Staden började vid denna tid bli alltmera trångbodd. Efterfrågan
på tomtmark för bostäder och industrianläggningar
ökade alltmera. På uppdrag av fullmäktige den 19 dec.
1906 uppgjorde drätselkammaren därför ett förslag
till stadsplanens utvidgning. Som expert anlitades kommissionslantmätare
Th. Heikel. [H. hade redan 1902 gjort ett upprop
för behovet av en ny stadsplan.] Denne ansåg att utvidgningen
lämpligast kunde försiggå åt öster och nordost
och uppgjorde år 1907 en fullständig plankarta över staden
med föreslagen utvidgning, indelad i särskilda kvarter med större
eller mindre tomter. Drätselkammaren fann det Heikelska förslaget
synnerligen ändamålsenligt och föreslog att det skulle
antagas till blivande stadsplan.
Stadsfullmäktige godkände i dec. 1907 förslaget, men bordlade
ärendet tills vidare. Ett utskott, bestående av hrr Spolander,
Hedström och Hagfors tillsattes för
att i sinom tid inkomma med förslag till namn på de genom utvidgningen
tillkomna nya gatorna. Den nya stadsplanen upptogs den 4 okt. 1909 till
förnyad prövning av stadsfullmäktige, som beslöt att
omedelbart ingå till senaten med ansökan om planens fastställande.
Guvernören remitterade den 11 dec. de inlämnade handlingarna
till magistraten, vars ordf. borgmästaren den 14 dec. 1909 fick i
uppdrag av fullmäktige att ”under helgen utföra arbetet”
med ett detaljerat förslag till stadsplan.
Stadsplaneförslaget färdigställdes i början av följande
år, och insändes till senaten, som även godkände
detsamma. Först den 7/20 juni 1912 stadfäste emellertid tsaren
den nya stadsplanen.
Denna omfattade 6, senare 8 stadsdelar, 52 kvarter och 228 tomter. Den
gamla stadsplanen såväl för Gamla staden som Nystaden
bibehölls så som den utvecklats fram till 1912 med samma numrering
på kvarter och tomter. De nya tomterna tillkom norr och öster
om staden. Dessutom tillkom seminarieområdet, inom vilket plats
för en kyrka hade reserverats, normalskolan, plats för sjukhuset
och stationsplanen. Den gamla rådhus- och skoltomten bibehölls
för sitt ändamål och platser för allmänna promenader,
bl.a. Rummelbacken, reserverades.
Den 9 jan. 1911 godkändes av stadsfullmäktige det av hrr Hedström,
Spolander och Hagfors uppgjorda förslaget till nya gatunamn. Dessa
förändrades nästan helt. I stället för de tidigare
ur rent praktisk synpunkt tillkomna namnen, som delvis gick tillbaka till
stadens grundläggning, fick gatorna nu namn, som var knutna till
dess historia eller näringar.
— — — [Gatuförteckning utelämnad. Varför minns jag inte, men här finns gatunamnen.]
Gatorna hade enligt högvederbörlig befallning av aug. 1912 även
ryska namn, som av stadskartan framgår. Gatskyltarna, som sedan
1879 varit enspråkigt svenska, skulle nu vara trespråkiga
med det ryska namnet överst, därunder det finska och nederst
det svenska. De nya skyltarna målades av målarmästaren,
rådman Öhrling för 2 mk per st. och uppsattes av honom
i början av december 1912. |