för att i sinom tid inkomma med förslag till namn på de genom utvidgningen tillkomna nya gatorna. Den nya stadsplanen upptogs den 4 okt. 1909 till förnyad prövning av stadsfullmäktige, som beslöt att omedelbart ingå till senaten med ansökan om planens fastställande. Guvernören remitterade den 11 dec. de inlämnade handlingarna till magistraten, vars ordf. borgmästaren den 14 dec. 1909 fick i uppdrag av fullmäktige att ”under helgen utföra arbetet” med ett detaljerat förslag till stadsplan.

Stadsplaneförslaget färdigställdes i början av följande år, och insändes till senaten, som även godkände detsamma. Först den 7/20 juni 1912 stadfäste emellertid tsaren den nya stadsplanen.

Denna omfattade 6, senare 8 stadsdelar, 52 kvarter och 228 tomter. Den gamla stadsplanen såväl för Gamla staden som Nystaden bibehölls så som den utvecklats fram till 1912 med samma numrering på kvarter och tomter. De nya tomterna tillkom norr och öster om staden. Dessutom tillkom seminarieområdet, inom vilket plats för en kyrka hade reserverats, normalskolan, plats för sjukhuset och stationsplanen. Den gamla rådhus- och skoltomten bibehölls för sitt ändamål och platser för allmänna promenader, bl.a. Rummelbacken, reserverades.

Den 9 jan. 1911 godkändes av stadsfullmäktige det av hrr Hedström, Spolander och Hagfors uppgjorda förslaget till nya gatunamn. Dessa förändrades nästan helt. I stället för de tidigare ur rent praktisk synpunkt tillkomna namnen, som delvis gick tillbaka till stadens grundläggning, fick gatorna nu namn, som var knutna till dess historia eller näringar.

— — — [Gatuförteckning utelämnad.]

Gatorna hade enligt högvederbörlig befallning av aug. 1912 även ryska namn, som av stadskartan framgår. Gatskyltarna, som sedan 1879 varit enspråkigt svenska, skulle nu vara trespråkiga med det ryska namnet överst, därunder det finska och nederst det svenska. De nya skyltarna målades av målarmästaren, rådman Öhrling för 2 mk per st. och uppsattes av honom i början av december 1912.



Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 569 och 571.


Nästa kapitel: Byggnadsordningen ändras.


Läs mer:
Stadsplanen av kommissionslantmätare Th. Heikel.
Nykarleby Telefonbolags ledningar inritade på den nya stadsplanen.
En suddig bild av gatuskyltar på tre språk.
Stadsplanen av år 1858.
Innehållsförteckning till kapitlet Gatunamn.