Nykarleby kyrkas gamla orgel.

I Hufvudstadsbladet skriver märket J. L . . . . nd några varma ord om vår kyrkas gamla orgel. Vi taga oss friheten avtrycka den del, som berör denna klenod.

Bland orglar, vilka blivit räddade från förintelse, är den i Nykarleby kyrka ett särdeles rart och intressant exemplar. Ja, det är i sanning en dyr klenod, ty den torde vara den enda orgel i vårt land, som i sin ursprungliga form avspeglar 1700-talets inhemska orgelbyggnadskonst.

Redan till sitt yttre är den ett verkligt konstverk med sin i barockstil vackert och rikt utsirade fasad. Och dock är den en skapelse av en enkel österbottnisk arbetare, skeppsbyggmästaren Anders Thelin från Gamlakarleby. Kyrkböckerna förlägga hans födelse till den 12 februari 1716. Han var gift med Anna Christina Philgren och hade i sitt äktenskap med henne 3 gossar och 4 flickor. Han dog den 17 maj 1778. Tio, år före sin död eller år 1768, byggde han orgeln till Nykarleby församlings kyrka. Orgeln har två bälgar ävensom 8 stämmor. Dispositionen är följande:

• Prinsepal 4’,
• Gedacht 8’,
• Spitzflöjt 4’,
• Qvinta 3’,
• Octava 2’, och
• Trompet 8’ i manualen;

i pedalen

• Basun 16’ och
• Undersatz 16’.

I manualen finnas 45 tangenter, de övre svarta och de nedre vita, i pedalen 22. Orgeln är försedd med så kallade utdragsregister, belägna på var sin sida om notstället. Under detta synes en rad små knappar. Dessa äro till för att den spelande skall följa med de många versernas antal. Efter varje vers drog organisten ut en sådan.

Thelins orglar voro synnerligen hållbara, lättspelta och behövde sällan stämmas. Även orgeln i Nykarleby fungerade synnerligen väl, trots den stenkalla kyrkan. Ibland kunde termometern i Nykarleby visa 30 graders köld. Man kan lätt förstå, att det vid sådana tillfällen ej var särdeles angenämt för organisten. Först i slutet av föregående sekel återupptogs den redan tidigare väckta frågan om kyrkans uppvärmning, men då värmen kommit, började den gamla orgeln strejka. Dess ömtåliga luftlådor, pipverk och bälgar tålde icke den hastigt växlande temperaturen. Därför ersattes år 1909 den gamla orgeln med en nybyggd av firman Walcker i Tyskland. Den gamla orgeln hade då troget tjänat Nykarleby församling i 141 är.

Att den gamla tempeltjänaren räddades från förintelse och för framtiden fick sitt hemvist i den kyrka, den tjänat, är tvenne högaktade och framsynta personligheters förtjänst. Den ena var kyrkoherden vid denna tid i Nykarleby församling, nu mera kyrkoherden och prosten i Mäntyharju, assessorn i Viborgs domkapitel K. V. Petrell, och den andra var lektorn i musik vid Nykarleby seminarium, Iivari Koskimies. I förbigående kan även nämnas att den förstnämnde genomdrev den redan tidigare berörda, svårlösta frågan om kyrkans uppvärmning. Vid tiden för den nya orgelns uppsättning tjänstgjorde assessor Petrell även som t. f. lektor i religion vid seminariet. Helt naturligt kom den gamla orgelns öde under diskussion med lektor Koskimies, som var en ivrig beundrare av det gamla minnesmärket. Han var även en intresserad amatör på orgelbyggnadskonstens område. Lektor Koskimies har bland annat byggt en orgel åt Björkö i Vasa skärgård och en annan åt sig själv.

Sedan den nya orgeln intagit den gamlas plats å läktaren, kom frågan om den sistnämndas plats på något annat ställe i kyrkan på tal. Med tillhjälp av tvenne raska sjömän rengjorde lektor Koskimies först den gamla orgelns alla delar. Med kyrkomyndigheternas tillstånd uppställde han den på nytt i kyrkans norra kors och stämde den. På så sätt räddades detta kyrkohistoriska minnesmärke för eftervärlden. Orgeln är nu 162 år gammal. Till det gamla minnesmärkets toner lyssnade i tiden Zacharias Topelius, då han som ung gosse i föräldrars och fränders sällskap bevistade gudstjänsterna i sin hembygds kyrka. En kall marssöndag 1898 tillkännagavs skaldens död i Nykarleby kyrka. Den talrikt församlade menigheten reste sig och till ackompanjemang av den gamle trotjänaren avsjöngs en av skaldens vackraste psalmer.